En av männen är 48 år, gift och har två barn. I lördags morse vaknade de till en mardröm. En tungt beväpnad insatsstyrka i hjälmar, ansiktsmasker och automatvapen med lasersikte stormade in i deras hem i Rannebergen.
–Jag hade jobbat hela natten och lagt mig när hela huset började skaka. Jag trodde det var en jordbävning. När jag kom ner i trappan möttes jag av de mörkklädda männen. De siktade på mig och skrek som galningar. Är ni verkligen poliser? frågade jag. ”Ner på golvet!” röt de. Jag frågade vad jag gjort, men fick inget veta.
Mannens hustru, märkbart tagen och nervös, blev chockad:
–Jag sa ”Snälla, döda mig inte!” Det är omänskligt och obeskrivligt.
Den 17-årige sonen talar om en brutal och hänsynslös razzia. Dörren slog in och rutor krossades på både fram- och baksidan. När han försökte lugna sin chockade mamma fick han en spark i huvudet och uppmanades att hålla tyst.
I lördags anhölls hans pappa för att ha förberett ett terrorbrott i centrala Göteborg. Redan i söndags kväll släpptes han. I går fick han besked från Säpo att han fortfarande är misstänkt, på den lägsta graden av misstanke. Det är han tills åklagaren skriver av ärendet, fick han veta.
Förhördes om mobilsamtal
48-åringens advokat Ulf Ahlstedt beskriver bevisen i ett samtal med GP som ”mellan tunt och obefintligt”. Själv säger hans klient:
–Vi har bott här i tjugo år, vi är skötsamma. Det finns ingenting.
GP träffar honom hemma i radhuset. Dörren är fortfarande bara provisorisk lagad och kall novemberluft drar in genom gliporna. Det ligger glassplitter på golvet i vardagsrummet. Förutom hustrun och sonen finns här en annan av de fyra misstänkta, han är 39 år, pappa till fyra barn och 48-åringens brorson.
I köket demonstrerar han hur han tvingades ner på knä med händerna över huvudet i sitt hem i lördags morse.
–Det är kränkande, förnedrande och respektlöst att bli behandlad så. Kan det hända oss på så lösa grunder, kan det hända alla. Det är skrämmande.
48-åringen förstår inte varför polisen, om de misstänkte honom för något, lugnt och stilla grep honom ute på parkeringsplatsen i stället för att förstöra deras hem och skrämma familjen.
Han berättar att polisförhören handlade mycket om ett mobilsamtal. Det inleddes på kvällen förra måndagen.
–Det var ett ord jag skulle ha nämnt i samtalet. Jag skulle träffa min brorson klockan åtta men jag var väldigt trött och hade huvudvärk. Jag sa att vi inte kunde träffas för mitt huvud exploderar i bitar. Det ordet tolkade de som att vi skulle spränga.
”Vad säger våra grannar”
Hur polisen fick reda på innehållet i samtalet, kan han bara spekulera i.
Hans hustru säger:
–Jag som är så rädd, skulle jag våga vara gift med en terrorist? Vad säger våra grannar? Polisen borde komma hit och hålla upp en skylt där det står att vi är oskyldiga.
