Vad ska du göra i helgen?
– På fredagen är jag i London, vi ska bo vid Victoria station. På morgonen åker vi till en av Londons sydvästra delar, där fotbollslaget Fulham har sin träningsanläggning. Där ska vi träffa David Elm för att göra en intervju för vårt webb-tv-program, Laul Calling, som börjar sändas igen i mitten av mars.

Han gjorde väl mål häromdagen?
– Ja precis, ett mål och en assist. Han är glödhet just nu. Vi flyger hem till Stockholm på fredag kväll, och kommer hem såpass sent att jag inte tror att vi hinner så mycket mer än att lämna in all kamerautrustning på Aftonbladet och sedan gå hem och sova. Eventuellt hinner jag se den fjärde delen i Johan Falk-filmerna. De hade ett erbjudande i min lokala videobutik om att hyra fem filmer för 100 kronor och jag måste lämna tillbaka dem på lördag, men jag har fortfarande inte hunnit se den.

– På lördagen ska jag tvätta kläder och städa min lägenhet, det hinner jag aldrig göra på vardagarna. Och jag fyllde år nyligen, då fick jag blomstercheckar från min farmor. Det passar jättebra, för en av mina växter i köket dog nyligen. Så jag sticker nog ner till Solna centrum och köper någon ny gröda för de blomstercheckarna. Trots att den fått växtnäring så dog den!

Så du har inte gröna fingrar?
– Nej! Pappa har det, men det har inte gått i arv. Jag tar snarare kål på de flesta växter.
– Framåt kvällen tror jag att jag är hembjuden till producenten för Laul Calling, ihop med de andra som jobbar med programmet. Vi ska diskutera en ny programpunkt, och det tycker vi att man gör bäst över en bit mat och några glas vin.

Vad blir det för programpunkt?
– Vi pratar om att ta in en ny person i programmet, efter David Lettermans koncept. Han har ju en pianist som han bollar saker med, och eftersom vi är ett fotbollsinriktat program funderar vi på att ha en avbytarbänk i studion där det sitter någon som gör liknande instick då och då.

– Efter det kanske sällskapet åker till Garbos i Sundbyberg och partajar, om vi är på det humöret.

Oj. Ligger inte medelåldern där någonstans mellan 55 och 75 år?
– Nej då, det där är bara skrönor. Deras slogan brukar ju sägas vara "napp varenda gång", det är ett ökänt raggningshak, men det är ett jätteroligt partyställe. Vi kanske åker in till stan i stället, men det händer att vi åker till Garbos, jag bor ju i Solna och det är nära. Det är ett bra ställe på många sätt.

– På söndagen blir det ytterst få aktiviteter, är det soligt väder blir det kanske en promenad. Det finns fina naturområden i Solna. I övrigt blir det någon fotbollsmatch på tv.

Vem är din bästa vän?
– Hon heter Jenny Modin och jobbar med mig på Aftonbladet, hon är webb-tv-reporter. Just nu är hon i Vancouver för att bevaka OS, så jag saknar henne mycket.

Vem är din favoritspelare i fotboll?
– Filippo Inzaghi. Han har en sådan oerhörd kärlek till fotbollen, och blir alltid lika glad för ett mål. Han är beredd att göra allt för att vinna.

Du har spelat i superettan med Ljungskile SK. Har du någonsin bott i Göteborg?
– Ja, herregud. I 22 år. Jag är uppvuxen där.

Vad tycker du om Göteborg?
– Jag älskar Göteborg. Jag hade hellre bott där än på fel sida av landet. Men alla är inte lika lyckligt lottade som du och får ett tidningsjobb i Göteborg.

Har du något smultronställe i Göteborg med omnejd?
– Jonsered, bruksorten utanför Partille, Säveån, den delen som går förbi Jonsered, och sjön Aspen. När jag är på besök i Göteborg på somrarna brukar jag alltid bada i Aspen och i Säveån. Jag är uppvuxen där, och det är fint att återvända dit.

Vilken är din senaste stora investering?
– Ja... Då får jag nog säga min bil, men den var inte så dyr. 19 000 kostade den, räknas det som en stor investering? Jag köpte den för två år sedan, det är en gammal Renault Megane som heter Vesslan. Den har gett mig gigantiska bekymmer den här vintern.

Batteriet?
– Ja, precis. Nu rullar bilen, men nätt och jämnt.

Om du var chefredaktör på Aftonbladet, vad skulle du ändra på i tidningen då?
– Jag hade slutat skriva så mycket om Mästarnas mästare, det förstår jag mig inte riktigt på. Där hade jag satt ner foten och infört begränsningar.

Ett tungt publicistiskt beslut.
– Hehe, ja. Jag vet inte hur mycket ni skriver om det, men häruppe är det ett jävla skrikande om programmet.

Jag har läst på din blogg att du har färgat håret?
– Ja, det är mörkare nu. Jag var med i ett sådant där gör-om-mig-reportage i ett manligt månadsmagasin. Jag gick dit i mina vanliga kläder och så fotade de mig, sedan gav de mig heta, moderna kläder. Efter det tyckte de att de måste klippa mig, sminka mig och färga mitt hår också, för att efter-bilderna skulle bli bra. Det var ett beslut som behövde förenas med min manliga identitet, men efter ett övervägande sa jag ja. Mitt hår var ganska slitet, så frisören som var med tyckte att det behövde en färgning. Hon sa också att hon hittade ett och annat grått hår, men det tror jag inte på.

Är det läge att säga "Fan vad snygg du är, Laul"?
– Ja, det var faktiskt hela tanken, att Zlatan skulle komma tillbaka till landslaget nu när han ser hur snygg jag har blivit. Man får ju dra sitt strå till stacken så att han kommer hem till Sverige igen, det behövs nu inför EM-kvalet.

Jag har också hört rykten om att du en gång blev stylad  av Patrick Ekwall. Är inte det ungefär som att en svensk politiker skulle få en kurs i ledarskap av Kim Jong-il?
– Ja, haha. Tanken var att han som programledare skulle hjälpa mig att shoppa inför mitt program, han agerade personal shopper och vi köpte en programledarskjorta, jeans och studioskor åt mig. Jag gjorde faktiskt tolv program i rad med den skjortan sedan.

Oj.
– Ja, jag tvättade den emellan, såklart.
– Men jag måste säga att din liknelse var bra. Här på Aftonbladet brukar vi säga att Patrick Ekwall ser ut som en vandrande 40-årskris som har ramlat ner i en burk med fingerfärg. Oss emellan, alltså.

Nä, jag citerar dig på det.
– Ja fan, gör det.