Vad har du för dig i helgen?

– Jag ska åka till Floby. Jag har aldrig varit där så jag kommer nog att bo på ett vandrarhem eller någonting, jag vet inte, jag har aldrig varit där.

Men varför ska du åka dit då?

– Jag har aldrig varit i Floby, det är därför jag ska dit.

Ah, du åker dit för att du aldrig varit där! Okej! Vad roligt! Brukar du göra så?

– Nä, det tillhör inte vanligheterna.

Men varför just Floby?

– Det bara råkade bli så. Det låg på en cykelkarta.

Du gillar att cykla?

– Ja, jag cyklar varje dag, jag har inget körkort.

Du bor i Kungälv – hur hamnade du där?

– Det är nästan lite samma som Floby faktiskt. Jag ville flytta och då tog jag någonting. Det var 2005.

Brukar du vara någonting i Göteborg?

– Ibland. Det brukar vara att man ska träffa någon där, annars har jag inte så mycket att göra i Göteborg. Jag tycker att det mesta finns i Kungälv. Det är om det bara är någonting som finns i just Göteborg som jag åker dit.

Vad skulle det kunna vara?

– En kompis till exempel.

Gillar du Göteborgs krogliv, caféer eller parkhäng?

– Det är lägenhetshäng eller parkhäng – jag tycker inte om krogen. Det är väldigt mycket ljud och människor där.

Jag läste i din blogg att du inte gillar stora folksamlingar – vad är så skrämmande med stora folksamlingar? Jag är själv inget stort fan av sådana, men vad tycker du?

– Det är så mycket att hålla reda på, så mycket ljud och rörelse. Men faktiskt så har det blivit mycket bättre på sistone, om jag ska tala utifrån dagsläget så tycker jag inte att det är skrämmande längre.

Hur ser en dag i ditt liv ut?

– Det första jag gör är att gå upp och äta frukost med barnen, och tar dem till skola och dagis. Sen så jobbar jag, men jag har ett ganska fritt schema. Behöver jag skriva någonting så skriver jag, behöver jag åka och spela in någonting så gör jag det. Annars så läser jag.

Du frilansar dig fram?

– Ja, på Nyheter24 och Sveriges radio.

Det är krönikor och kåserier och den typen av material, vad gillar du med den formen?

– Det är rätt fritt men jag skulle vilja jobba mer med underhållning, och olika former av underhållning.

Men jag tänker ändå att dina nyhetskrönikor i P3 är humor. Så du är ändå inne i den svängen?

– Men jag skulle vilja göra mer, och jobba mer tillsammans med andra.

Om du bara skulle få välja ett socialt medie att använda – vilket blir det?

– Det blir nog Facebook. Där har jag alla vänner. Jag tycker väldigt mycket om Twitter också, men intresset för Twitter går upp och ner. Det är långa perioder som jag inte är intresserad av Twitter alls, och perioder när jag tycker det är jättekul.

När vi ändå är inne på Twitter – när du roddade det officiella Sverigekontot, @sweden, så blev du väldigt uppmärksammad, bland annat för dina funderingar om judar. Vad minns du mest från den perioden?

– Jag minns mest kontrasten. Det var så lugnt i mitt liv men samtidigt var det så – vad ska man säga? – kaotiskt, utanför.

Hur var det att uppleva kontrasterna?

– Det var lugnt, det gick bra.

Men om man googlar ditt namn så blir det väldigt många träffar, och du dyker upp i väldigt många internationella medier från den tiden, så du blev väl världskändis i somras?

– En ögonblicksvärldskändis!

Har du reflekterat någonting över det?

– Nä. Det är vad det är.

Det känns som det är väldigt mycket du i den meningen, "det är vad det är", är det så?

– Haha, ja, alltså, om jag jämför med hur folk tror att det måste ha känts och med hur jag känner så är det väldigt skönt!

Jag såg på din blogg att du köpt en trisslott för första gången på flera år, och även vunnit 60 kronor. Det är ganska provocerande för oss som ändå köper lotter lite då och då men utan att vinna. Upplever du dig som provocerande?

– Nej, det gör jag inte.

Jag blev inte provocerad av det, men jag kände igen mig själv i en sak du skrev – om att slänga gamla gratulationskort, och att det var som att rispa mjälten med en gaffel. Jag har jättesvårt att slänga såna grejer.

– Det är svårt, det gör ont.

Så hur gör man sig av med små struntsaker man har känslomässiga band till?

– Jag såg det för vad det var. Och det var ju bara papper med lite text på.

Du har beskrivit vädret som dösnackets Facebook, och tycker själv att ditt sociala liv har blivit bättre sedan du började snacka väder med folk.

– Ja, det var ungefär vid samma tidpunkt som jag slutade vara så rädd för folksamlingar. Det var i samma veva, det var jätteskönt att det släppte. Jag får nästan lite hjärtklappning när jag tänker på det. Det öppnar så många dörrar.

Hur är det i dag?

– Det är mycket lugnare nu när jag kan prata om väder!

Skönt att du inte tyckte det var så trivialt att prata om väder, jag tillhör de som gärna pratar väder. Och det kan folk tycka är ... Ja.

– Men jag tror att vi har levt i en cynisk tid ett bra tag nu, där allt vanligt och tråkigt fördummas och görs narr av. Ingen vill vara tråkig och alldaglig, men jag tror – det kanske beror på att jag blir äldre, men det känns som – att vi är på väg ut ur den där cynismen.

Hur konsumerar du nyheter?

– Jag får min nyhetsdos från länkar på Facebook och Twitter. Jag läser inte så mycket tidningar själv. Inte nättidningar heller, det är så mycket reklam där, och skit – om man kan säga så.

Men du skriver gärna? Vad skriver du helst?

– Jag älskar att skriva berättelser. Helst korta sådana. Jag har inte skrivit så mycket de senaste åren, men jag har skrivit väldigt mycket tidigare. Men nu har jag inte tid, har hittat annat att sysselsätta mig med.

Du skriver väldigt fort – men hur fort?

– Jag skriver hela alfabetet på mindre än tre sekunder. Alltså, jag skriver ungefär lika snabbt som jag pratar, jag skriver nästan snabbare ibland. Jag pratar ju inte så fort.

Du är född i Norrland, i Lat ...nä, förlåt, vart är det nu igen?

– Latikberg. Och folk härifrån brukar aldrig kunna uttala det heller.

Säg det en gång till?

– Latikberg.

Får du ofta frågor om vart du kommer ifrån, och måste försvara din dialekt?

– Folk frågar ofta vart jag är ifrån, men jag behöver sällan försvara mig!

Jag är från västgötaslätten och får försvara mig ibland. Du får höra mer av dialekten i helgen. Ha det fint i Floby nu!

– Tack! Vi tar oss dit med tåg, men sen så vet jag inte riktigt vart vi skulle. Det lät som vi ska ta någon bussresa till något vandrarhem ute i skogen, men det där vet man aldrig – det får vi se.