Varje dag glömmer resenärer mobiltelefoner, plånböcker och andra prylar i kollektivtrafiken. Mycket hittas av chaufförer, tågvärdar eller medpassagerare och lämnas in som hittegods.

Göteborgs spårvägars hittegodscentral på Slussplatsen anlitas av flera företag som kör i Västtrafiks stadstrafik. Där ställs de kanske hårdaste kraven i landet på att du kan bevisa att du är den rätte ägaren.

För mobiltelefoner gäller till exempel att du ska kunna uppge telefonens märke, modell och färg. Dessutom ska du kunna uppge serienummer eller IMEI-nummer och kunna visa ett inköpskvitto.

Även för andra kapitalvaror som kameror och mp3-spelare krävs att den som gör anspråk på sakerna ska kunna serienummer och visa kvitto.

Andra gör annorlunda

Gp.se har pratat med en rad andra trafikföretag, bland dem Skånetrafiken, Storstockholms lokaltrafik, Orusttrafiken, SJ, Flygbussarna och Hittegods Sverige som servar en rad buss- och tågbolag. Genomgående nöjer de sig med att du på andra sätt kan bevisa att ägodelen är din.

Kan du beskriva mobilens fabrikat och utseende och har något mer att berätta – till exempel pinkoden eller vilka namn, foton, spel och liknande som finns i telefonen – räcker det.

Det gäller även hos polisen.

- Det viktiga är ju inte att kolla om ägaren kan ett serienummer eller har sparat kvitton utan att de på något sätt ska kunna visa att de är ägare till det upphittade. Du kan jämföra med en cykel: Kan ägaren sitt ramnummer är det bra, det underlättar vårt arbete. Men kan han det inte får vi gå på beskrivningar av andra kännetecken, säger Lennart Ericsson, polisens gruppchef för hittegodshanteringen i Göteborg.

- Det händer att folk ringer hit och vill ha hjälp när de inte får ut grejorna från Västtrafik. Men vi kan inte mycket göra,

"Låter orimligt"

Thomas Eriksson, expert på hittegodsfrågor vid Rikspolisstyrelsens polisrättssektion, tycker att spårvägens villkor låter rent oskäliga.

- Utgångspunkten måste ju vara att underlätta för ägaren att få tillbaka sin egendom, inte att försvåra.

- Man får ställa rimliga krav, inte mer än en normalmänniska kan prestera. Alla har inte kvitton och kartonger kvar. Dels för att sakerna ibland är gamla och dels helt enkelt för att vissa är slarviga med sånt, säger han.

Björn Norbäck, Göteborgs spårvägar, är chef för hittegodshanteringen. Han anser att kraven på IMEI- eller serienummer och kvitton är helt nödvändiga bland annat för att värna den personliga integriteten.

- En mobil är inte bara en kapitalvara utan också något mycket personligt. Där finns kontakter, bilder, filmer och sms. Vi vill vara säkra på att bara lämna ut telefonerna till de rätta ägarna.

Fast skälet är också rent praktiskt.

- Mobiler som lämnas in till oss har ofta redan spärrade abonnemang eller urladdade batterier. Vi kan inte hålla oss med laddare för alla upptänkliga modeller för att försöka öppna telefonerna och spåra ägarna. I stället registrerar vi IMEI-numret. Det ska ägaren ändå ha noterat för att kunna spärra apparaten, säger han.

Spårar abonnenter

I Storstockholms lokaltrafik glöms ännu fler mobiler än i Göteborg.

Hittegodscentralen där arbetar aktivt med att spåra abonnenterna med hjälp av mobiloperatörerna, uppger Maja Carlswärd.

- Den som har tecknat telefonens abonnemang får ett vykort hem med uppgift om att en telefon som tillhör dem finns bland hittegodset. Är det en plånbok går vi via folkbokföringen. Serienummer och sånt kan ju ingen människa, säger hon.

Enligt Björn Norbäck har spårvägen fått nej på försök att starta liknande samarbete med mobiloperatörerna.

GP berättade i augusti förra året om Staffan Nilsson som gjorde en polisanmälan när spårvägens hittegodscentral vägrade att lämna ut sonens telefon utan ett IMEI-nummer.

Polisen i Göteborg startade aldrig någon förundersökning med motivering att det inte fanns misstanke om brott.

- Men känner man sig drabbad tycker jag att man ska polisanmäla. Om hittegods hanteras fel kan det vara fråga om brott som fyndförseelse, egenmäktigt förfarande eller stöld, säger rikspolisstyrelsens Thomas Eriksson.