Fettisdagen har blivit en kulturkamp de senaste åren. Frågan om semlans utformning är en helig tradition eller om det är ett perfekt tillfälle för bagarna att experimentera tog full fart när semmelwrapen dök upp på Tössebageriet i Stockholm 2015.
Bengt Edqvist, etnolog på Institutet för språk och folkminnen och medlem i Svenska semleakademin, kallar sig själv "traditionalist" när det kommer till semlor. Men är inte förvånad över att princesstårte-, öl- eller chokladsemlor har dykt upp de senaste åren.
"Traditioner förändras"
– Traditioner förändras hela tiden. Oftast väldigt lite, men sen kommer något revolutionerande som semmelwrapen. Själv är jag traditionalist. Jag vill ha en vanlig semla, säger han.
Semlan som tradition kom troligen till Sverige från Tyskland, men exakt när är svårt att säga. Redan 1541 nämns "bakade semlokakor blandade med olio" som ett tackoffer i Gustav Vasas bibel.
Även i våra nordiska grannländer äter man semlor inför fastan. På Island äts de dock under måndagen, enligt traditionen och i Norge, Danmark och Finland är de vanligtvis fyllda med sylt eller vaniljkräm.
Den kanske mest kända fastlagsbullen i den svenska historien förtärdes på fettisdagen 1771 då den svenska kungen Adolf Fredrik avlider efter att ha tryckt i sig en hetvägg.
– Men då ska man tänka på att han åt ju inte bara en semla. Han käkade en massa annan mat också, säger Bengt Edqvist.
Speglar tiden
Från början var dock semlan ett sätt att ladda upp med stabbig kost inför den 40 dagar långa fastan innan påsken. Idag säljs omkring 40 miljoner semlor om året, enligt en uppskattning från Sveriges Bagare och Konditorer. På just själva fettisdagen väntas över hälften av svenskarna äta minst en semla.
Att konditorierna idag är bättre på att marknadsföra sig och att fettisdagen har blivit en viktig inkomstkälla har gjort att intresset för semlor har ökat, tror Bengt Edqvist. Han ser också förändringarna för hur traditioner upplevs som en spegling av tiden.
– Det finns inte en tradition som inte har förändrats genom åren. Min mamma berättade att när hon var ung tog man kanske mandelmassa om det fanns. Det speglar nog att vi kanske har mer pengar idag, säger han.
Samtidigt finns det ett visst inslag av nostalgi för de flesta, vilket kan göra det känsligt att rucka på traditionerna.
– Jag tror att den traditionella semlan kommer vara kvar så som jag vill ha den, men det är svårt att säga. När jag vill få mina barn att tycka samma sak så går det inte. De är unga och öppna för nya saker och vill gärna testa en semmelwrap, säger han.
