Det var publicistklubben som arrangerat debatt med Uppdrag gransknings reportrar Nils Hanson och Janne Josefsson. De satt på podiet i Nefertitis lokaler och på var sida om kommunalrådet Anneli Hulthén.

Kvällen hade kunnat bli en diskussion om journalistiska arbetsmetoder efter Uppdrag gransknings avslöjande av den senaste mutskandalen i Göteborgs kommun.

• Är det befogat att använda dold kamera i jakten på lägre tjänstemän?

• Är det rimligt att publicera sådana, för de inblandade tjänstemännen, förnedrande videoklipp?

• Var det nödvändigt att filma och visa bilder från avtackningen av en av tjänstemännen då han gick i pension?

• Är det rimligt att använda sig av anonyma källor?

Ja, svarade Nils Hanson och Janne Josefsson.

Det var nödvändigt att använda dold kamera eftersom de räknade med att bara få träffa de för mutbrott utpekade tjänstemännen en enda gång. Och ja, det var nödvändigt för Uppdrag gransknings trovärdighet att också visa de förnedrande bilderna.

- Det finns ingen anledning för oss att idka någon jävla självkritik, sa Janne Josefsson efter att i samma stycke ha nämnt ordet ödmjukhet.

Ingen sa emot.

I stället riktade tv-reportrarna rallarsvingar åt flera håll: Göteborgs-Posten har säckat ihop. Lokalradion och TV4 är inte bättre. Kommunens kommunikationsdirektör Ulrika Blennius är ryggradslös. Hon borde få sparken och informationsavdelningen läggas ned. Kommunalrådet Anneli Hulthén var patetisk när hon försökte ta Janne Josefsson i hand och be om ursäkt för att en förvaltning kallat in vakter för att stoppa honom och hans kollegor. Hon anklagades också för mörkläggning sedan årtionden.

- Det sitter i ryggraden på er att rädda partiets eller Göteborgs anseende, sa Janne Josefsson.

Anneli Hulthén sa sig hellre vilja se framåt för att skapa ett klimat där anställda i kommunen vågar prata, ansvariga inte kryper bakom informatörer när journalister vill ställa frågor. Och så långt som möjligt täppa till möjligheterna till korruption.