Förr var de ekonomiska skälen helt avgörande för när man skaffade barn. Man väntade helt enkelt tills man kunde försörja sig vilket gjorde att även i slutet av 1800-talet var förstföderskorna ofta över 30 år.

– Det finns därför en viss skillnad mellan olika sociala skikt. Medan kvinnorna ur jordbruksbefolkningen väntade länge, valde kvinnor som hade lönearbete att få barn betydligt tidigare, säger Anders Brändström, professor i historisk demografi vid Umeå universitet och har studerat barnafödande i främst Norrland under flera århundraden.

"Skiljelinje mellan etniska grupper"

I dag är det andra skäl som väger tyngre. Många kvinnor vill vara färdiga med sina utbildningar och ha hunnit resa innan de väljer att skaffa barn.

– I dag går skiljelinjen mellan olika etniska grupper. För många invandrarkvinnor är det naturligt att få barn i 20-årsåldern.

I sin forskning har Anders Brändström funnit att svenska män som vuxit upp i stora familjer gärna också själva vill ha många barn. Däremot är det inte alls lika säkert att kvinnor ”ärver” sin mammas beteende.

– Orsaken till det är att kvinnor som fött många barn ofta inte själva valt att skaffa en så stor familj.

Numera är det vanligast att skaffa två barn, men enligt forskarna finns en svag tendens att allt fler vill ha större familjer.

– Idealet tycks vara att ha barn av båda könen. Vad vi ser är att många par som redan har två barn av samma kön nu väljer att skaffa ett tredje, säger Anders Brändström.

En konsekvens av kvinnornas sena barnafödande är att antalet svenskar i arbetsför ålder minskar. Det leder i sin tur till ökad försörjningsbörda eftersom antalet äldre samtidigt blir fler.

– Det här är enkel matematik och en av de stora utmaningarna för framtiden.