Inget åtal för sten mot brandbil
Det blir inget åtal mot ungdomarna som misstänktes ha kastat en nästan sex kilo tung sten mot en utryckande brandbil i Hjällbo i somras.
- Förundersökningen har lagts ned, säger kammaråklagare Per-Erik Rinsell till GP.
Det innebär att det inte går att styrka brott, bevis saknas för att kunna väcka åtal.
- Det är väl inte så mycket att säga om det. Har de inte bevis så är man oskyldig, säger Nils Andréasson, räddningschef i Storgöteborg, till GP när han nås av beskedet.
- Men allmänt kan man säga att det hade varit bra att fälla dem som faktiskt gjorde det. Det hade skickat rätt signal om att det är att oacceptabelt att göra så här.
Carl-Arne Ljungmark är brandfackets lokala ordförande i Göteborg. Han har ingen egen bekräftelse på att förundersökningen lagts ner och vill därför inte kommentera fallet när GP informerar honom om åklagarens beslut.
Han berättar däremot att stenkastningen i allra högsta grad är ett pågående ärende inom Brandmännens riksförbund.
- Det görs en uppföljning centralt på hur säkerheten ser ut för brandmän i Sverige, säger Carl-Arne Ljungmark.
- Det som hände är bara tragiskt. Jag hoppas att Sveriges brandmän kan återfå sin status som neutrala.
Fem ungdomar, mellan 15 och 19 år gamla, anhölls för grov misshandel och grov skadegörelse, misstänkta för attacken mot brandbilen natten mot den 29 augusti. Fyra släpptes snabbt, en femte något senare. Misstankarna kvarstod dock.
Men nu är de alltså friade i och med att förundersökningen mot dem har lagts ned.
Det var en stökig natt, med flera larm om stenkastning och bilbränder, som den tunga stenen kastades från en gångbro ner mot brandbilen som var under utryckning. Vindrutan krossades. Chauffören skadades, men hade turen och marginalerna på sin sida. Han undkom trots allt lindrigt, utan allvarliga skador.
Det gällde också kollegerna. En av dem i baksätet fick glassplitter i ögonen.
På en presskonferens efter angreppet sade räddningschefen Nils Andréasson att man oerhört tydligt har passerat den allra lägsta gräns för vad som är acceptabelt för hur man bemöter räddningstjänst, sjukvård och andra institutioner i samhället som ska hjälpa allmänheten vid olyckor.









































