Hallå eller! Jonas Ransgård
Det moderata kommunalrådet Jonas Ransgård har sin bästa vän i USA, vill inte störa Reinfeldt och skäms för att han gömt en hammare.
Vad ska du göra till helgen?
– Jag ska till Ystad och besöka mina föräldrar som har en stuga där.
Vad gör du nu?
– Jag är hos min frus föräldrar i Skåne. Jag har badat och byggt lego med mina barn, jag har två söner, en 4-åring och en 11-åring.
Hur blev du moderat?
– Jag har alltid varit intresserad av politik. När jag gick i skolan var jag på väg att gå med i Folkpartiets ungdomsförbund. Då pratade jag med förbundets ordförande som vid den tiden var Helene Odenljung. Men när jag fick veta att de var emot betyg i skolan tyckte jag inte det lät så bra. Så det blev MUF i stället.
Så Helene Odenljung avskräckte dig från Folkpartiet?
– Haha. Ja det kan man säga.
Vad gjorde du innan du blev heltidspolitiker?
– Då jobbade jag som skatterevisor. Jag är utbildad civilekonom med inriktning på franska. Men jag har inte haft så mycket nytta av franskan. Bara en gång, när jag skulle översätta ett brev till borgmästaren i Lyon. Jag skriver nog bättre än vad jag pratar.
På alla språk?
– Oj, det vet jag inte. Men när man lärt sig ett språk i skolan, är det alltid svårare att prata.
Hur såg din tonårsrevolt ut?
– Jag hade ingen riktig tonårsrevolt. Jag var lite bråkig på lågstadiet men i tonåren var jag rätt välkammad.
Har du någonsin haft konstig frisyr?
– Nej, faktiskt aldrig.
Har du något husdjur?
– Nej. Jag har aldrig haft det, inte ens en guldfisk.
Om du hade hela makten i Göteborg för en dag, vad skulle du göra?
– Om jag var en diktator, skulle jag införa demokrati. Haha. Om jag måste välja en fråga, skulle jag satsa på att förbättra kunskapsnivåerna i skolorna i Göteborg. Vi kan inte fortsätta sjunka medan Stockholm och Malmö stiger. Det är viktigt för framtiden.
Vem är din bästa vän?
– Min bästa vän är en kille som heter Pawel och bor i USA. Vi hängde som ler och långhalm under skoltiden. Han är mycket smartare än jag. Han jobbar som teknisk fysiker.
Hittade ni på bus tillsammans?
– Nej, vi var ett par läshuven.
Hänger du med Reinfeldt?
– Vi träffas på partistämman och vid olika politiska evenemang. Jag har stor respekt för att han behöver vara ifred så jag försöker att inte störa honom. Jag har väldigt lite förståelse för folk som ska posera med Reinfeldt och ta bilder.
Hur är Reinfeldt som person?
– Han är rätt rolig. Det tycker jag är den sidan av honom som man minst ser av i TV och tidningar.
Vad gör han för roliga saker?
– Jag kan inte komma på nåt just nu. Men i direktsändningar kan man se lite mer av hans personlighet. Då är han lite mer avslappnad.
Du verkar vara ständigt uppkopplad, blir det aldrig jobbigt?
– Nej, inte alls. Det är halva jobbet att kommunicera med invånarna. Folk blir förvånade över att de får ett svar från en politiker. Det tycker jag är förvånande.
Du har ett rykte om dig om att vara ivrig att framträda i media. Vad säger du om det?
– Det tycker jag bara är positivt. Det är en del av jobbet att ha åsikter. Sedan är det inte så att jag har åsikter bara för att synas i media.
Har du något smultronställe i Göteborg?
– Ja, Ramberget är rätt fint. Jag är uppvuxen där och tycker att det är rätt trevligt. Det är som att vara i en storstad och en skog samtidigt. Man har utsikt över hela Göteborg. Därför har jag drivit frågan om ett café på Ramberget. Iallafall under sommaren.
Nu bor du i Askim, hur kommer det sig?
– Vi har tittat på många hus som var inom en mils avstånd från stan så att jag kan fortsätta cykla till jobbet. Men mina föräldrar bor på Hisingen och jag är där rätt ofta. Jag tycker att Hisingen är rätt trevligt.
Vad är du stolt över?
– Just nu är jag stolt över min äldste son, som har lyckats cykla tre mil. Han har slagit sitt tidigare rekord.
Finns det något du skäms för?
– Ja, en sak från min ungdom. När jag gick i Rambergsskolan pågick ett renoveringsjobb som var rätt störande. De hamrade en del och vi tyckte att hantverkarna var hänsynslösa. När de hade rast tog jag deras hammare och gömde den. Det blev ett himla liv kring det, mycket mer än vad jag hade tänkt mig. De ville veta vem det var som stal hammaren, men jag vågade inte träda fram. Det kom fram ändå för att någon tjallade på mig och hantverkarna och lärarna var väldigt upprörda. Är man 10 så är det inte så kul. Det är något jag tänker på ibland.
Vad tänker du då?
– Att jag inte borde ha gjort så.
Har du någonsin begått ett brott?
– Inte vad jag vet. Jag kör ganska lagligt.
När var du senast riktigt rädd?
– En gång när jag var liten stannade jag ensam hemma i vår sommarstuga och av någon anledning kollade jag på en skräckfilm. Det handlade om en mördare på ett sjukhus som dödade människor med en kniv. Då blev jag riktigt rädd. Jag vågade inte resa mig och tända lampan. Efter ett tag satte jag på lite wienervals på radio och då blev filmen bara komisk. Det är nog inte senaste gången som jag blev rädd, men det var det första jag tänkte på.
Jag läste någonstans att du spelar orgel. Stämmer det?
– Jag spelade orgel för rätt många år sedan. Men förförra sommaren blev jag uppringd av Brunnby församling som behövde en vikarie i en vecka. Så de ringde mig. Men jag fick öva riktigt länge innan jag kunde spela. Jag tänkte ett tag att jag hade tagit mig vatten över huvudet. Men sedan gick det rätt bra.
Tror du på gud?
– Ja. Jag har nog alltid gjort det. Jag har bara varit tveksam kring hur mycket tvivel man får ha och fortfarande kalla sig kristen.
Ska du på Way out West?
– Nej. Jag har aldrig gått på Way out West, mest för att vi brukar vara bortresta då. Men det hade varit kul att se det någon gång.
Har du någon favoritartist?
– Ja, jag glömmer vad hon heter. Eva Funck som gör Evas superkoll på SVT, ett program där man förklarar för barn hur samhället fungerar.
Men är hon verkligen en artist?
– Ja, jag tycker att det är artisteri att förmedla kunskap. Men om du menar skådespelare så är det Marika Lagercrantz.
























