På slaget tio slås glasdörrarna upp till varuhuset NK på Östra Hamngatan. Doften av parfym samsas med den tunga lukten av nybakat bröd från kaféet på markplan.

Det vita marmorgolvet, som varje år trampas av drygt tre miljoner par skor, skiner.

Tanija hade inte varit i Sverige i två månader när hon gjorde sitt allra första arbetspass som städerska i butikerna på NK. Under två tidiga morgontimmar ansvarade hon varje dag för städningen på klädbutikerna på plan två: på Filippa K, Designer och Boomerang.

Lönen: 50 kronor i timmen.

– Jag blev lovad att jag skulle få vitt, men eftersom jag inte kunde språket ville chefen att jag först skulle jobba svart en tid. När jag förstod att jag aldrig skulle få ett riktigt vitt jobb sa jag upp mig, berättar Tanija.

Först arbetade de i egna kläder, sedan i arbetskläder från det anlitade företaget med bolagsnamnet över ryggen.

Det såg bättre ut så.

Lönen fick hon i handen från arbetsledaren personligen i slutet av månaden. Alltid ett kuvert med sedlar, berättar Tanija. Alltid utanför varuhuset.

Det såg troligen bättre ut så.

– Jag visste ingenting om hur saker fungerade och hade ingen som jag kände här. Det var ett nytt land, nytt språk. Allt var nytt.

Liknande berättelser har flera kvinnor som städade i butikerna på NK.

De erbjöds provanställning med svart lön, men lovades vita pengar och riktigt arbete någon gång i framtiden. För många, som Tanija, var jobbet deras första bekantskap med svensk arbetsmarknad. Några vita pengar såg de aldrig. Inga jobb heller.

En rumänsk kvinna berättar att hon tvingades lämna ifrån sig sitt pass till arbetsledaren, för att förhindra henne att lämna landet.

En annan kvinna som varje morgon städade klädbutiken Tiger och ett kafé på markplan berättar att det var det enda jobbet hon kunde få som nyanländ flykting.

– En väninna rekommenderade mig. I början skulle jag provjobba, en vecka eller mer. Jag visste att det var svart, men det var det enda jag kunde få när jag precis hade kommit till Sverige.

Nästa vecka är kvinnornas berättelser tung ammunition när en 55-årig kvinna, hennes son och före detta sambo står inför rätta för att ha organiserat svart städning inte bara på NK, utan också på Åhléns- och Femmanhuset liksom en lång rad Ica- och Hemköpsbutiker under åren 2006 till 2009.

Verksamheten har uppenbarligen varit lönsam. Trots att den 55-åriga kvinnan är sjukpensionär fann polisen över en miljon kronor i sedlar i hennes bankfack och hon kan knytas till fyra bilar.

GP:s granskning visar att verksamheten pågått under lång tid, att den omfattar nyanlända invandrare och flyktingar i väntan på uppehållstillstånd samt så kallade papperslösa – människor som håller sig i gömda i Sverige undan myndigheterna efter avvisningsbeslut.

Sladjan hade precis kommit till Sverige när han 2003 fick instruktioner om städmaskinen som får de vita marmorgolven att skina inne på NK. I drygt ett halvår arbetade han som städare på varuhuset – helt svart för 50 kronor i timmen. Hans namn med mobilnummer finns bland hundratalet andra i den åtalade 55-åriga kvinnans telefonbok, som nu ingår i polisens förundersökning.

Vi går tillsammans genom NK. Vi tar rulltrappan ner till inredningsbutikerna på bottenplan. Sladjan visar de krångliga hörnen där städmaskinen inte kom åt, var den gamla restaurangen låg. Ett par våningar upp låg kontoret som han och arbetskamraterna – däribland två papperslösa flyktingar – städade tillsammans.

Spåren efter de svarta städarna går att följa genom de dagliga besöksloggarna på varuhusen NK och Åhléns. Handskrivna namn från Balkan-regionen sida upp och sida ner.

Några egentliga identitetskontroller gjordes aldrig.

