Han har analyserat ett par hundra artiklar i Dagens Medicin och Läkartidningen som publicerats under en tioårsperiod.

I grunden handlar det om att barn som har fått problem med inlärning eller beteende i skolan får neuropsykiatriska diagnoser som Damp eller ADHD samt att många av dem behandlas med centralstimulerande medicinering.

Under kontroversen uppstod ett kraftigt ifrågasättande av den neuropsykiatriska diagnosen Damp. Motståndarna menade i sina argument att ökningen av antalet barn och ungdomar med problem beror på miljö, samhällets strukturförändring, stora skolklasser och att föräldrar har för lite tid för sina barn.

"Ett hjärnspöke"

De mest kända företrädarna i kontroversen är å ena sidan professor Christopher Gillberg, en av Sveriges ledande forskare inom neuropsykiatri och, å den andra sidan, docenten och sociologen Eva Kärfve som beskrivit Damp-diagnosen som ett "hjärnspöke".

- Kontroversen om Damp torde vara en av det svenska samhällets mest framträdande vetenskapsbaserade kontroverser i modern tid, säger Bo-Lennart Ekström.

I kontroversen har två förhållningssätt framträtt:

• det neuropsykiatriska perspektivet med "bokstavsdiagnoser" och åtgärder som riktar in sig på den enskilde eleven och i vissa fall centralstimulerande medicinering,

• det socialmedicinska perspektivet som i första hand tar sikte på god skolmiljö och välutvecklad skolhälsovård.

I sitt arbete som specialpedagog har Bo-Lennart Ekström kunnat observera hur neuropsykiatrin successivt vunnit tolkningsföreträde framför andra möjliga förklaringar till att elever får problem med inlärning och beteende i skolan. De neuropsykiatriska diagnoserna tillmäts idag högre status och förklaringsvärde än de pedagogiska teorierna vad gäller elevernas tillkortakommanden, säger Bo-Lennart Ekström.

"Närmar sig gränsen för smutskastning"

Han konstaterar att argumenten i debatten "ofta laddas med uttryck för indignation som ibland närmar sig gränsen för smutskastning och personangrepp".

Hur kommer det sig att en vetenskaplig debatt blir så känslomässigt laddad?

Ett viktigt skäl, säger Ekström, är att neuropsykiatrin, i likhet med många andra kunskapsområden där det mänskliga värdet kan uppfattas som ifrågasatt, har ett socialt, politiskt och intellektuellt kapital att slå vakt om gentemot andra och konkurrerande vetenskapliga kunskapsanspråk.

Han säger också att neuropsykiatriska förklaringsmodeller "kan antas vara en politisk accepterad lösning för en skolorganisation med brist på pedagogiska resurser och en ansträngd ekonomi".

Tar själv ingen ställning

Förespråkarnas svaga punkt kan sägas vara att de är mindre benägna att formulera kritik över en undermålig skolmiljö och brist på pedagogiska resurser, skriver Ekström i sin avhandling.

Själv tar han inte ställning mellan kontrahenterna, varken i sin avhandling eller i sitt arbete som specialpedagog.

Avhandlingen är en studie av kontroversen. Det handlar om att förstå och analysera båda sidors argument, säger Ekström.

Ekström tillägger också att han varken är rabiat förespråkare eller motståndare till neuropsykiatriska diagnoser. Det ena utesluter inte det andra.

Sedan 2007 har antalet diagnoser av ADHD och uppmärksamhetsstörning uppskattningsvis mer än fördubblats i Sverige. I dag är Damp ersatt av DCD - Development Coordination Disorder enligt Socialstyrelsens nya kunskapsöversikt ADHD hos barn och unga som publicerades 2002.