Ingen svensk är längre kvar i israelisk fångenskap. De sista sju aktivisterna landar på Arlanda klockan 15.15 på onsdagseftermiddagen. De fyra som är från Göteborg tar ett anslutningsflyg till Landvetter.

Kristian Svenberg, som var skeppsläkare ombord på segelskutan Estelle, kom hem till Göteborg redan på tisdagskvällen. Han ångrar inget och är beredd att delta i en ny aktion när han får lite perspektiv på de dramatiska dygnen.

- Vi har bidragit till att uppmärksamma den inhumana blockaden av Gaza och den helt exempellösa israeliska militära mobiliseringen. Det är ett brott mot de mänskliga rättigheterna och det hävdar också de israeler som var på båten. Det är tre oerhört modiga före detta soldater som är med i den israeliska fredsrörelsen och vill visa att också Israel förlorar på att agera så här.

Händelserna har gett starka och oförglömliga intryck:

- När jag blundar ser jag alla dessa fartyg och maskerade soldater som tvingar av mig min sjukvårdsutrustning och pekar på mig med skarpladdade vapen. Jag hade tur som inte blev skjuten med elpistol, men elva eller tolv av de trettio aktivister som var ombord blev träffade, några upprepade gånger.

- Vi pratade om detta när vi satta sammanfösta på akterdäck och bogserades till Israel. Då berättade de vilken fruktansvärd upplevelse det var.

Var det någon av er som på allvar trodde att er aktion skulle lyckas?

- Ja, mänskligt hopp existerar trots allt. Jag drömde om det lite grann. Vi fick telefonsamtal och sms från Gaza och till och med radiokontakt med organisationer och människor som väntade på oss i Gaza.

- I ett sådant läge funderar man: Tänk om israelerna kanske vill ignorera oss och på så sätt får en propagandavinst. Det är ju en liten segelbåt med ofarlig last, där lasten är deklarerad av tullinspektionen på flera ställen. Släpp igenom dem!

- Men det blev inte så. Istället drar de ihop en exempellös militär styrka och genomför en fullskalig militär invasion.

Vad hände med dig när ni togs i land?

- Jag fördes, som alla andra, till en noggrann kroppsvisitering där allt jag bar på mig, intill kalsongerna, genomsöktes under en dryg timma. De letade efter datachips av olika slag, elektronisk utrustning och annat. Sedan fördes vi till en polisstation där vi förhördes av säkerhetstjänsten. Sedan till ett fängelse dit vi kom vid femtiden på morgonen.

Kristian Svenberg fick inte kontakta advokat.

- Endast en i vår grupp av svenskar fick göra det. Vi fick inte möjlighet att ringa i och med att de hade tagit våra mobiltelefoner. Det fanns en känd israelisk människorättsadvokat på fängelset, men hon vägrades tillträde till oss.

Hur var humöret hos er?

- Alla var chockade över stormningen. De som hade skjutits med elpistoler var märkta. De låste upp våra celler så vi hade möjlighet i korridoren att prata några gånger under de här dygnen. Några fick dock svår ångest under första natten. Det var skrämmande att bli inlåst. Trots allt var stämningen hygglig, tycker jag.

Kände du någon när du mönstrade på Estelle?

- Jag hade träffat några när båten låg i Göteborg. Men de flesta var nya kontakter.

Nu har de något gemensamt för resten av livet.