– Det var bara att uppge ett namn vilket som helst, berättar Sladjan.

I besöksloggarna återfinner vi också företagsnamnet Cleandax. Namnet fanns tryckt på arbetskläderna som städarna bar under sina tidiga morgonpass och det är Cleandax som kvinnorna uppger som arbetsgivare när de förhörs av polisen.

Cleandax är också det företag de etablerade butikskedjorna och varuhusen sluter avtal med. De har stått för allt städmaterial och alla maskiner, men själva arbetet har lagts ut på små underleverantörer som drivs av personer med samma ursprung som de svartarbetande städarna själva.

På Cleandax hemsida står två ljusa, svenskfödda medelålders män, på huk vid företagslogotypen. I ena hörnet av skylten skymtar miljömärket Svanen.

Vi får veta att miljön är viktig för Cleandax.

Ett hårt och noggrant arbete har lagts ner för att gå igenom allt städmaterial, alla företagets transporter och inköp. Miljögifter har i möjligaste mån bytts ut mot hållbara alternativ vilket gjort Cleandax till det första Svanen-märkta städbolaget i Västsverige.

Betydligt svårare verkar det ha varit att kontrollera att företaget inte anlitar oseriösa underleverantörer.

Cleandax underleverantörer dyker gång på gång upp i Ekobrottsmyndighetens utredningar om svartarbete och osanna fakturor inom städbranschen.

Men enligt Cleandax har företaget kontrollerat alla anlitade bolag i den utsträckning de är skyldiga.

– Vårt ansvar är ju att som huvudentreprenör anlita underentreprenörer. Om vi gör det så ser vi för det första till att de är registrerade och sedan att de är bolag, det är det ansvar vi har på oss. Du kan lägga hur mycket synpunkter du vill på detta, moraliskt och så vidare, men det är vårt ansvar, säger Mats Olsson, vd för Cleandax fram till april.

Han beskriver kombinationen av egen personal och underleverantörer som något av Cleandax affärsidé. Under de senaste tio åren bedömer han att ett 20-tal företag kontrakterats för kortare eller längre tid.

Sex av de mer frekvent anlitade bolagens ägare är i dag antingen fällda eller åtalade för omfattande skattebrottslighet och ytterligare ett par utreds fortfarande av ekobrottsmyndigheten.

– Det är jobbigt att höra att det har blivit så, men jag har svårt att se hur vi konkret kunde ha gjort annorlunda, säger Mats Olsson.

Ett enda kort samtal med skattemyndigheten hade dock visat att en av underleverantörerna aldrig har varit registrerad som arbetsgivare och att en annan aldrig hade betalat ut en krona i lön.

Nuvarande ägarna vill inte kommentera GP:s uppgifter.

Många av butikerna som anlitat Cleandax för städning inne på NK drivs av företaget Retail and Brands. De sköter inte bara de butiker som går under varuhusets eget namn, som NK Herr och NK Mode, utan också märkesbutiker som Tiger och Filippa K.

Företagets vd Mikael Solberg säger att de förutsatte att städningen skulle gå rätt till när de anlitade Cleandax. Liksom de flesta andra av Cleandax kunder gjorde de bara en enklare koll av bolaget. Men någon närmare undersökning av vilken personal som utförda själva arbetet gjordes aldrig.

– De gjorde jobb i hela NK och vi knöt an till det avtal som redan fanns, säger Mikael Solberg.

De flesta klädmärken som Retail and Brands har i sina butiker är tillverkade i utlandet. Det är naturligt att garantera att tillverkningen skett under rättvisa förhållanden. Det gäller hela försäljnings­ledet från distributör till minsta lilla underleverantör. Men något motsvarande kontrollsystem av arbeten i de egna butikerna i Sverige finns inte.

– I Sverige förutsätter vi på ett annat sätt att allt går rätt till. I andra länder har vi stränga krav, de måste följa våra standarder, säger Mikael Solberg.

