En vante här, ett bananskal där. En napp, en snödroppe. ett kolapapper. Tilltufsat och vått, men uthärdligt.

Våren är på väg och snön på väg bort. Det som göms i snö ...

Shit! En ordinär hund med ordning på magen bajsar i snitt två gånger om dagen. Små korvar för de små och stora för de stora. Kissar gör de lika ofta.

Eftersom Molly, Ludde och Bamse har många artfränder blir det väldigt mycket bajs. Tonvis verkar det som.

Är det inte litet mer hundbajs i år än en vanlig regnvåt Göteborgsvinter? Tänk om hundarna inspirerats av allt det vita eller känt sig provocerade: ”Här luktar ju inget, det är inte naturligt, jag måste göra något, något stort!”.

I Sverige finns minst 800 000 vovvar. Om man antar att de flesta uträttar sina behov utomhus blir det 1,6 miljoner högar dagligen. På höjden antagligen en imponerande skyskrapa. En ny varje dag.

Molly, Ludde och Bamse har säkert bra hem, snälla och ordentliga mattar och hussar. Husdjuren mumsar troligen torrfoder dagarna i ända och har färskt vatten i sina skålar. De vill ha kul, leka och stå i.

Att mattarna och hussarna sen skiter i att plocka upp efter sina hundar kan ju inte lilla Ludde hjälpa. Det kanske var svinkallt, eller så var snön så djup och nyfallen att den lilla högen bara försvann.

Men det finns de som har ordning på skiten. De som på sina hundpromenader alltid har en rulle beredd och gärna en påse färdigträdd på handen för att inte få onda ögat av förbipasserande. Argast av alla är småbarnsmammor med barn i tultåldern, sådana som gärna sträcker ut sig i hela overallen, lägger ansiktet platt mot marken, räcker ut tungan – och vill smaka. På allt.

Som om det inte räckte med att se och äcklas av det brungula klegget så stinker det. Det luktar skit helt enkelt. Vem skall ta hand om detta? Hoppas att gaturenhållningen slipper.

Helst skulle jag vilja se hundägarna formera sig till städpatruller, utrustade med borstar, skyfflar och säckar. Vilka hjältar ni skulle bli! Får ni sedan sällskap av ett häftigt vårregn kan de vanliga grå och gråbruna nyanserna komma till sin rätt. De som brukar skimra när koltrasten sätter igång, ni vet.