Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter

1/4

Så vill leversjuka Johanna göra sjukhusen mysigare

När Johanna Eknander var inlagd på Sahlgrenska blev hon frustrerad över den deppiga miljön på sjukhuset. Konsten kändes prestigefylld och malplacerad för ett ställe som ett sjukhus. När Johanna skrevs ut satte hon sig vid skissbordet och gjorde slag i saken själv. – I dag får man maten på en röd plastbricka, varför inte utnyttja det? En bricka är ett fantastiskt sätt att sprida ett positivt budskap på, säger Johanna Eknander.

På Sahlgrenskas universitetssjukhus har man satsat på konst. Som patient möts man av alltifrån träskulpturer till glasstrukturer av de mest prestigefyllda slag.

Men att sjukhus är den rätta platsen för den typen av konst är det inte alla som håller med om. När Johanna Eknander, 32, från Göteborg lades in på sjukhuset för en allvarlig leversjukdom i våras, blev hon frustrerad över konsten. Den kändes malplacerad.

– Jag kan tycka att det är så synd att man ska jobba med konsten på det sättet i sjukvården, man tappar fokus på patienten och det blir mer prestige på själva konsten, säger hon.

Det blev många timmar i väntrum för Johanna Eknander, och där fanns det inte mycket mer än en blomma – och det enda som hade färg var gardinerna. Inte särskilt uppmuntrande, menar hon.

– Om man är inlagd finns det i bästa fall ett samlingsrum med böcker, men det är inte alltid man har lust att plöja en bok som patient. Jag kände väl att det blev en sorg och en frustration i avsaknaden av positiva eller upplyftande intryck. För jag tror att man hela tiden söker med blicken efter positiva intryck, något som kan få en att kämpa vidare. Och jag tror att det är väldigt svårt att kämpa vidare om ögonen inte finner det, säger Johanna Eknander.

"Du är i goda händer"

Lösningen hade varit enkel, menar Johanna Eknander. Lite mer färg, några affischer på väggarna – kanske en lite rolig matbricka – sådana saker hade gjort väldigt mycket och hade kostat sjukhuset väldigt lite, menar hon.

– Det är mer lättillgängligt med en affisch på väggen, det kostar inte mycket pengar och det är lätt att ta till sig, det är ett konkret budskap och en konkret bild.

Johanna Eknander skrevs ut från Sahlgrenska med diagnosen autoimmun hepatit. När hon kom hem satte hon sig vid skissbordet och började måla upp olika typer av tecknade bilder, föreställande glad sjukhuspersonal och betryggande budskap för en utsatt människa. Bland annat såg hon en möjlighet att kunna flika in med något upplyftande medan patienterna äter.

– I dag får man maten på en röd plastbricka, varför inte utnyttja det? En bricka är ett fantastiskt sätt att sprida ett positivt budskap på, säger Johanna Eknander.

Resultatet blev en bricka med texten "Du är i goda händer" på, med en tecknad bild av leende sjukhuspersonal. Trots att en sådan sak kan verka banal kan det göra stor skillnad för en patient, menar Johanna Eknander. Hon jämför med Drottnings silvias barn- och ungdomssjukhus där det första man möts av är ett stort skepp och lokalerna vimlar av positiva och enkla bilder.

– Då är det barn i fokus och då är det helt plötsligt okej att lägga ner kraft och energi på positiv och begriplig uppmuntran. Men när det gäller vuxna ska det bli så svår konst. Men när man är i ett utsatt läge blir man som ett barn igen och man vill bara bli omhändertagen. Då kan det vara viktigt med ett budskap som säger att du är väl omhändertagen, säger Johanna Eknander.

Förslag till konstenheten

Nu har Johanna Eknander skickat in sina förslag till konstenheten och Västra Götalandsregionen, och hon hoppas att hon kan bidra till en trevligare miljö på Sahlgrenska. Det dröjde inte länge innan Johanna fick läggas in igen – den här gången för hjärnhinneinflammation – och då blev saken ännu mer påtaglig.

– Då var jag inlagd på isoleringen och där har man inte kontakt med någon människa.  I värsta fall får man inte ens titta på tv eller lyssna på radio. Där kände jag ett extremt behov av att känna färg eller form som påminner mig om att det finns en värld utanför det här, säger Johanna Eknander.

I dag mår Johanna Eknander mycket bättre, berättar hon. Men hon går på regelbundna kontroller på Sahlgrenska och påminns varje gång om den deppiga miljön. Men hon ser sitt arbete som en hyllning till det positiva hon faktiskt upplevt i sjukvården.

– Det som berörde mig väldigt starkt på ett positivt sätt var personalens fantastiska sätt att visa omsorg och får en att känna något positivt. Mitt arbete är dels en eloge till deras fantastiska arbete och dels ett uppvaknande för vad som saknas och vad som ytterligare kan göras för patienten, säger Johanna Eknander.

Konstenheten: "Alla tycker olika"

Västra Götalandsregionen äger i dag runt 63 000 konstverk av olika slag, bland annat utställda på Sahlgrenska. På frågan om Johanna Eknanders reaktion om avsaknaden på upplyftande och enkla budskap svarar man att tolkningen av konsten är subjektiv.

– Med tanke på att vi placerar ut konst på väldigt många platser i Västra Götalandsregionens vårdmiljöer så är kommentarerna övervägande positiva men naturligtvis kan vi i enstaka fall få negativa reaktioner. Det är naturligt med tanke på att konst kan upplevas på många olika sätt, ur flera olika perspektiv. Det finns inte en bestämd åsikt utan flera, säger Richard Sangwill ordförande vid konstenheten.

Alla kan bidra

Enligt Fastighetsnämndens riktlinjer för konstinköp ska konsten "bidra till Västra Götalandsregionens vision om det goda livet genom att ge lokalerna karaktär och sammanhang så att de är välkomnande, trivsamma och visuellt stimulerande för patienter, besökare och anställda". Hur väl man lyckats med det är svårt att svara på. Men alla konstnärer kan höra av sig till konstenhetens konstkunsulter och erbjuda förslag, berättar Richard Singwall.

– Utgångspunkten för all tolkning är den egna upplevelsen, som skapas i förhållande till tidigare erfarenheter och kunskaper. Det är också det som är så fascinerande med konst. Vi strävar efter att konsten ska vara upplevelsemässigt tillgänglig för det stora flertalet utan för den skull vara banal eller ointressant. Sedan kan det i miljöer som vänder sig blandade patientgrupper, som till exempel vuxna och barn, hända att någon grupp blir mer eller mindre representerad när det gäller utbudet av konst.

 

Mest läst