GP:s artikelserie om Göteborgs närmare 5 000 somalier baseras på statistik från öppna och hemligstämplade källor och på ett 30-tal längre intervjuer. Intervjuerna omfattade från två till fyra timmar och genomfördes under hösten 2007. Flera av personerna intervjuades vid upprepade tillfällen.

Hälften av de intervjuade är födda i Somalia. Övriga är svenskfödda personer som i sitt dagliga arbete kommer i kontakt med somalier och somaliers problematik. Även om det bland såväl somalier som svenskfödda funnits insikt om problemen, så kom siffrorna som GP tagit fram som en kalldusch för de flesta.

Artiklarna är i vissa delar byggd på ej namngivna källor. Det beror på att nästan alla intervjuade somalier är rädda för att prata öppet om problemen och att framföra kritik mot landsmäns agerande. För att underlätta läsningen citeras huvudsakligen tolken Abdi, som i verkligheten heter något annat. Orden är Abdis, men det han säger stämmer väl med vad hans landsmän framförde i andra intervjuer.

Rädslan för att öppet diskutera problem relaterade till just somalierna är stor även bland svenskfödda tjänstemän, vilka inte vågar stå för fakta eller synpunkter som kan tolkas som kritik riktad mot en viss etnisk grupp.

Jag har inte fördjupat mig i frågan om kvinnlig könsstympning. Inte heller i de religiösa motsättningar som finns inom den somaliska gruppen och bara ytligt berört klanväsendets inverkan.

Vad jag sett och hört är dock tillräckligt för att instämma i konstaterandet att "komplicerade problem har inga enkla lösningar".

Å andra sidan finns inga problem som saknar lösningar. Förutsättningen för att finna dessa är dock att företrädare för såväl den somaliska gruppen som det svenska samhället öppet vågar diskutera de djupgående problem som faktiskt existerar i och kring den somaliska gruppen.
Mejla mig om du har tankar, idéer eller förslag om hur somaliernas integration i det svenska samhället kan underlättas.