Hon har inte berättat för sin son att skolan polisanmält honom, av rädsla för att han skulle ta det för hårt.
– Han vet att han gjort fel. Han är redan jätteledsen. Att vuxna hanterar en 11-åring som en kriminell skulle vara väldigt svårt för honom att förstå och hantera, säger mamman.
Därför vill hon vara anonym. Men hon vill berätta, för hon tycker att det är så anmärkningsvärt att skolan polisanmäler en 11-åring.
Hennes son har en adhd-diagnos och kan bli väldigt arg när det inte blir som planerat. Mamman berättar att det fungerar bra hemma – för att man har väldigt strikta rutiner och att pojken alltid på förhand vet vad som ska hända.
"De har inte lyssnat på oss"
I skolan är det annorlunda. Stödpersoner kommer och går – ofta är de väldigt unga och saknar utbildning – och ibland har de dragits in helt. För att sonen ska få "klara sig själv och känna sig som en vanlig elev".
– Det är som att tro att en elev som sitter i rullstol ska klara sig utan den bara för att man tar bort den. Min son är ju ingen vanlig elev.
Samtidigt inser hon att skolan gjort mycket för sonen, att den verkligen försökt.
– Men de har inte lyssnat på oss som känner honom bäst. Om de gjort det hade detta aldrig behövt hända.
Slog en i personalen
Det var just för att det inte blev som 11-åringen tänkt sig som han blev så där okontrollerat arg den där dagen. Skolans personal menar att de försökte lugna ned honom. Men att det inte gick. Istället fick han tag på en innebandyklubba och slog en ur personalen.
– Rektorn är ansvarig för arbetsmiljön på skolan. Han borde ha funderat på vad han kan göra för att det inte ska hända igen och förebygga det. Istället kopplar han in polisen, som ändå inte gör någonting när det handlar om så unga barn.
Tidigare spretade det ganska ordentligt mellan olika skolor i synen på vad som borde polisanmälas. Därför utarbetade Göteborgs stad tillsammans med polisen riktlinjer på området för ett tiotal år sedan.
Riktlinjerna är inte bindande, utan mer ett stöd för rektorn. Men i den centrala frågan lämnar de inte mycket utrymme för tolkning: "huvudregeln är att brottsliga handlingar ska polisanmälas, och att skolan ska göra polisanmälningen".
– Vår uppfattning är att skolan är som alla andra platser och att misstänkta brott inte kan accepteras, därför ska det anmälas. Sedan har vi myndigheter – polis och åklagare – som bedömer om det är ett brott, säger poliskommissarien Even Magnusson som varit med och tagit fram riktlinjerna.
Krävs synnerliga skäl
Han är noga med att betona att det ska till synnerliga skäl för att utreda någon som är under 12 år. Därför handlar det i ett sådant här fall inte om att straffa någon – utan om att sociala myndigheter ska se om det finns behov av stöd och hjälp.
Justitieombudsmannen, JO, har tidigare kritiserat skolor som anmält så unga barn, finns det en konflikt mellan hur olika myndigheter ser på detta?
– Jag tycker inte det. I verkligheten blir det ju ingen polisutredning. Man skickar ju en kopia raka vägen till socialtjänsten.
Skolans rektor säger att det inte var "med lätt hjärta" som han gjorde polisanmälan. Han är medveten om att det finns risk för kritik från JO och att anmälan kan påverka relationen till pojkens föräldrar negativt.
– Det är svårt att balansera en god relation med hemmet, med att sköta skolans uppdrag om vad man får och inte får göra. Och det är klart att en polisanmälan inte hjälper kontakten, så det var verkligen inte självklart att gå vidare, säger rektorn.
Han landade ändå i att anmäla eftersom han bedömde händelsen vara så allvarlig, bland annat sett till graden av våld.
Vad hoppas du att anmälan ska leda till?
– Det finns ingen omedelbar koppling mellan en anmälan och att barnet ändrar sitt beteende. Men det skapar trots allt en tydlighet, att det inte är ett beteende som skolan accepterar. Och det ger den drabbade ett kvitto på att det som hänt inte är okej.
När JO fattar beslut i ärendet är ännu inte klart.
