"Mustafa vill inte att jag ska gråta"

ANNONS
|

Lena Malmlöf Hummerhielm, Mustafa Nauibis svenska "mamma", har åkt från Vänersborg till Öis brottarklubb i Göteborg för att träffa Mustafas vänner och berätta om vad som hänt sedan han utvisades till Afghanistan.

– Jag vet att det påverkar dem och att de undrar. Klubben är och har varit ett enormt stöd för Mustafa, säger Lena Hummerhielm,.

Mellan två träningspass samlas ungdomarna och deras ledare för att ta del av det hon har att säga.

– Jag är en tårögd typ. Men Mustafa vill inte att jag ska gråta. Det gör inte brottarmammor, enligt honom.

Tillhör utsatt folkgrupp

Torsdagen den åttonde december ändrar Migrationsverket sin bedömning av säkerhetsläget. Mustafa, som hade suttit i förvar i 50 dagar i väntan på utvisning, fick nytt hopp. Inte minst eftersom folkgruppen hazaras, som han tillhör, pekas ut som en utsatt grupp. En ny prövning om verkställighetshinder påbörjas.

ANNONS

På fredagsmorgonen ringer Lena Hummerhielm som hon brukar till Mustafa, men den här morgonen får hon inget svar. När dagen går utan att hon når honom kommer oron smygande.

– Vi förstod att något var tokigt och när vi ringde förvaret sent på eftermiddagen fick vi veta att Mustafa förflyttats till Märsta.

"Jag är mycket kritisk"

Det betydde att utvisningen höll på att bli verklighet. Det gällde att handla snabbt. Klockan 16.30 på fredagen skickar de in en verkställighetsanmälan. Beskedet kommer först klockan 17 på måndagen. Det blir ett nej. Några timmar senare går bussen från förvaret i Märsta till Arlanda och 01.10 natten till luciadagen lyfter planet mot Kabul.

– Mustafa gavs aldrig någon rättvis chans att överklaga avslaget, säger Lena Hummerhielm.

– Jag är mycket kritisk till hur myndigheterna skött det. Det känns inte rättssäkert.

Tidigt på onsdagsmorgonen den 14/12 fick Lena Hummerhielm kontakt med Mustafa. Han var framme i Kabul.

– Han talade så tyst och lågt. Jag blev rädd att han var i fara. Men det visade sig att han blivit ordentligt magsjuk.

"Självklart att han inte ljög"

Hemma i villan i Vänersborg är det pyntat för jul. Mustafas rum står kvar som det var när polisen hämtade honom till förvaret för två månader sedan. Sedan dess har han inte varit här. Lena Hummerhielm och hennes man Magnus vet att det kommer att dröja innan de får träffa honom igen. Men de håller tät kontakt via mobilen och väntar oroligt på varje livstecken från honom.

ANNONS

Mustafa har fört en ojämn kamp med myndigheterna ända sedan han kom hit för drygt två år sedan. Enligt Mustafa och de handlingar han har från Afghanistan var han 16 år då. Men myndigheterna skrev upp hans ålder till 18 och behandlade honom som vuxen.

– För mig är det självklart att han inte ljög om sin ålder. Han var ett barn när jag träffade honom första gången, säger Lena Hummerhielm.

Hon betraktar honom som sin son, han är en del av familjen.

– För oss finns ingen högre önskan än att han ska komma hem igen, säger, Lena Hummerhielm.

ANNONS