Jag, Karin Fingal, besvarar frågor från förvirrade läsare som känner att de behöver guidning i det göteborgska.
Hej Fröken Fingal!
Jag undrar hur man bär sig åt för att bli en go gubbe? Jag ska flytta till Göteborg från Piteå om ett par månader och jag ser verkligen fram emot att bli en sån där go gubbe, de verkar så trevliga. Vad har du för tips? Det vore bra om du kunde komma med något sorts träningsprogram, gärna med några förberedande övningar som jag kan sätta igång med redan nu.
Piteå goodbye
Harrenadå. Nu snackar vi! Du, Piteå goodbye, det första vi måste göra är förstås att reda ut hur en go gubbe är.
Ta till exempel vilken ordbok som helst och slå upp go gubbe, så står det ungefär så här: ”Go gubbe: Benämning på vissa män i Göteborg. Företrädesvis äldre. Upplevs trevliga och pratsamma. Tidigare överrepresenterade inom varvsindustrin.”
Okej, det verkade ju enkelt. Men det blir krångligare om man går vidare och letar efter en utförligare beskrivning. Jag har letat i andra källor, som forskningsrapporter och liknande (Göteborgs universitet har inte mindre än 37 avhandlingar i ämnet).
Där kan man läsa att en go gubbe måste prata bred göteborgska, ofta är en aning under medellängd och gillar idrottsevenemang. Han refererar till andra män som just gubbar även om de är under 25, och vad du än frågar så ger han ett positivt svar, exempelvis ”dô, de lôôôser saj” eller det korta och kärnfulla ”gött!”
Han upplevs inte bara som trevlig, utan som ”äkta” och ”genuin”. Han har en stabilitet i sin göteborgska identitet och ofta en lätt framåtlutande gång.
Om man ska tro forskningen är det alltså alla ovanstående punkter du ska uppfylla för att bli en go gubbe. Men varför tro forskningen? Bara att försöka hitta ett jobb på ett varv blir ju jättejobbigt.
Jag har därför inte nöjt mig med forskningen utan genomfört en enkätundersökning på stan. Tyvärr gör svaren det inte lättare för dig, eftersom folks uppfattningar om goa gubbar är förbluffande detaljerade. Som till exempel det här påståendet: ”En go gubbe handlar på stora dagligvaruhandlar och har en son eller dotter som är anställd i samma företag” eller ”goa gubbar räds inte att prata om det som de för stunden tycker är viktigt med den som för stunden är närmast” eller en ”go gubbe sitter vid fikabordet på ett kommunistiskt fackföreningsmöte, iklädd läderjacka och jeans, och drar riktigt långsökta ordvitsar på ett glatt och tidlöst sätt”.
Jag måste säga att jag tycker att inträdeskraven för att bli en go gubbe verkar vara extremt höga. Om vi ska basera ditt träningsprogram på de här uppgifterna måste du intensivstudera göteborgska, öva på din gångstil, boka biljetter till fotbollsmatcher och ordna sommarjobb till dina barn. Det är inte rimligt. Om vi dessutom väger in faktorerna ”äldre” och ”varvsarbetare” hamnar vi snart i en situation där goa gubbar är utrotningshotade. Så kan vi inte ha det!
En mer tillåtande definition av en go gubbe hittade jag i en modernare skrift, och det är den jag tycker att du ska rikta in dig på. Så här skriver de: En go gubbe är ingen fysisk person, det är ett tillstånd. Vem som helst kan vara en go gubbe, bara man uppfyller två krav:
1) Håller stenhårt på Göteborg i alla lägen.
2) Är stabil. Man kan således inte fejka ett leende om man är en go gubbe, eller fejka sin dialekt eller sin identitet. En go gubbe bara är. Helt oifrågasättande och helt oreflekterat.
Visst låter det här mer överkomligt? Eftersom det handlar om en identitet som måste komma inifrån kan jag inte ge dig ett träningsprogram. Du kan väl testa med mindfulness eller yoga eller något sånt, så att du verkligen hittar dig själv?
Kolla själv - E du go eller?
Go gubbe – en studie i identitet
Språkliga avarter och hur de upprätthålls
Goa gubbar: Hur varvskrisen utrotade en hel art
E du go eller? – göteborgare i förändring
Tjôta – en högaktuell studie kring fejkade avhandlingsämnen i tidningskåserier
Källor: Göteborgs universitet
