Tuff debatt skapar rödgrön spänning

Vänsterns kommunalråd Daniel Bernmar skrattar högt när han ser listan. Nej, han visste inte att han pratar mest av alla ledamöter i kommunfullmäktige.

– Vad roligt! Vänsterpartiet syns!

Han blir snabbt mer allvarlig.

– Jag brinner för de frågor jag jobbar med och blir väldigt engagerad. Fullmäktige är det organ vi är folkvalda och det enda organ som är helt öppet. Därför är det viktigt att visa vad partiet tycker där.

Alla som följt en fullmäktigedebatt kan skriva under på att Daniel Bernmar blir engagerad. Ibland ser han nästan ut som en boxare som laddar inför nästa rond mellan inläggen.

– Jag har förstått att jag ser arg ut och det är väl någonting jag får jobba med. Men jag representerar mitt parti och de rödgröna i kommunstyrelsen i en rad viktiga frågor. Jag tar det på fullt allvar.

Vad tycker du att debatterna i fullmäktige ger?

– Det är ett sätt att visa öppet vad man tycker. Om man ska kunna utkräva ansvar av en politiker så måste man ju veta vad den politikern sagt och gjort. Ur det perspektivet är det viktigt att vara tydlig på den arenan.

GP har gått igenom yttrandeprotokollen från de 29 möten i kommunfullmäktige som varit hittills under mandatperioden. Totalt har 5455 anföranden gjorts och vår kartläggning visar att ledamöterna och partierna valt lite olika upplägg.

Socialdemokraterna och Moderaterna, som har flera kommunalråd, delar upp frågorna emellan sig på ett annat sätt än de mindre partierna. Därför är det gruppledarna för övriga partier som syns oftast i talarstolen. Bland dem som talar allra mest finns David Lega (KD) och Ulf Kamne (MP). Näst mest av alla talar Liberalernas gruppledare Helene Odenjung.

– Fullmäktige är ju den publika arenan som syns och som fler kan följa. Så är det någonstans man ska tala mycket så är det där, säger hon.

Vad ger det?

– Det är inte bara de som sitter i fullmäktige som man talar till. Det är också de som lyssnar, i salen eller via webbsändningen. Det är för dem vi vill förklara varför Liberalerna har hamnat på den ståndpunkt vi gjort.

Många frågor är avgjorda redan innan de kommit så långt som till kommunfullmäktige och med det blir ett av de viktigare syftena med debatten att argumentera för partiets politik inför de som följer den eller tar del av den via media. Men eftersom inget av blocken har egen majoritet – den styrande rödgröna koalitionen har tillsammans med Fi 40 av 81 mandat – händer det också att debatterna blir helt avgörande för utgången i voteringen.

– Det finns flera exempel, som utförsäljningen av GS Buss. Där ändrade Vägvalet sig under debatten. Så det spelar roll vad som sägs i salen, säger Daniel Bernmar (V).

I valet 2014 tappade det rödgröna blocket sin majoritet i fullmäktige och styr sedan dess i minoritet. Till skillnad från på riksplanet har Allianspartierna lagt fram gemensamma budgetmotioner, men eftersom Vägvalet valt att följa praxis och lägga ned sina röster efter att den egna motionen fallit har de rödgröna fått igenom sin budget.

Vid sidan av budgetomröstningarna har mandatperioden varit en lite skakig resa, där de rödgröna inte alltid fått stöd för sin politik.

– I vissa fall har det gått mot förmodan bra. I andra fall mot förmodan dåligt, säger Daniel Bernmar (V).

– Ibland är de måna om att få igenom förslag och breddar så att många står bakom. Ibland verkar de inte ens kommer överens internt och chansar och skickar iväg det till fullmäktige och så får det gå som det går, säger Helene Odenjung.

Flera tunga frågor har löst sig efter förhandlingar. Mest nöjd är Helene Odenjung med att det nu finns en bred enighet om att flytta grundskolan till en central förvaltning, en fråga hon drivit i tio år. Även kring bygget av en ny arena finns det i dag bred överenskommelse.

I andra frågor har det inte gått att komma överens – och vid några tillfällen under mandatperioden har det varit Alliansens förslag som vunnit omröstningarna i fullmäktige.

Vilken av de här vägarna är bäst för er – att komma överens eller att vinna en omröstning så att det syns att oppositionen faktiskt tycker annorlunda?

– Jag är ganska pragmatisk. Det kan vara viktigt att även i opposition få igenom sina förslag. Även om man inte får så många röster med sig i valet att man får styra, så har man ett uppdrag med sig – att på de mandat man har få så mycket inflytande som möjligt, säger Helene Odenjung.

– Vi som sitter i opposition har ju lite dubbla roller: å ena sidan ska vi peka på alternativ, men vi är också med och styr. Det är inte som i rikspolitiken där regeringen har ansvaret. Här sitter vi i kommunstyrelsen och delar ansvaret för ekonomin. Det finns en konflikt mellan tydlighet och pragmatism och man kan inte säga att det alltid är bäst att göra upp – eller att det alltid är bäst att rösta, säger Moderaternas gruppledare Jonas Ransgård.

