Ulla sitter i sin lägenhet inte långt från Östra sjukhuset. Sjukhuset har en av Sahlgrens Universitetssjukhusets fyra akutmottagningar. Hon är blåslagen i ansiktet och har gips på ena handen. När hon skulle boka tvättid i måndags, strax före lunch, föll hon i trappan ner till källaren och slog i armen och huvudet.
–Jag tänkte åka till vårdcentralen och ringde 1177. Men det var 20 minuters telefonkö. Då ringde jag 112, berättar hon.
De skickade en ambulans eftersom hon slagit i huvudet och långfingret satt snett. Hon var inne på akuten inom 45 minuter.
Väntan på transport
–Jag blev snabbt undersökt men fick sedan vänta på transport till röntgen. Där röntgades både huvud och handled. Sen fick jag vänta på att bli körd tillbaka. Sen glömde röntgen bort att meddela resultatet.
Allt sammans tog 7 timmar. Men eftersom hon slagit handleden skickades hon sedan vidare med en sjuktransport till akuten på Mölndals sjukhus, som ansvarar för all ortopedi.
Sist i kön
–Där hjälpte det inte att jag hade remiss, var färdigröntgad, undersökt, var nålad och hade patientmärkning. Jag fick ställa mig sist i kön.
På Mölndal tog de ytterligare 7 timmar.
–Sammanlagt hade jag kontakt med personal kanske två timmar. De övriga 12 timmar var ren väntan, säger Ulla.
Eftersom hon kom in med ambulans hade hon ingen kappa med sig. I väntrummet i Mölndal var det kallt och dragit. Hon hade inte hunnit äta lunch på förmiddagen och någon mat kunde hon inte få tag på. Hon kom hem fram på morgontimmarna i tisdag, kall, hungrig och med gipsad hand.
–Men jag klandrar inte personalen. De har varit vänliga och professionella. Men det är något i organisationen som inte fungerar, säger Ulla.
Tillbaka till akuten
Nu har det uppstått nya problem. Gipset sitter hårt om handen och hon har ringt för att fråga om det ska vara så.
–De säger att det kanske borde kontrolleras och rekommenderar mig att åka in till akuten på Mölndal igen. Men det gör jag bara inte, säger Ulla.
