- Förarna, arbetsledningen och företagshälsovården måste uppmärksamma sömnproblemen, säger Mahssa Karimi, doktorand på institutionen för sömn och vakenhetsstörningar på Sahlgrenska akademin.

Enligt studien upplevde ungefär en fjärdedel av 116 intervjuade och undersökta buss- och spårvagnsförare att de var trötta dagtid, lika många hade insomningsproblem medan var femte hade sömnapné, korta andningsuppehåll under sömnen vilket ofta leder till trötthet och koncentrationssvårigheter.

Förarnas andning, hjärtrytm och syresättningen av blodet mättes under sömnen.

- Förare med sömnapné fick hjälp med andningsmask som håller andningsvägarna öppna. De fick bättre sömn, de blev betydligt piggare på dagarna samtidigt som deras blodtrycket sänktes, säger Karimi.

Enligt Väg- och transportforskningsinstitutet (VTI) kan 10-20 procent av alla vägtrafikolyckor bero på trötthet.

- Problemet är stort och måste tas på stort allvar, säger Karimi.

Lars-Olof Gustafson är trafiksäkerhetschef på GS Spårvagn.

- Vi upplever inte sömnsvårigheter som ett stort problem för trafiksäkerheten, säger han. Ingen av de olyckor som vi utrett grundligt har visat sig bero på att föraren varit trött eller haft koncentrationsproblem.

De regelbundna läkarkontrollerna av förarna har inte heller indikerat sådana problem.

Enligt Gustafson förändrades arbetsscheman för spårvagnsförarna när en rapport 1978 visade på sömnproblem för förarna.

- De som säger sig ha insomningsproblem slipper jobba sena kvällar, säger han.