Johan Steene hade fått allergiska reaktioner med utslag i ansiktet. Det var lördag och han åkte till jourcentralen Backa Läkarhus på Herkulesgatan som var öppen till fyra. Han kom dit tio minuter före stängning.

Johan blev hänvisad till mottagningsrum 5. En sköterska tittade till honom. Sedan kom en läkare. Sedan kom en till. Sedan kom sköterskan tillbaka med åtta brustabletter kortison och två piller mot klåda.

Han sköljde ner dem och satte sig på britsen och väntade. Kortisonen öppnade upp luftvägarna och det blev lätt att andas. Johan kände sig trött. Han kunde väl lika gärna lägga sig på britsen. De verkade dröja.

Vem har inte legat på en brits i ett patientrum och väntat? Man ligger ganska bekvämt.

Johan vaknade efter en halvtimma. Han reste sig och tittade i spegeln. Ansiktet såg bättre ut.

– Jag började bli lite irriterad och tänkte att nu får de väl komma snart. Jag öppnade dörren för att säga till. Det var mörkt.

Hela vårdcentralen var släckt och jalusierna var nerdragna för de stora fönstren ut mot Herkulesgatan.

– Det var surrealistiskt, som taget ur ett dåligt filmmanus.

Trots larmet kunde han röra sig fritt. Men han kom inte ut. Såg ett nummer till Securitas och ringde. Efter en evighet hade de lyckats koppla ihop honom med den ansvarige för lokalerna.

– Han lotsade mig genom diverse dörrar, personalutrymmen, ett pannrum och till en kulvert där det stod en truck.

Till slut kunde Johan komma ut i friheten igen på baksidan av huset. Klockan var kvart i sex.

– Jag var lättad, berättar han. Det är anmärkningsvärt att de inte tog reda på om det gått bra med medicinen. Eller tänk om jag haft hjärtproblem och legat och dött! Det känns jävligt tungt.

Johan kommer att vara mer vaksam i fortsättningen om han hamnar i ett patient­rum.

– En sjuksyster ringde mig på söndagsmorgonen och frågade hur jag mådde. Hon sa att det blir någon form av kompensation. Men det har jag inte sett till ännu efter tre veckor. De verkade mest vara skärrade.

Jenny Erkholm är informationsansvarig på Backa Läkarhusgruppen. Hon menar att det var den mänskliga faktorn.

– Detta får naturligtvis inte hända, säger hon. Vi har frågat oss själva hur det kunde hända. Vi har bra skriftliga rutiner vid stängning av vårdcentralen. Tyvärr har det brustit vid det här tillfället. Personalen är bestört.

– Vi har pratat igenom det och skrivit incidentrapport. Vi har också kollat larmet och det är inget fel.

Kompensationen är på gång försäkrar hon.

När Johan satt och väntade på att bli kopplad till den lokalansvarige, satte han sig ner i receptionen och skrev en hälsning till Backa Läkarhus: ”Visste att det var svårt att komma in på en vårdcentral, men jag hade aldrig trott att det skulle vara så svårt att komma ut”.