Att Alliansen i högre utsträckning fått genomslag för sin politik är den ena tydliga bilden av Göteborgspolitiken under mandatperioden. En annan är att Miljöpartiet och Vänstern flyttat fram sina positioner. Medan Socialdemokraterna tappade fem mandat i valet 2014 gick Vänstern framåt – och det är tydligt att partiet har fått självförtroende och vågar ta plats i det rödgröna samarbetet.

Daniel Bernmar ser det som självklart att ta så stor plats det bara går och han tycker att partiet lyckats ganska väl med att få igenom sin politik. Han nämner satsningen på sextimmarsdag och minskade löneskillnader mellan män och kvinnor som exempel på frågor där Vänstern fått gehör.

– Vi har dubblat antalet medlemmar i Göteborg sedan 2006, vi får genomslag för våra idéer. Om man jämför med riksdagen, så sitter vi i regeringen här. Vi är inget stödparti, utan vi är med. Det är klart att vi känner vind i seglen, säger han.

Jonas Ransgård (M) tycker att det är tydligt hur maktbalansen inom de rödgröna ändrats och att det borde oroa fler än bara de borgerliga politikerna – "även socialdemokrater och deras väljare borde tycka att partier med rätt begränsat stöd får sätta för stor del av agendan".

– Det var någon som sa: MP och V bestämmer vad som ska göras och S vet hur man gör det". Jag tycker att det var väl fångat. Drivet kommer från MP och V. Sossarna vet hur man skriver ett yrkande och var man ska lägga det, säger Jonas Ransgård.

Kommunstyrelsens ordförande, socialdemokraternas gruppledare Ann-Sofie Hermansson, blickar ut genom fönstret i sitt rum på Gustaf Adolfs torg och skrattar när hon hör vad Jonas Ransgård sagt.

– Det var ju ett gott betyg att han tycker att det är vi som vet hur man ska göra i all fall.

Hon har hört liknande argumentation i fullmäktige, att hennes parti sitter i knäet på V och MP, och ser det som ett "vanligt retoriskt grepp från borgarna".

Men hur ser du på det: får ni ut så mycket som ni förtjänar i det rödgröna samarbetet?

– Det är en smaksak. Men vi är inte så stora som vi en gång varit och det har nog påverkat. Det kan vara så att vi behöver ta ställning tydligare.

I stort sett tycker hon att det rödgröna samarbetet fungerat "hyggligt väl". Men ju längre mandatperioden lidigt desto tydligare har sprickorna synts.

Som när kommunfullmäktige skulle rösta om ett M-förslag om en ny tvärförbindelse i Torslanda och bro till Öckerö tidigare i år – ett förslag Miljöpartiet är så emot man bara kan bli – valde S att lägga ned sina röster.

– Det hade vi inte väntat oss. Vi skulle precis twittra ut vår bitterhet över att vi förlorat omröstningen när vi såg att vi hade vunnit den, säger Jonas Ransgård.

Eller i frågan om utförsäljning av delar av Framtidens bestånd, där Vänstern gick sin egen väg. Det har också blivit allt tydligare att Socialdemokraterna inte fullt ut delar MP:s och V:s entusiasm till sextimmarsdag.

Men mest oeniga har de rödgröna varit i frågan om ensamkommande barn, där Miljöpartiet och Vänstern till och med kallade till presskonferens för att berätta hur snett ute samarbetspartnern Socialdemokraterna var. Ett minst sagt udda grepp.

– Som vi uppfattade det fanns det ingen kompromissvilja. Då hamnade vi i ett läget där vi tog till en väldigt ovanlig åtgärd, säger Daniel Bernmar.

– Vi är ett parti som består av aktivister. Man ska inte glömma att vi under flyktingkrisen hade ett flyktingboende i vår partiexpedition. Vi stoppade arbetet med att bedriva politik för att ha en mottagningsenhet. Man måste se det i det perspektivet.

Hur påverkade det relationen mellan er och Socialdemokraterna?

– Det är klart att det inte var positivt, säger Daniel Bernmar.

Ann-Sofie Hermansson säger att frågan i sig var svår. Även Socialdemokraterna känner för de unga människorna som tagit sig hit och hennes bild är att de försökte hitta en lösning som var mänsklig – och juridiskt och ekonomiskt hållbar. Att man inte lyckades komma överens med de två samarbetspartierna var tillräckligt svårt. Att MP och V kallade till presskonferens för att markera mot S gjorde inte saken bättre.

– Det är klart att det inte var så roligt, och det har jag talat om för dem att jag tycker. Det har påverkat samarbetet, även om det inte var värre än att vi höll ihop, säger Ann-Sofie Hermansson.

Med ett år kvar till valet ökar de olika partiernas behov av att profilera sig på egen hand. Allt talat för att det kommer att öka spänningarna i det rödgröna styret ytterligare.

– Socialdemokraterna kan inte vara nöjda med 20 mandat. Det är mitt uppdrag att leda partiet så att vi ska bli större och då måste vi profilera oss mer som parti, säger Ann-Sofie Hermansson.

TEXT

Arne Larsson

arne.larsson@gp.se