Stefan Sundström spelade på flera scener i olika fredliga protestaktioner under de dagar då EU-toppmötet ägde rum i Göteborg.
– Det fanns hopp igen. De unga stod för en stark rörelse som bland annat talade om miljöfrågor vilket intresserade mig, berättar han.
Stefan Sundström stannade i Göteborg i tre dagar och hann uppleva demonstrationerna och kravallerna på nära håll. Starkaste minnet är när han och några kompisar satt på en uteservering vid Avenyn. Kompisens 13-årige son, som deltog i Reclaim the city-festen vid Vasaplatsen, ringde och berättade att han och de andra deltagarna var omringade av polisen.
– Pojken sa att polisen slog dem och min kompis blev alldeles likblek. Vi rusade mot Vasaplatsen och möttes av folk som kom springande från motsatt håll skrikandes "de skjuter". Det var en helt overklig känsla. Vi hittade till slut pojken, en 17-årig kille hade tagit honom i handen och sprängt poliskedjan. De träffades av batongslag men kom i alla fall därifrån.
Stefan Sundström har ägnat mycket tid åt att fundera på vad som egentligen gick fel dagarna mellan den 14 och 16 juni 2001.
– Polisen visste att de satte igång bråk när de spärrade av Hvitfeldtska gymnasiet. De ville styra det så att bråket inte blev vid Svenska mässan där toppolitikerna var, säger han.
Sundström är också kritisk till den bild som media gav av demonstrationerna och oroligheterna.
– När jag kom hem undrade min fru vad sjutton vi hade hållit på med i Göteborg. Hon hade fått intrycket i media att vi slagit sönder staden. Jag hade mest sett stora fredliga demonstrationer och en positiv rörelse. Sedan står det helt klart att några visste vilka knappar man skulle trycka på för att det hela skulle gå åt helvete, säger Stefan Sundström som är bekymrad över de effekter som händelserna fått på de unga som var med i Göteborg för tio år sedan.
– Man har skrämt en hel generation från att våga demonstrera, menar han.
För egen del bidrog de där junidagarna i Göteborg till att han har blivit mer politisk, både i tanken och i det konstnärliga uttrycket.
– Men jag har också blivit väldigt desillusionerad när det gäller hur svensk demokrati fungerar, säger han.
