I dag startar arbetet med att få tillstånd enligt miljöbalken att bygga järnvägstunneln under Göteborg. En process som bland annat handlar om hur man under byggtiden ska hantera förändringar i grundvattennivåerna.
Skadliga sänkningar av grundvattennivån kan i förlängningen orsaka sättningsskador. Precis det oroar – som GP tidigare berättat – ägare till privata och kommersiella fastigheter.
Även den pensionerade grundläggningskonsulten Wilhelm Delfs har argumenterat för risken på GP:s debattsida. Han menar att det är i stort sett omöjligt att bygga så tätt att grundvattennivån inte sänks till skadliga nivåer.
- När man spränger eller spontar läcker det alltid in och det går ganska snabbt dessutom, säger han.
Lennart Dage, ansvarig för fastighet och avtal på Trafikverket säger att Västlänken byggs med känd teknik – på samma sätt som Götatunneln, men kanske lite bättre eftersom man kan luta sig mot erfarenheter från det bygget.
Han säger att en sänkning av grundvattennivån i sig inte är skadlig, det är om den får fortsätta som riskerna uppstår.
- Vi kommer att ha ett kontrollsystem och insatsprogram som gör att det inte uppstår skadliga sänkningar, säger Lennart Dage.
Claes Alén, biträdande professor på Chalmers och expert på bygg- och miljöteknik samt geologi och geoteknik, har anlitats av Trafikverket som oberoende sakkunnig vid flera tunnelbyggen. Han säger att Götatunneln är en bra jämförelse. Förutsättningarna är väldigt lika och erfarenheterna därifrån visar att kompetensen för att bygga tätt finns i dag, till skillnad från för 30-40 år sedan.
Vad är med man lärt sig sedan dess?
- Jag tror att man för det första underskattade riskerna. Man var inte medveten om hur små mängder vatten det krävdes för att man skulle tappa trycket och få sättningar. Sedan var man inte lika bra på att injektera, alltså täta de sprickor som uppstår när berget spricker.
Bygget av en tunnel i Hallandsåsen har också gett mycket kunskaper, säger Claes Alén. De misstag som gjordes där ledde till att forskningen kunde ta några steg framåt.
Han säger att tunnelbyggen är en teknisk utmaning. Gör man fel leder det till sättningar. Så långt är han överens med kritikerna.
- Om man bygger tunnlar dåligt, då får man de effekterna. Men om man är noggrann och lägger krut på att injektera, då fungerar det.
Precis som Västlänken går Götatunneln både i lera och berg och enligt Claes Alén fungerade det i stort sett bra under byggtiden. Enda problemet var att de spontar som användes i leran på Rosenlundssidan var slarvigt svetsade.
- Det kunde man ha gjort bättre. Det ledde till problem under byggtiden, men inte värre än att de gick att lösa, säger han.
Så fastighetsägarna kan vara relativt lugna?
- Ja, men sedan finns en annan aspekt. Det pågår sättningar här hela tiden. Det är man kanske inte medveten om. Nu kommer man kanske upptäcka dem. Det kan leda till en diskussion.
Anledningen till att Göteborg rör sig är bland annat att delar av staden ligger på mark som är uppdämd. Till exempel har Packhuset satt sig med 35 centimeter sedan det byggdes.
- I själva verket så kommer sättningarna att avstanna runt tunnelbygget, eftersom tunneln väger mindre än marken, så den kommer att avlasta marken. Så om man bara får det tätt kommer man få mindre sättningar i närheten, säger Claes Alén.
Fakta: Tidsplanen
I dag inleds samrådet inför den ansökan som ska skickas in till mark- och miljödomstolen som måste ge sitt godkännande innan Västlänken kan byggas.
Trafikverket har för avsikt att skicka in ansökan under 2015.
Parallellt pågår arbetet med järnvägsplanen. Över 300 yttranden håller nu på att bearbetas för att sedan kommenteras i ett granskningsutlåtande.
Tidigt nästa år hoppas projektgruppen för Västlänken att Trafikverket centralt fastställer planen.
Den kan därefter överklagas till regeringen. Projektgruppens förhoppning är att järnvägsplanen är godkänd och har vunnit laga kraft under början av 2017.
