Vi försöker att inte låtsas om det: men vi är i klorna på naturen.

Vi vet att en brusten ledning får stora konsekvenser i vår datoriserade värld.

Förra veckan blev 20 000 hushåll utan ström när en kabelbox i Lerum brakade ihop.

I juli lamslogs ett 30-tal tåg med tusentals resenärer i fyra timmar efter ett datorfel på driftledningscentralen i Göteborg, samtidigt som man i Småland kämpade mot vattenmassorna.

Vi vet att klimatet blir varmare och att vattennivåerna på lite längre sikt kommer att stiga, något som riskerar att skapa kaos i Göteborgs innerstad. Vi kan räkna med att kraftiga regnoväder ökar i intensitet - enligt Johan Olsson, forskare i hydrologi, kan skyfallen öka med 20-30 procent till nästa sekelskifte.

Det blir kanske inte mer regn men skyfall ställer större krav på att avrinning i avlopp och dagvattensystem fungerar.

Gör det inte det, då svämmar staden över.

Enligt SGI, Statens geologiska institut, behöver staten satsa flera miljarder på att förebygga ras bara i Göta älvdalen.

Ändå minskar statens anslag till kommunerna som de kan få för att öka skyddet mot extrema väder, rapporterar Ekot i morse. Statens budget, som kommunerna kan söka pengar har legat uppåt 50 miljoner men är nästa år tillbaka till grundnivån: 25 miljoner.

I år har kommunerna i Sverige sökt bidrag uppåt 100 miljoner, men många har fått avslag.

Jag är inte lättskrämd men sätter ändå kaffet i vrångstrupen. Vi vet att höststormen snart är här, förra året kom den i november med strömavbrott, nedfallande kontaktledningar, inställda kommunikationsmedel, stängda broar och ett utslaget samhälle.

Det kan vi inte göra något åt.

Vi har det väder vi förtjänar.

Och när den första snön faller kommer spårvagnstrafiken att haka upp sig.

I dag följer vi det som händer på Manhattan men efter snabb slagning i nyhetsarkivet som visar vad vi redan vet och vad vi kan spå om framtiden säger mig att vi snart kan vända blicken mot Hisingen, Göteborg och Göta älv.

Iklädda gummistövlar.