Minnesstund i Hjällbo
De flämtande ljusen blev allt fler, högen av blommor allt större och kretsen av människor allt vidare. Många grät i den isande kylan men det var bara de passerande bilarna som bröt tystanden.
Relaterat
Artikelserie
- Mordet i Hjällbo
- Jakten på bevis fortsätter 2010-02-08
- Stor likhet med Nancyfallet 2010-02-05
- Häktad befann sig nära Nancy 2010-02-03
- Allt kollas i mördarjakten 2010-01-07
- Öppet brev från Nancys familj 2010-01-05
- Polisen söker efter bilar 2010-01-05
- Mordutredningen går framåt 2010-01-04
- Hjällbomordet: 16-åringarna släppta 2010-01-05
- Anhållna pojkar kände Nancy 2010-01-04
- 16-åringar anhållna efter mordförhör 2010-01-04
- Minnesstund för mördade 18-åringen 2010-01-03
- Många besöker minnesplats 2010-01-01
- Man anhållen för inblandning i mord 2010-01-03
- 80 i förhör om Hjällbomord 2010-01-02
- Polisen söker tips om flaska 2010-01-01
- Dödades på hemvägen 2009-12-31
- Mordet skakar Hjällbo 2009-12-30
Ett par hundra personer, de flesta ungdomar, samlades på onsdagseftermiddagen vid mordplatsen i Hjällbo för att hedra minnet av den mördade 18-åriga flickan.
- Jag är väldigt ledsen, säger Diana. Vi har gått i samma klass sedan trean i Bläseboskolan. Jag hör fortfarande hennes röst, hon var alltid snäll och nästan alltid glad.
Dianas familj och den mördade flickans familj har umgåtts i många år och Diana, som är 20 år, träffade henne nästan dagligen.
- Det är obegripligt att någon ville döda henne. Ingen människa förtjänar att dö, hon borde inte fått dö. Det är fel och det är orättvist att hon dödats.
Någon lägger en liten blombukett och ett litet kort med texten ""Vi saknar dig jättemycket, Du finns i våra hjärtan" bland de andra blommorna.
Aboobakr Fatahi står tyst och stilla vid den mordplats som under dagen förvandlats till minnesplats. Han bor i Berggårdsgärdet, strax intill.
- Jag kom hem sent i natt, en kompis körde mig hem. Då var det polis och ambulans här men jag fick inte veta att någon dödats förrän i morse.
- Min dotter är 15 år och när något sådant fruktansvärt händer blir man orolig, väldigt orolig.
De flesta av de många ungdomarna samlas senare i den syrisk-ortodoxa kyrkan på andra sidan Hjällbovägen.
Här finns Kerim Sydby, kyrkoherde i S:t Malkekyrkan i Bergsjön. Han känner den mördade flickans pappa och familj sedan årtionden.
- Pappan och jag växte upp tillsammans i Turkiet och sedan bodde vi grannar i Beirut innan han och senare jag flyttade till Sverige under 1970-talet, berättar han.
- Jag har träffat flickan så många gånger, det är ofattbart att hon är död. Hon var så rar och så snäll. Jag var som en farbror till henne.
Sydby har under dagen försökt hjälpa den drabbade familjen, de anhöriga och vännerna så gott han kunnat.
- Sorgen är stor, säger han. Mycket stor. Det som har hänt borde inte fått hända.






