Samtidigt är det inte första gången Mikael Solberg och hans företag stött på oseriösa städföretag i Sverige. Ett drygt år innan Skatteverket och ekobrottsmyndigheten slog till mot städningen på NK-varuhuset i Göteborg var Mikael Solberg lika ställd inför uppgifter om att ett städbolag som anlitades för städning på NK i Stockholm anlitade svartarbetande papperslösa. De papperslösa städarna hade inte bara arbetat i Retail and Brands butiker, de hade också städat Mikael Solbergs eget hem.

Retails and Brands anlitar inte längre Cleandax. Men det var inte som en konsekvens av den svarta städningen, betonar Mikael Solberg flera gånger. Cleandax tog för mycket betalt för sina tjänster.

Den ständiga prispressen var en av orsakerna till att Cleandax började anlita underleverantörer. Med färre egna anställda slapp företaget arbetsgivaransvar och sociala avgifter. Samtidigt hade underleverantörerna lättare att rekrytera anställda.

De hade ett stort kontaktnät bland invandrargrupper från Balkan-regionen och flera av städarna uppger också att de erbjudits arbete på Cleandax av personer de träffat på olika balkanklubbar.

– Städning får inte kosta någonting. Det ser ju ut likadant över allt. Alla har underleverantörer, säger Peter Löfgren, driftschef och ansvarig för kundkontakter på Cleandax.

Enligt honom har kunderna inte visat något större intresse för vilka som städade, om det var den egna personalen eller inhyrd.

I polisförhör tar han Ica som exempel.

– De är ju själva med om att skapa den här branschen, med underentreprenörerna, med tanke på hur de pressar priserna, säger han.

Ica-butiker dyker även upp i brottsutredningen. När utredarna kom till Ica Maxi i Partille en tidig marsmorgon förra året vände en av Cleandaxstädarna i dörren och sprang från arbetsplatsen.

I nästan två år, varje morgon sju dagar i veckan, hade mannen städat de stora butiksutrymmena.

Efter den händelsen sade butikschefen Thomas Strindeborn upp avtalet med Cleandax. Liksom flera andra butikschefer hade han aldrig informerats om att underleverantörer användes och litade på att allt var okej.

– Man förutsätter, när man arbetar tillsammans med ett stort och seriöst städföretag, att det har rätt och schyssta både löner och arbetsvillkor. Gick de med Cleandaxtröjor på så förutsatte man ju att det funkar och att det är deras personal. Jag blev oerhört besviken. Vi gjorde oss av med dem direkt efter detta, sånt där gillar jag inte att jobba med, säger Thomas Strindeborn.

Så du hade känslan att det var Cleandax personal?

– Absolut, absolut.

Vi är tillbaka i entrén till NK. I rulltrappan upp står en mörkhårig, medelålders kvinna i Cleandax arbetskläder. Ett passerkort hänger i en rem från byxan.

Den första morgonstädningen är avklarad och kunderna börjar fylla de små butikerna igen.

– Vi hade en diskussion med Cleandax efter det här. De har skött sig oerhört bra utifrån vårt perspektiv, säger Dag Agård, varuhuschef på NK.

Enligt honom fanns det redan tidigare ett avtal med Cleandax om att enbart företagets personal ska städa varuhusets allmänna utrymmen.

Efter att ekobrottsmyndigheten hört av sig har NK understrukit vikten av fast städpersonal. Cleandax har uppgett att de nu åtalade underleverantörerna bara ryckt in för arbeten åt NK vid sjukdom eller liknande.

Att svart arbetskraft användes redan 2003 för de allmänna utrymmena inne på NK beskriver Dag Agård som en nyhet.

När vi pratar med företrädare för städbranschen, däribland Cleandax, säger de att det är den stora prispressen nedåt som driver på den här utvecklingen. Vilket ansvar har ni för detta?

– Vi har aldrig valt det billigaste. Aldrig någonsin. Vi vill ha allt till rätt kvalité och rätt pris. Det ringer löpande städbolag som går långt, långt lägre än Cleandax. Vi vill givetvis inte alls ha den här typen av skriverier om oss.

Fotnot: Tanja och Sladjan heter egentligen något annat.