Vad tänker du göra i helgen?

- Jag kommer att ta med mina barn på någon sorts utflykt. Barnen är sex och nio år gamla och de är pigga på allt möjligt. Mest pigga är de på det vi kallar Ensamma dan. Då tar jag ett barn med mig och det andra får gå med mamman. Nu kanske vi går ut i naturen, kanske på svampplockning. Eftersom jag är maniskt svamprädd, kastar vi alla. Vi plockar alla möjliga sorter, tar hem och tittar i böcker efter dem, sen slänger vi dem. Jag tror till och med min fru åt en riktigt fin Karl-johan i smyg en gång. Jag trivs inte så bra i naturen, jag är nog mer av en stadsmänniska.

Har du något smultronställe i Göteborg?

- Ja, jag älskar promenaden vid Röda Sten. Helst en halvregning söndag eftermiddag med lite vind. Det får inte blåsa för mycket. Jag brukar börja promenaden från parkeringen vid Röda Sten och gå utåt till Nordiska Hälsovårdshögskolan, Nya Varvet och kanske lite till. Sen slutar eftermiddagen på någon thairestaurang i Linnéstaden. Efter en lång promenad behövs något starkt. Jag tar alltid de starkaste rätterna med tre chilifrukter.

Var tar du en drink så här års?

- Något slags innerstadstrevligt ställe. Det får ha hög musik, och vansinnigt mycket folk. Jag gillar moderna innerstadsställen med trevlig atmosfär och intelligenta människor. Det kan ligga var som helst. Ett av mina älsklingsställen ligger i Hamburg. Det är en supermodern bar, där man dricker drinkar och bara pratar med sitt sällskap och mår bra. Jag går dit varje gång jag är i Hamburg. Det finns platser i Göteborg och Stockholm också, men inget mer är mitt smultronställe.

Känner du dig som göteborgare, fastän du bor i Stockholm?

- Absolut. Jag är en sån där typ som har en egen spårvagn i Göteborg. Jag har tillbringat den ojämförligt största tiden av mitt liv i Sverige i Göteborg. Dessutom har jag valts till årets Göteborgare. Men det moderna livet ser ut så här. Min fru jobbar i Göteborg, jag jobbar i Stockholm. Först pendlade jag, sedan pendlade hon, nu pendlar vi båda. Så är villkoren för dagens arbetsliv i Sverige. Det ingår liksom.

Vem är din f avoritgöteborgare?

- Det finns många, men går vi lite tillbaka i tiden blir det Torgny Segerstedt (1876-1945, chefredaktör för Handelstidningen och Sveriges främste kritiker av Nazityskland, red anm). Torgny Segerstedt är nog absolut den vikigaste personen på många sätt, särskilt i dessa tider med sverigedemokrater. I nutida Göteborg är Cecilia Malmström (EU-minister, red anm) en fantastiskt bra göteborgare. Det kan inte finnas en bättre göteborgsröst i världen. Det är modernt, intelligent och kompetent. Såna vill vi ha fler av.

Vilken är din senaste investering?

- Oj. Jag har gått igenom en vansinnigt svår businessutbildning, i Edingburgh i Skottland, vilken gav mig en master i business! Och när man kan en del om marknaden och investeringar blir man så försiktig, att man inte vill investera egna pengar i någonting. Varken jag eller min fru handlar särskilt mycket. Jag hade tänkt att köpa en ny gräsklippare. När jag äntligen har bestämt mig, är säsongen praktiskt taget över. Nu behöver jag inte köpa någon längre.

Kan du som folkpartist fortsätta att vara chef för radioteatern?

- Nja, det formella ansvaret ligger inte hos mig. Det finns hos en tillförordnad chef, Henrietta Hulthén, medan jag är i frysboxen under provvalsperioden. Nu är jag en renodlad byråkrat, som arbetar med allt från budgetar till handlingsplaner.

Hur arbetar du som folkpartist?

- Jag försöker jobba med den allmänna debatten. Jag försöker träffa så många medlemmar som möjligt i Göteborg. Jag är i här stup i kvarten. Sedan försöker jag lyssna in hur diskussionerna går, hör vad de tycker och lär mig. Jag skriver dessutom artiklar, i exempelvis GP, pratar i TV och radio.

Vad skulle du göra om du hade makten i Göteborg för en dag?

- Vilken bra fråga. Man hinner inte mycket på en dag, men jag skulle ändå genomdriva en del sådan politik som också skulle fungera långsiktigt.

Varför har du engagerat dig för folkpartiet först nu?

- Jag har tänkt på det väldigt länge, men då avstod jag. Nu bestämde jag mig för att hoppa på tåget, eftersom jag tycker att valrörelsen år 2010 är viktig. Om man gillar den här regeringen, vilket jag gör, så måste ett antal reformer hinna få verka. De måste få sin tid. Fyra år är för kort tid, om man ska genomföra nånting. Därför blir nästa val ännu viktigare att vinna. Det tänker vi göra. Hur kaxig får man va, i en intervju egentligen?