GP , Högsbo sjukhus , Anorexi bulemi
GP , Högsbo sjukhus , Anorexi bulemi Bild: Jenny Ingemarsson

Patienter larmar om brister i anorexivården

Avdelningen för vuxna med ätstörningar på Högsbo sjukhus får kritik av tidigare patienter. De larmar om hög personalomsättning, dålig läkarkontakt och en hård och tuff kultur.
– Det var bara negativt allting, säger en kvinna i 30-årsåldern.

ANNONS
|

I början av 2016 sjösatte Sahlgrenska en satsning på vården för vuxna med ätstörningar. Öppenvårdsmottagningen för vuxna flyttade då från Olskroken till Högsbo sjukhus samtidigt som en heldygnsavdelning med åtta platser öppnade i samma hus.

Förhoppningarna var att kunna hjälpa patienter på flera plan – både psykologiskt, medicinskt och pedagogiskt. Men enligt flera som har vårdats på avdelningen har det inte blivit så. GP har varit i kontakt med en handfull tidigare patienter och även anhöriga som ger en samstämmig bild av en hård kultur utan omtanke.

– Det enda de fokuserar på är att man ska upp i vikt. Om man inte klarar sina mål blir man utskickad, säger en kvinna i 30-årsåldern och fortsätter:

ANNONS

– Det är bara fokus på vad man inte klarar av – att gå på toaletten eller gå upp i vikt. Då blev det en varning om att man snart åker ut. Vi pratade aldrig positivt om framtiden. Det var bara negativt allting.

LÄS MER:"De trycker verkligen ner dig till botten"

Patienter tröstar varandra

En kvinna i 40-årsåldern pekar på personalomsättningen som ett stort problem.

– Jag hade en läkare som jag träffade en gång i månaden som slutade för ett år sedan. Den tjänsten är inte ersatt. Samtalskontakter slutar, saker följs inte upp och som patient får man inte reda på det.

Avdelningen för vuxna med ätstörningar på Högsbo sjukhus.
Avdelningen för vuxna med ätstörningar på Högsbo sjukhus. Bild: Jenny Ingemarsson

Nästan alla de personer som GP pratar med vill vara anonyma. De menar att de befinner sig i en beroendeställning gentemot avdelningen – som är den enda offentligt finansierade helvårdsavdelningen i regionen för vuxna anorexi- och bulimipatienter – och är rädda att öppen kritik på något vis kan komma att påverka hur de bemöts i framtiden.

– Den enda man får hjälp med i princip är att man följer maten. Men när du inte bearbetar tanken bakom gör det ingen skillnad hur mycket man än tvingas att äta och tvingas att inte kräkas upp det – det sitter i hjärnan, inte i vikten, säger en kvinna i 20-årsåldern som berättar att omvårdnaden ofta fick skötas patienterna emellan.

ANNONS

– När någon gråter kan personalen ibland bara sitta och titta på. Vi fick trösta varandra. Men ibland orkar man inte det. Jag kunde säga till personalen att jag inte ens orkar ta hand om mig själv. Men ändå blev det ingen förändring, säger hon.

Ellen Abrahamsson är regionansvarig på riksföreningen mot ätstörningar Frisk & Fri. I ett mejl skriver hon att de har fått signaler om att det finns problem:

"Men vi har inte fått tillräcklig insyn och dialogen med brukarorganisationer har inte varit tillräckligt stark för att vi ska kunna uttala oss om specifika brister. Jag tror att det behövs en ordentlig uppföljning från regionen, fokuserad på resurser och behov".

LÄS MER:"Måna om att få till oss klagomål"

Vet du mer? Kontakta gärna vår reporter: stefan.bjarnefors@gp.se

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS