Åsa Ståhl och de andra från Unga vuxna i Härlanda församling har varit på plats sedan klockan tio på lördagsförmiddagen. Med sig har de kaffe, fikabröd och 2 500 gravljus. När mörkret lagt sig lyste flertalet av dem längs vägar och gångar. Men det var en kamp mot naturen.
– Det har varit blåsigt, hela raden här har slocknat, så vi får gå runt och tända igen, sade hon.
Det är femte året i rad som de anordnar ljuständningen.
– Vi ville sprida ett ljus för de som inte har några anhöriga. Eller de som inte hinner komma och tända ett ljus själva, säger Åsa Ståhl.
Kring askgravlunden har många familjer samlats. Men alla var inte där för att besöka just sina nära och kära. Therese Eriksson, Magnus Johansson var vid minneslunden med dottern Stina, 1,5 år.
– Dels är vi här för att titta, men också för att tända ett ljus för mor- och farföräldrar. De ligger inte begravda på denna kyrkogård, men vi bor i närheten och tänkte att vi kunde tända ett ljus här, säger Therese Eriksson.
Även Sofia och Ambjörn Sköld hade med sig sina barn när de tände ljus. Ett för Sofias syster och ett för barnens farmor.
Hur förklarar ni för barnen varför ni tänder ljus?
– De var med på farmors begravning och henne minns de. Min syster dog innan de föddes. Det vi säger är att det är en dag för att minnas de man saknar, säger Sofia Sköld.
Att det är just Allhelgona, hur viktigt är det?
– Det behövs en dag. Det är fint att man får möjligheten, om man av någon anledning inte kan vara där andra dagar.
På en mur sitter Cathrine Westlund. Hon har tänt ett ljus för sin mamma som begravdes i askgravlunden förra året.
– Det är stämningsfullt och vackert med alla ljusen, om man kan säga så. Det blir som en gemenskap. Det är en plats för alla, då är inte sorgen så ensam, sade hon.
