För två veckor sedan slog polisen till mot en ravefest i Göteborg. 43 personer omhändertogs, misstänkta för att ha varit påverkade av olika former av narkotika. Arrangörerna förklarar förekomsten av drogerna med att de inte får några tillstånd av polisen, och därmed är hänvisade till att ordna "svarta" fester på avlägsna platser.

Karin Stammarnäs från Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet (NBV) bekräftar arrangörernas bild. Hon berättar att raveföreningen redan tidigare har samarbetat med nykterhetsrörelsen. Hon har själv engagerat sig i deras försök att få danstillstånd.

- Det har förekommit mycket narkotika i ravekulturen, men även på andra ställen finns det mycket droger. Därför är det viktigt att det också inom ravekulturen finns ett uttalat drogfritt alternativ, säger Karin Stammarnäs.

Hon tycker inte att myndigheterna lever upp till sina löften om att hjälpa unga i Göteborg att arrangera fester, som bland annat utlovades efter Backaplansbranden 1998. Hon jämför med problemen kring 1930-talets "dansbaneelände", då ungdomarna ansågs bete sig oanständigt och präster ville lugna de dansande mellan låtarna.

Olagliga eller privata?

Polisens misstro gör att arrangörerna satsar på fester utan nödvändigt "tillstånd för dans". De kallar dem "privatfester". Polisen klassar dem som olagliga ravefester.

- Vi behöver få hålla offentliga fester! säger Sabine Bieber, en av ravearrangörerna i föreningen Pannlampa. Så att vi kan samarbeta med polisen. Det är det enda som kan få bort drogerna, inget annat fungerar.

Patrik Boström är också med i Pannlampa. Han pekar på en skillnad i inställning hos kommunerna. I Göteborg gäller blankt nej.

- För två år sedan skulle de ge oss tillstånd, men ändrade sig dagen innan festen. Vi bad om ett möte för att prata. Två festarrangörer, nykterhetsrörelsen och polisen. De kom med olika ursäkter, jämförde med krogarna på Avenyn gällande öppettider och sa bara "vi tillåter inga sådana fester i vår kommun".

Ingår i kulturen

Karin Stammarnäs deltog i mötet som representant för nykterhetsrörelsen.

- Problemet med det indragna tillståndet var främst att polisen tyckte att det höll på för sent. Normalt ger polisen tillstånd till klockan ett på natten. I det här fallet skulle de göra ett undantag till klockan två, vilket de själva tyckte var väldigt stort, men det tyckte arrangörerna inte var någon idé. Det ingår i kulturen att hålla på hela natten.

- Polisen har svårt att förstå varför man måste hålla på till tidig morgon, säger Patrik Boström, men det hör liksom bara till. Vi har på prov haft klubbar i stan som har stängt vid två, men då kommer ingen dit.

Sabine Bieber tycker att det är svårt att göra tanken med en drogfri verksamhet tydligare än att ha med nykterhetsrörelsen på festen. Men, menar hon, ser de folk på festerna som vill sälja droger kan de inte köra bort dem själva. Knarklangarna kan vara farliga. Det orsakar en maktlöshet hos de unga arrangörerna. Hon själv känner sig kraftlös inför situationen.

Men när hon skall beskriva ett rave lyser hon upp.

- Det är helt grymt! Det är otroligt. Man får lyssna på musiken man gillar allra mest, det är ljud- och ljusshow, hur stora högtalare som helst, man känner musiken i hela kroppen. Ravekulturen är en ungdomskultur, en kultur där den gemensamma nämnaren är musiken och dansen, inte drogerna. Det är beklagligt att fokus hamnar där.