Förbipasserande lämnar mynt, sedlar, mat och kläder. Vanessa Ileva säger ”tack så mycket” – en av få fraser hon kan på svenska. Hon har på sig en dunjacka under en dunväst, men fingrarna som greppar pappersmuggen är kalla.
– Jag är väldigt tacksam för alla som bryr sig. Det är därför jag orkar sitta kvar, säger hon till GP:s tolk.
På andra sidan Hemköpsbutikens skjutdörrar sitter en rumänsk kvinna, också hon med en pappersmugg. Lite längre bort står en skylt med orden ”För människors lika värde” lutad mot väggen.
Tidigare i veckan fick Vanessa Ileva vatten på sig två gånger – en gång varmt, en gång kallt. Butikschefen för Hemköp på Stigbergstorget sa efteråt att han tvättade fönstren och beklagade om någon fått vatten på sig.
Vanessa säger att hon inte haft någon konflikt med butikschefen tidigare, mer än att han sagt att hon inte får sitta utanför butiken.
– Men jag sitter ju inte inne i hans butik, det är inte olagligt att sitta ute på gatan.
En kvinna som arbetar i en blomsterbutik tvärs över gatan och två andra personer såg händelsen, något Vanessa är glad för.
– Annars hade kanske ingen trott på mig.
Vanessa tycker att det inträffade känns fruktansvärt.
– Hur hade du känt dig om någon kastade vatten på dig? Jag kände mig äcklig och smutsig. Det är inte schysst att göra så mot en annan människa, det förstår vem som helst, säger hon.
Vanessa är 28 år gammal och kommer ursprungligen från en förort till Bulgariens huvudstad Sofia. Hon har varit i Göteborg i snart två veckor och bor inneboende hos en kompis. På en dag får hon mellan 150 och 200 kronor i sin pappersmugg, och hon sitter ute ungefär sju–åtta timmar.
– Pengarna jag får räcker till mat och cigaretter. Jag röker tyvärr. Hade jag haft jobb i Bulgarien hade jag självklart inte suttit här och tiggt pengar.
Under tiden vi pratar med Vanessa utanför Hemköpsbutiken kommer det fram flera personer och lämnar pengar och kläder. Någon ger Vanessa en vänlig klapp på armen. En av dem som stannar är Christina Jeppsson.
– Jag gick hit bara på grund av det som hänt, jag kände mig manad. Jag tycker att det är hemskt och fasansfullt att någon kan med att kasta vatten på en människa som är så utsatt, säger hon.
Men alla är inte positiva. Flera förbipasserande uttrycker också sitt missnöje med att Vanessa valt att sitta utanför Hemköpsbutiken.
Vanessa berättar att det känns fantastiskt med allt stöd hon fått.
– Samtidigt känns det konstigt att det finns folk som bryr sig om mig. Det kommer fram många damer som så gärna vill prata, men det går ju inte. Fast jag kan lite spanska, så då brukar vi försöka med det.
Vanessa har inte kunnat följa rapporteringen om händelsen imedierna eftersom ingen kunnat översätta vad som sagts och skrivits. Hon kände inte till att nyheten fått så stor spridning.
– Va? Är det sant? Ja, det är ju för en bra sak, säger hon.
