Vad ska du göra i helgen?

– På fredag ska jag på premiär på Peter Jöback på Scandinavium. Vi har blivit inbjudna, jag och min fru.

Vad tycker du om hans musik?

– Jag gillar väl allt han gjort mer eller mindre. Första gången jag såg honom var i Kristina från Duvemåla här i Göteborg, när han sjöng Guldet blev till sand. Kan väl ha varit 1995-96. Jag gillar den typen av musik – som Chess och Andrew Lloyd Webber. Egentligen är jag allätare, så länge det är någon slags melodiös musik.

Är det någon artist som hängt med hela tiden för dig?

– Husgudar har alltid varit Bee Gees! Jag gillar den typen av melodiös musik, de hittar de där tonerna som en annan gillar. "How deep is your love?" till exempel, den gillar jag stenhårt.

Vad gör du nu för tiden, när du slutat spela fotboll?

– Sedan jag slutade med fotboll 1999 har jag varit föreläsare, konferencier och inspiratör.

Du arrangerar väl fester också? Vilken är den sjukaste festen du arrangerat?

– Det händer inte så ofta, men det händer. Och om jag får frågan och det är för en vettig sak så ställer jag upp.

– Till exempel för tyska turistbyrån för något år sedan, så fixade jag en fest på Ullevi med en massa artister. Då var jag konferencier. Men det har nog alltid funkat rätt bra med festerna. Däremot minns jag en gång när jag nyss hade börjat föreläsa. Jag skulle föreläsa på en företagsfest. Men vid 18-tiden var folk så fulla att de hade svårt att lyssna – folk var ju i gasen.

Hur gick det då?

– Det gick inte så bra. Tre-fyra killar avbröt mig hela tiden och ställde dumma frågor. Jag borde ha anpassat mig efter situationen och kört några anekdoter och lite stand-up. Men jag lärde mig något av den grejen också.

Förutom VM 1994, vilka andra ögonblick minns du bäst från din långa karriär?

– Det klart att alla SM-guld man tagit... första gången man tog SM-guld var fantastiskt! Det var med Öster 1980 – och sedan 1981. Sen fick jag vänta i tio år till – när vi vann i Blåvitt. Alla de där känslorna när man vinner en stor grej är fantastisk.

Kan du beskriva hur det känns?

– Du har ju en fruktansvärd anspänning före en match, och känner, tycker jag, ett stort tryck som målvakt. Men när man sedan klarat av att vinna och även vunnit en titel, så känner man att tiden fullständigt stannar upp. Du är verkligen närvarande! Det är inte ofta man är rent mentalt och fysiskt närvarande, helt utan bekymmer. Men då är ett sådant ögonblick.

Någon annan höjdpunkt från din fotbollskarriär?

– Ja, när vi spelade Champions League mot Bayern München borta, 1997. Jag räddar en straff och ett friläge och vi vinner med 1-0. Efteråt kommer Beckenbauer fram och ger mig blommor, och publiken applåderade mig. De buade inte åt sitt lag för att de förlorat, utan applåderade mig. Det kunde ju lika gärna ha stått i Buster! Att få en sådan avslutning på sin karriär.

Ångrar du att du blev fotbollsproffs så sent?

– Nja, men IFK Göteborg var ju väldigt duktiga och vi gick ju till Champions League hela tiden. Vi vann sex SM-guld på 90-talet och var ett topplag. Den största skillnaden var ju att man skulle tjänat mer pengar, eller mycket mer pengar, om man spelat utomlands. Men i viss mån var det också bekvämlighet. Jag hade tre barn och det skulle vara lite jobbigt att dra iväg med hela familjen.

Så det är inget du går runt och tänker på, att du skulle tackat ja till det eller det proffsanbudet?

– Nej, det är ingen mening att göra det nu. I sådana fall skulle man haft en annan tanke då. Och jag kom ju iväg till USA i ett år, det var ett fantastiskt år.

Vad säger du om Göteborgslagens säsong i Allsvenskan ?

– Häcken måste ju vara oerhört nöjda kan jag tycka. De har ju chans att vinna och det har de aldrig gjort. Blåvitt och Gais kan väl inte vara jättenöjda, framför allt inte Gais. Blåvitt har ju tyvärr spelat så mycket oavgjort. De kan nog inte heller vara nöjda.

Om du hade makten i Göteborg, vad skulle du ändra på?

– Det finns väl många saker jag skulle vilja ändra på. Jag skulle vilja bygga fler lägenheter så studenterna får någonstans att bo. Jag skulle bygga fler vägar och ta bort trängselskatten – den tycker jag inte om. Och sedan kanske göra det lite säkrare att röra sig i stan, fixa fram lite fler poliser. Vi behöver få tillbaks tryggheten i Göteborg, tycker jag.

Har du något smultronställe i Göteborg?

– Jag är inte så mycket i stan nu länge, bor ju ute i Mölnlycke. Men det är trevligt att gå på operan, på Ullevi och se någon trevlig fotbollsmatch eller Smithska udden – där är det trevligt att sola och bada.

Vem är din bästa vän?

– Ja, om man bortser från min tvillingbror Andreas, så är det ju Stefan Lindqvist, som jag spelat ihop med i IFK Göteborg. Vi spelade i sex-sju år ihop, har känt varandra sedan 1990 och nu bor vi grannar. Så vi umgås väldigt mycket. Vi åker på semester och reser ihop med familjerna. Vi har bland annat åkt skidor ihop och så äter vi middagar ihop.

Varför är ni så bra vänner tror du?

– Han är den ende som står ut med mig tror jag, haha.

Vadå, är du så jobbig att ha att göra med?

– Ja, det är jag nog, haha.

Berätta om något du bytt åsikt om.

– Det är inget jag kommer på så här direkt, men åsikter tror jag man ska byta då och då. Man ska inte tro att man vet allt och inte vara så styvnackad. Man ska nog lyssna mer än man pratar, tror jag.

Men du känns spontant som en som pratar mycket.

– Jo, men har någon en vettig åsikt så får man väl anamma den.

Tror du på gud?

– Ja det gör jag, jag tror på något – annars är väl livet ganska meningslöst om man bara går runt här i 70-80 år och sedan är det slut. För min del vill jag nog ha något mer. Det måste vara något annat än en slump som skapat allt detta.

– Och även de här stora tänkarna som Einstein blev ju religiösa på gamla dar. Jag tycker man ska visa tacksamhet också, inte bara ta till gud när man är i knipa.