Det så kallade Nancy-ärendet startade med den del av åtalet som handlar om ett grovt våldtäktsförsök mot en 30-årig kvinna på Molinsgatan, 20 december i fjol.

I en förundersökning som varken består av erkännanden, vittnen eller klockren teknisk bevisning finns kryphål. Domstolen tvingas bedöma tillförlitligheten hos var och en av de involverade, offret i förhållande till den påstådde gärningsmannen.

Polisen spårade 22-åringen genom att han hade kvinnans exklusiva, rosa mobil i sin ägo.

Stöldanklagelserna har han inte kunnat förklara bort. Även om Skuggan, som han ibland benämnts, i det längsta hävdat att han hittat den.

Det sexuella övergreppet existerar dock inte, enligt honom.

Han har berusad spytt i en buske, observerat en person längre bort, gått dit och undrat om hon behövde hjälp, fått en knuff, tagit telefonen som låg på marken – och lommat iväg.

Den illa tilltygade 30-åringens historia innehåller andra ingredienser – besinningslösa slag, neddragna tights och trosor, skrik efter undsättning och en räddande spark mot förövarens skrev.

Ord mot ord.

Kammaråklagare Kristina Ehrenborg-Staffas siktade i den situationen på att framställa 22-åringen som en notorisk bluffmakare, en kille som inte sällan kompromissar med sanningen.

Det gick alldeles utmärkt, eftersom den unge mannen – nästan lite stolt – medgav att han medvetet lurat polisens utredare.

Här är ett par av åklagarens frågor, som belyser inställningen.

Du uppfattade alltså ett liggande offer på 50 meters avstånd, men inte hennes skadade ansikte från en halv meters håll?

- Nej, just det.

Nu säger du att du inte är bekant med gatorna runt Vasakyrkan. I förhör uppger du att du känner till området väldigt bra?

- Jag måste väl ha blandat ihop det.

Varför pekar kvinnan ut en 20-åring med afrikanskt utseende och vita gympaskor som den skyldige?

- Hon har kanske förväxlat mig med den som gjorde det.

Chansar du när du svarar på våra frågor?

- Visst, jag är sådan. Jag vill inte ha med polisen att göra. Jag har bara berättat något, så att förhören kan avslutas så snabbt som möjligt. Fast i de senaste förhören stämmer allt.

Visst är du dömd tidigare?

- För snatteri.

Ja, men också för våldsbrott?

- Det var en tjej som kränkte mig, så jag blev arg. Slog några boxar i ansiktet.

Hur hamnade den 30-åriga kvinnans blod på din jacka?

- Ingen aning. Jag har inte tänkt på det så mycket.

Ljuger du ofta för folk, inte enbart för poliser?

- Ja, det är så vi pratar i mina kretsar.

Den 30-åriga kvinnans vittnesmål skedde innanför stängda dörrar. En brist i hennes utsaga är signalementsangivelserna. Hon har exempelvis sagt att gärningsmannen haft en vit luvtröja på sig.

Någon sådan har inte 22-åringen.