Vad gör du?

- Jag sitter i en tyst vagn, så jag ska resa mig och byta nu när du ringer.

Vart är du på väg?

- Till Strömstad. Jag ska prata om, och visa delar ur, mitt verk.

Från Stockholm, då passerar du Göteborg?

- Ja, om några timmar. Det är helt stört att det ska behöva ta så lång tid.

När var du i Göteborg senast?

- Det var nog länge sedan. Fast jag borde vara där oftare, en av mina brorsor går på Filmhögskolan där. Det var nog två år sedan jag var där, men de här två åren har jag i princip jobbat hela tiden.

Ja, du blev ju praktiskt taget känd över en natt för drygt ett och ett halvt år sedan, hur ser ditt liv ut nu jämfört med tiden före det?

- Det är mycket, mycket mer intensivt. Innan det hade jag aldrig varit ute och föreläst, och nu blir det i långa perioder en gång i veckan. Och att bara kastas ut i media var jättenytt. Jag hade inte räknat med det.

Vad tycker du om kändisskapet?

- Det är overkligt. Jag blir påmind om det och vet om det, men samtidigt känns det inte som att det är på riktigt.

Men man får sommarprata i P1!

- Ja, det är fantastiskt. Häftigt. Jag längtar efter att slänga mig in i ett nytt projekt och det här blir ett bra sätt att sätta punkt för projektet som jag har hållit på med under så lång tid.

Hur känns det att ligga bakom det kanske mest uppmärksammade konstprojektet i Sverige på flera år?

- Overkligt, men också roligt och väldigt intressant.

Är dina kursare på Konstfack avundsjuka?

- Det får man ju inte höra, allt jag kan göra är att gissa och spekulera om det. Men nu ska jag börja på Kungliga konsthögskolan och göra klart min master där.

Oj, brukar man göra så?

- Nej, men alla som läser fri konst på Konstfack har varit väldigt missnöjda med nivån efter Bolognaprocessen.

- Det har varit mycket protester bland lärare och elever, men jag har ingen lust att vänta på att det kanske blir bättre.

Vad har du för mål efter examen?

- Jag hoppas som de flesta att jag ska kunna klara av att leva på min konst.

Du har fått mycket kritik, men vad är det finaste någon har sagt till dig om ditt konstverk?

- Det är svårt att välja en grej. Men det som betyder väldigt mycket är att jag har fått ett sådant stöd från patientorganisationer och från patienter och anhöriga.

Tillbaka till Sommar i P1, vad ska du prata om?

- Jag tänker prata om verklighet och overklighet. Jag tänker prata om projektet förstås, om hur det verkligen var.

Vad tänkte du när du blev tillfrågad om att sommarprata?

- Jag blev väldigt glad. Samtidigt visste jag att det skulle bli en massa jobb, och jag har lovat min son att vi skulle vara lediga i sommar.

Mycket jobb alltså. Du är ju student, men det är inga vanliga sommarjobb vi pratar om va?

- Nej. Förra sommaren gjorde jag två monument i Linköping. Och den här sommaren har det varit mycket föreläsningar.

Du, jag glömde nästan, vad ska du göra i helgen?

- Jag hoppas att jag ska hinna hem och träffa en vän från Norge som åker hem snart. Då ska vi förhoppningsvis ut och festa och snacka en massa konst.

Har du någon favoritgöteborgare?

- Den första som dyker upp i mitt huvud är Weiron i ottan, men det är ju en karaktär som Robert Gustafsson gör. Jag är väldigt förtjust i Nilecity. Jag lever mer i karaktärsvärlden än i den verkliga världen. Det förgyller livet.

Vad skulle du göra om du hade makten i Göteborg för en dag?

- Det första som dök upp i huvudet nu är att alla män skulle klä sig som kvinnor och alla kvinnor som män under en dag. Men vad jag verkligen skulle göra vet jag inte. Men det skulle bli roligt!

Fotnot: Anna Odell sommarpratar i Sveriges Radio P1 den 19 augusti.