Vad ska du göra i helgen?

– Sova. Jag har gjort femton program "Vem vet mest" i veckan och är helt slut. Jag skulle egentligen på en SVT-fest, men jag orkade inte. Men just nu är jag är på väg upp till Dalarna, ska dra på mig "corporate kissing-kostymen" och göra ett företagsjobb.

Du ju alltid så pigg och glad i "Vem vet mest". Hur orkar du hålla energin uppe?

– Genom att vara så tråkig och inåtvänd som möjligt mellan programmen. Jag sover så mycket jag bara kan. Vi gör fem program om dagen. Jag kommer till jobbet 07.30, och då läser jag igenom alla veckans frågor. Om jag läser lika fort som Clabbe pratar tar det en och en halv timme, så då hinner jag sova en halvtimme innan jag går in i sminket. Sen är det bara att smattra på som i helvete.

Är det någon deltagare du minns lite extra?

– Från de två första säsongerna kommer jag ihåg fler än jag gör i de senare. Vi hade bland annat en som var frimärksamlare, jag tror han bodde hos sin mamma och jobbade i en charkuteridisk. Han var jätteblyg och nervös, men jätteduktig och kunnig. Sen hade vi en pensionerad dam som cyklade runt Europas yttre gräns. Fast hon gjorde det i källaren. Hon gick ner varje kväll och satte sig och cyklade tre mil på träningscykel och mätte ut på en karta hur långt hon kommit. När hon var med i programmet var hon någonstans i södra Frankrike och trodde att hon hade något år kvar innan hon kommit upp till norden igen. Det var väldigt vackert, att hon satt där i en källare i Jönköping och gjorde det.

Ja, det var det. Hinner du ha någon fritid över huvud taget när du är i Göteborg? Har du några smultronställen?

– Nej, när jag gör "Vem vet mest" har jag inte mycket till fritid. Men jag har jobbat i Göteborg i sju år förut, så jag har en del ställen. Sjöbaren på Lorensbergsgatan gillar jag. Och Brasserie Lipp på Avenyn, det är ett sådant klassiskt ställe som alltid är bra. Jag tycker att Lipp i Göteborg är som Sturehof i Stockholm. Fast i Stockholm brukar det alltid vara mer blandade åldrar när man är ute, det ser man inte så mycket i Göteborg. På Lipp håller vi lite äldre till på och på andra sidan, med Étage och de ställena, dit går kidsen. Det är synd tycker jag.

Vilken är din senaste stora investering?

– Oj, vad svårt. Jag köper ju alltid dyra grejer. Fast jag köpte ju en bil nyligen, en Volvo XC60. Jag är egentligen inte särskilt bilintresserad, men det här är den bästa körupplevelsen jag haft. Jag kör den just nu och älskar den.

Din hemsida och ditt företag heter Positivhalarapan, varför? Är det något smeknamn eller?

– Det kommer från en bok, Dumskallarnas sammansvärjning. Huvudpersonen kallar någon som bara utför andras uppdrag helt oreflekterat för en "jävla positivhalarapa". Och jag tänkte att det är lite som med mig - någon vevar och jag dansar. Folk i den här branschen odlar sina egon och det är inte nyttigt. Så jag var cynisk och döpte mitt företag till det för att påminna mig om att inte låta det stiga mig åt huvudet. Jag är bara en positivhalarapa.

Berätta om någon du ändrat åsikt om.

– Något jag ändrat åsikt om? Jo, när det gäller arbete och arbetsgivare har jag blivit mer blå än jag var förut. Jag trodde att man skulle utbilda sig och sedan tillfredställa en arbetsgivare. Men jag har ju aldrig haft ett fast jobb, utan kommit dit jag är på egna meriter. Man måste alltid vara duktig. Jag skulle aldrig ha en anställd som inte gjorde sitt allra bästa hela tiden. Jag skulle nog vara en väldigt jobbig chef.

Vad är du rädd för?

– Oj, allt möjligt. Men jag är rädd för att min karriär ska ta slut, att luftslottet plötsligt ska rasa. Det har hänt massor av kollegor och folk i den här branschen, att telefonen en dag bara slutar ringa. Det gör jag allt jag kan för att förhindra.

Hur gör du det?

– Här kommer det här med positivhalarapan in. Man ska inte tro att man är självklar. Man måste komma ihåg vad man gör och varför.

I höst kommer du medverka i "Mitt liv är ett skämt" på Kanal 5, där du och femton andra kändisar ska lära sig ståuppa. Inspelningarna har redan dragit igång. Hur känns det?

– Jag är jätterädd, det känns skitläskigt. Men det är väldigt utvecklande, och jag har inte haft så mycket utvecklande jobb på senare tiden. I alla fall inte i TV. Jag har mest stått och läst frågor från en pult eller påat Danny Saucedo. Inte behövt använda huvudet så mycket. När jag blev tillfrågad kände jag att det instinktivt var jätteläskigt, så jag tackade ja. Ska man utvecklas kan man inte lyssna på hjärtat, det är där rädslorna bor.

Det var det bästa råd jag hört på länge. Du skrev en grej på twitter häromdagen: "Vem vet mest är programmet där man ska vara påtänd så länge det går". Vad menade du med det?

– Ja, det! Jag gillar ju att leka och gymnastisera med ord. Jag menade att det går ut på att lamporna tända så länge som möjligt...

Sist men inte minst: Vad önskar du dig mest just nu?

– Rent allmänt eller bara för mig? Allmänt, fred på jorden. För mig, ett roligt och stimulerande jobb.