När uppdraget att testa Göteborgs farligaste cykelvägar gick till mig var det inte helt otippat. Det är klart att jag som kommer från Stockholm fick det tuffa uppdraget.

Kollegorna tipsade om var jag skulle ta mig någonstans och rösterna föll på Stigbergsliden, Södra vägen, Korsvägen och Vasagatan.

Redaktören hängde på mig en hjälm och redan på Odinsgatan utanför GP-huset tackade jag henne när jag insåg att jag var tvungen att röra mig bland vagnar, bussar och bilar från alla håll.

I en rondell hamnade pulsen på 200 direkt, jag tyckte det var rätt obehagligt att cykla i trafikkaoset. Jag visste ibland inte ens åt vilket håll trafiken gick och jag gjorde som många göteborgare gör för att överleva – jag bröt mot lagen.

Trottoarerna blev snabbt mina bästa vänner i en främmande cykelstad. Men vid varje tillfälle en gång- eller cykelväg saknades och jag tvingades ut bland större fordon infann sig osäkerheten.

Jag körde defensivt och försiktigt. Blicken var ständigt över axeln för att försäkra mig om att tians spårvagn inte kom för nära på Avenyn. Samtidigt som jag kämpade för livet att inte hamna i en räls.

Men även på cykelvägarna, som kändes relativt trygga, var det ibland kämpigt. Vid Stigbergsliden och Dag Hammarsköldsleden delade cyklister i bägge riktningar på två meter gata tillsammans med fotgängare.

Skyltar med texten ”För din säkerhet – led cykeln” stod uppställda över hela stan. Jag förstår det också.

Efter att ha kryssat mig genom labyrinten på Övre Husargatan var jag snart nere på Vasagatan. En av de platser där många cykelolyckor sker.

– Det förvånar mig inte alls, det kommer bilar från alla håll här och det fattar inte cyklisterna, sa Olga Winsö från Guldheden som cyklade på den olycksdrabbade gatan.

Vasagatan avverkades snabbt och jag var plötsligt nere på Södra vägen. En av många gator där vägarbeten pågår. Det var svårt att veta i vilken fil man förmodades ligga i och plötsligt kom bilar snabbt mot mig. Lösningen blev en favorit i repris – trottoaren.

Efter att ha korsat Korsvägen och hamnat vid Sankt Sigfrids plan träffade jag Ing-Marie Andersson från Mölndal.

– Det går inte att jämföra hur det är här i Göteborg med situationen där hemma. Här har cyklisterna det jobbigt. Jag brukar åka på bakgator för att undvika trafiken, sa hon.

Jag gjorde det samma och tog mig tillbaka till Odinsgatan via smågator och cykelvägar. Ett svettigt äventyr var slut.