Ny forskning visar att strokevården skiljer sig avsevärt mellan låg- och höginkomsttagare.
Ny forskning visar att strokevården skiljer sig avsevärt mellan låg- och höginkomsttagare.

Sämre strokevård för låginkomsttagare

Tiden från att patienter med stroke ringer till SOS, till det att de får rätt diagnos, skiljer sig avsevärt mellan hög- och låginkomsttagare. Det visar ny forskning från Sahlgrenska akademien.

ANNONS
|

Den nya studien visar att tiden från kontakt med SOS till att patienten anlänt till sjukhus och gjort en hjärnröntgen är längre för personer som bor i områden med lägre utbildningsnivå och inkomster, jämfört med höginkomsttagare och/eller högutbildade.

Katarina Jood är docent i neurologi vid Sahlgrenska akademin och en av forskarna bakom studien.

– I median skiljer det 25 minuter och det är ganska lång tid eftersom de akuta behandlingarnas effektivitet minskar för varje minut efter insjuknandet. Att strokekedjan går fort är avgörande för chanserna att överleva med mindre funktionshinder. Därför är det viktigt att snabbt komma till sjukhus för röntgen och behandling, säger hon.

ANNONS

Höginkomsttagare överlever stroke oftare

Studien omfattar 3006 personer som vårdades för stroke eller TIA vid Sahlgrenska mellan 2014 och 2016. TIA är en snabbt övergående syrebrist i hjärnan på grund av en mindre propp.

Resultatet presenteras i samband med den nu pågående konferensen European Stroke Organisation Conference i Göteborg, där svensk och internationell strokeexpertis samlats under tre dagar för att dela forskningsnyheter.

LÄS MER:Så här känner du igen en stroke

Tidigare studier visar att låginkomsttagare och/eller lågutbildade generellt överlever stroke i lägre grad än höginkomsttagare och/eller högutbildade. Om de lågutbildade patienterna i den nya studien, som överlevt stroken, har fått fler funktionshinder efteråt jämfört med än höginkomsttagare, framgår inte.

Studien visar också att den aktuella patientgruppen får bristande vård i ambulansen och att ambulanspersonalen i mindre utsträckning identifierade att det handlade om stroke eller TIA. Något som försenar möjligheterna till effektiv vård.

– Man kan spekulera i att lägre utbildning och lägre inkomst är kopplat till sämre förutsättningar att ta till sig kunskap och symtom vid olika sjukdomar och även förmåga att kontakta och kommunicera med personal inom sjukvården. Patientgruppen kanske inte heller följer med i nyheter lika väl som högutbildade och generellt är sämre på att ta till sig information om sjukdom och hälsa, säger hon.

Mer kunskaper behövs

Mot den bakgrunden anser Katarina Jood att ambulans- och sjukvårdspersonal behöver få en ökad kunskap om skillnaderna i vårdkedjan.

ANNONS

– Som sjukvårdspersonal kan man ju ganska snabbt bilda sig en uppfattning om patientens bakgrund med hjälp av vilket område personen bor i och vad personen arbetar med. Vi behöver lyfta frågan och kanske satsa på mer riktade hälsoinsatser mot grupper med kortare utbildning och lägre inkomst. Där har vi ett område där vi måste bli bättre men jag har ingen patentlösning på hur vi ska gå till väga, säger hon.

LÄS MER:Efter Ralfs stroke – lever åter ett aktivt liv

ANNONS