Läsarna är många. Och engagerade.

När reportaget om cancersjuke Sebbe publicerades 2005 fanns inte bloggar och sociala medier i samma utsträckning som i dag. Få var insatta i hur den cancersjukes vardag såg ut.

Men 2008 hände något. Plötsligt fanns det ett behov av att berätta. Någon bestämde sig för att börja blogga. Och så en till.

I dag finns flera hundra sjukdomsbloggar om alltifrån cancer till infertilitet och MS.

Terapi

För den 24-åriga småbarnsmamman Frida Reuterskiöld fungerar bloggandet som terapi. Hon har en extremt ovanlig form av bukspottskörtelcancer och startade bloggen samtidigt som hon fick veta att hon var sjuk.

– När känslorna och dödsångesten kom smygande så hjälpte det otroligt att få skriva av sig. Det blev lättare att skriva det man tyckte än att säga det. En annan fördel med att blogga är att man hjälper många som precis fått sitt sjukdomsbesked, säger hon.  

Varje dag läses hennes blogg av ett tusental personer. Inte bara hemma i Kungälv, utan över hela Sverige.

Lockar många

Enligt kuratorn och författaren Sara Natt och Dag fascineras människor av starka och hemska levnadsöden. Kanske är det också därför sjukdomsbloggarna lockar många läsare.

– Sedan tror jag också att många läsare kan känna tacksamhet över att de får vara starka och friska, säger hon.

Sara Natt och Dag har skrivit fyra böcker på temat sorg och död. Nu senast Den bloggande patienten där hon följt tolv svårt sjuka bloggare och upptäckt att bloggandet verkar göra dem gott.

– Förr skrev man i en gammal dagbok som man sen gömde undan. Nu når man ut till hela världen och får massa kommentarer på köpet, folk som skriver "Tänker på dig" och "Kämpa på". Det kan vara ovärderligt mitt i det jobbiga, säger hon.

Forskningsprojekt

Men något vetenskapligt belägg för att bloggandet verkligen är bra för patienterna finns inte. Sara Natt och Dag hoppas dock att det blir ändring på det snart. Under senhösten räknar hon med att kunna dra i gång ett forskningsprojekt vid Karolinska institutet.

– Jag ser fram emot att få analysera blogginlägg och se vad bloggandet gör med patienterna, säger hon.

Sara Natt och Dag vet redan att bloggandet också har negativa sidor. Hon har mött anhöriga som varit förtvivlade över att deras närstående blivit för fixerade vid bloggen.

– Jag pratade med en kille som uttryckligen sa "Hon väljer bloggen före mig". I stället för att ägna de sista dagarna i livet med sina anhöriga hade bloggen tagit för mycket fokus. Då är det sorgligt.