På kvällen den sjunde oktober hörs höga hundskrik från en lägenhet i Bagarmossen utanför Stockholm. Genom ett fönster ser grannar hur en man slår en hund.

Polis skickas till platsen och hittar i lägenheten en vanvårdad dalmatinertik och fem små valpar.

Några dagar senare gör polisen på nytt ett besök i lägenheten i Bagaremossen. Lägenheten luktar urin och fönstret i valparnas rum står öppet. Djuren skakar av köld. Valparnas liggplats består av en tunn matta, genomblöt av urin och avföring. Djuren omhändertas.

Är chipmärkt

Dalmatinertiken är märkt med ett chip och går därför att spåra i Svenska Kennelklubbens register.

– De ringde till mig och sa att de hittat en hund som blivit plågad, säger Anna Wallinder. Jag fattade inte alls varför de ringde. Sedan berättade de att det var Carmen. Jag blev helt chockad.

Anna Wallinder drev i början av 00-talet en dalmatinerkennel. Eftersom hon inte hade plats för så många hundar beslutade hon sig för att hitta en fodervärd åt Carmen. Via Blocket kom Anna i kontakt med en kvinna i Jönköping.

Efter att ha besökt kvinnan beslutade Anna att låta henne vara fodervärd på prov i några veckor.

En vecka senare, i slutet av april 2003, ringde kvinnan och sa att Carmen hade sprungit bort. Anna Wallinder åkte till Jönköping flera gånger. Hon letade själv efter hunden, efterlyste den i radio och tidning och polisanmälde försvinnandet.

Såldes för 3 000 kronor

Fodervärden säger i dag att hon inte minns dalmatinertiken men enligt polisförhör ska hon ha sålt hunden till en man på Jönköpings järnvägsstation för 3 000 kronor. Mannen som köpte hunden gjorde det i god tro. Därmed blev han, i lagens mening, hundens ägare. Han, i sin tur, sålde vidare hunden till mannen i Bagarmossen under hösten 2008.

– Jag kunde aldrig drömma om att hon kunde ta hunden och bara sälja den, säger Anna Wallinder. Det var verkligen jättejobbigt det året.

Efter det att Carmen och valparna fördes från lägenheten hamnade de hos polisen.

Länsstyrelsen beslutade den 20 november att fastställa polisens omhändertagande. Därmed var det upp till polisen att bestämma över Carmen och valparnas framtid.

Anna Wallinder erbjöds sedan att köpa hundarna. Priset var 1 850 kronor för Carmen och 7 690 per valp. Eftersom hon inte tyckte hon skulle behöva betala för sin egen hund och eftersom priset på valparna var så högt tackade hon nej. Anna får också stöd av Svenska Kennelklubben som anser att priset på valparna överstiger marknadspris.

Från polisen till Hundstallet

Därför beslutade polisen i Stockholm att skicka vidare hundarna till Hundstallet, en organisation som tar hand om och omplacerar djur.

– I och med att Anna sa nej så har hon gett upp rätten till hundarna. Därför överlät vi hundarna till Hundstallet, säger Elin Franzén hos Söderortspolisen.

Ulrika Ek, verksamhetschef på Hundstallet, beslutade sedan att inte ge tillbaka Carmen till Anna. Det beslutet går inte att överklaga.

– Det har inte med hennes person utan hennes förutsättningar att göra. Hon har flera andra hundar och Carmen skulle ha svårt att kunna anpassa sig till det. Har vi en familj i närheten som har goda referenser och som har haft hundar från oss tidigare så känns det bättre för oss. Vi sätter alltid hundens bästa främst, säger Ulrika Ek.

Carmen har nu fått ett nytt hem. Efter ett hårt liv med många ägare och misshandel får hon bo hos en värd som tidigare haft hundar från Hundstallet och som alltid har skött sitt uppdrag. Även valparna är på god väg att få nya hem.

Viktigast att hon får ett hem

Anna Wallinder är, trots alla turer och att trots att hon misslyckats med att få tillbaka sin hund, glad att Carmen får chans att leva resten av sitt liv i trygghet.

– Jag såg bilder på henne från Hundstallets hemsida. Det kändes jobbigt. Man ser att hon har blivit äldre. Men det är skönt att höra att hon fått ett hem till slut. Det är ju det viktigaste.