Från sitt lägenhetsfönster i bostadsområdet Biskopsgården i Göteborg kunde Josefin varje dag se den unge rumänen som och satt och tiggde utanför Willysbutiken där hon brukade handla. Hon blev upprörd när hon hörde hur folk skrek åt honom och talade illa om alla tiggare och invandrare.
– Jag blev så trött på allt skitsnack och på att se hur illa svenskarna bar sig åt i stället för att hjälpa och försöka förstå, säger Josefin.
Hon beslöt sig för att göra precis tvärtom.
Vi har slagit oss ner över en kopp kaffe vid köksbordet i det lilla huset i Oskarström utanför Halmstad där Florin och Josefin nu bor tillsammans.
Josefin kastar kärleksfulla blickar på Florin och kramar ömt hans hand medan hon berättar hur generad hon var när hon första gången fick kontakt med honom utanför affären.
– Florin sa plötsligt hej till mig en dag då jag gick förbi honom och jag minns att jag blev alldeles röd i ansiktet.
Lite försiktigt började de prata med varandra på knagglig engelska och ibland lät Josefin sina barn lägga en slant i hans tiggarmugg. Hon tog med sig mat, en filt när det var kallt och ett paraply om det regnade.
– Våra pratstunder blev allt fler och allt längre, säger Josefin. Jag ville ju så gärna förstå tiggarnas situation och varför de har kommit hit. Vi kunde prata i timmar om livet i Sverige och i Rumänien.
Josefin tog också med Florin på små utflykter i Göteborg. Ibland fick hennes barn spela fotboll med honom och hans vänner. Florins högsta önskan var att få besöka en kyrka och hon tog med honom till en.
Florin Serhan kommer från en liten landsortsby i Rumänien där han vuxit upp i en mycket fattig familj med en syskonskara på tolv barn. I familjens hus, som är byggt för hand av lera, promenerar hönsen omkring på köksbordet och det modernaste fortskaffningsmedel i byn är häst och vagn.
När Florin kom till Sverige var det i tron att han skulle kunna tjäna ihop lite pengar att skicka hem till sin fattiga familj. Men av de futtiga slantar han fick ihop under en dag var han tvungen att betala 25 kronor per natt för att få sova i en bil som en av hans landsmän upplät på en parkeringsplats i närheten.
– Några pengar att skicka hem till familjen blev det aldrig och ibland hade jag inte ens till mat för dagen, säger Florin.
Han hade bestämt sig åka hem till Rumänien igen och aldrig återvända till Sverige då han i våras mötte den osannolika kärleken.
De vänskapliga samtalen hade börjat utvecklas till något djupare. Varje morgon rusade Josefin ner till Florin för att tillbringa dagen med honom och på kvällarna gick hon till parkeringsplatsen där han hade sin sovplats för att säga godnatt.
Och en natt hände det som de båda hade gått och burit inom sig.
– Florin hade fått låna min mobiltelefon för att kunna ringa hem och prata med sin familj. Och mitt i natten ringde han mig och undrade om jag hade känslor för honom och ville vara tillsammans med honom.
Josefin försökte spjärna emot. Hon påminde honom om att hon var mamma till sex barn och sa att han behövde en yngre kvinna.
– Men innerst inne kände jag ju precis likadant som han gjorde, säger Josefin.
När Florin bara några dagar senare fick hjälp av Josefin att åka hem och hälsa på sin familj var det redan bestämt. De båda skulle bli ett par. Efter en vecka kom han tillbaka och flyttade in i det hus utanför Halmstad som Josefin då hyrt.
För tiggaren Florin från en ålderdomlig bondby i Rumänien blev det nya livet något av en kulturkrock. Att få bo i ett modernt hus och kunna hälla upp en kopp rykande färskt kaffe ur en kaffebryggare eller värma en tallrik mat på några sekunder i en mikrovågsugn.
Reaktionerna kring det annorlunda kärleksparet har dock varit skiftande.
– Det finns de som tycker att åldersskillnaden mellan oss är för stor eller att Florin tagit mig bara för att få stanna i Sverige. Men de allra flesta talar om en ”Disneysaga” och är bara glada för vår skull, säger Josefin.
Efter en gemensam resa till Rumänien där Josefin blev kärleksfullt mottagen av Florins familj har de båda nu börjat planera för en framtid tillsammans.
– Här skall det bli ett liv som är till hälften rumänskt och till hälften svenskt, säger Josefin och visar det rumänska rummet som man inrett.
Och det viktigaste av allt. De svenska papperskvarnarna mal redan för fullt för att Florin skall få uppehållstillstånd. På sikt hoppas han också på att få ett jobb. Han vill gärna arbeta med djur eller kanske som servitör.
De har förlovat sig och bröllopsplaneringen är i full gång. Den 9 december blir det bröllop i Sverige och senare också ett i Rumänien.
– Det skall inte bli någon typisk svensk liten vigselakt i skymundan utan ett rejält bröllop i rumänsk tradition med fest i dagarna tre.
Florin Serhan
Ålder: 21 år
Gör: Före detta tiggare
Bor: Oskarström utanför Halmstad
Familj: Sambon Josefin, pappa och tolv syskon
Josefin Karlsson
Ålder: 37 år
Gör: Hemmamamma
Bor: Oskarström utanför Halmstad, tidigare Biskopsgården i Göteborg.
Familj: Sambon Florin, mamma, syster och sex barn 3-16 år
