– Det absolut bästa för en långsam salsa är Bo Kaspers orkester. De är helt outstanding, säger Dan Ersdal, 73, och ställer upp sig mot Mona Haggren, 80.
Snart svänger de runt till tonerna av låten Undantag. Dan för från golvet och Mona följer efter.
– Jag var jämt ute och dansade när jag var yngre. Jag har alltid tyckt om det, säger Mona.
"Det gäller att hitta på något"
De känner varandra väl på dansgolvet. Efter att ha varit danspartners en tid startade de en professionell studio i Göteborg på 80-talet. Nu för tiden dansar Mona dock sittandes.
Förra året tvingades hon amputera båda benen och sitter numera i rullstol. Hon beskriver det som en chock när läkarna sa att de måste "kapa" benen.
– Det är inte ett dugg roligt att sitta i rullstol, men sen inser man att det bara är att välja. Antingen lägger man sig och dör eller så inser man att livet inte är slut och då gäller det att hitta på något.
Hon beskriver sig själv som enveten. Något som bekräftas av väggarnas utsmyckningar i rummet på Fässbergshemmets äldreboende i Mölndal. I hallen hänger mängder av medaljer och skvallrar om ett aktivt liv. Innan dansen tog över på 80-talet hade hon tävlat på elitnivå inom bland annat handboll, skridskor och framförallt rodd som hon tagit flera SM-guld i.
Vägrar sitta still
Att sitta still ligger inte i hennes natur och eftersom de tidigare haft kurser i rullstolsdans föddes tanken att starta kurser på boendet.
– Jag var lite avundsjuk på Dan som har sin dans kvar. Så jag tänkte att det vore ju fanken om man inte kan få igång dem som sitter i rullstol. Alla gillar ju inte bingo. Jag gör det inte. När vi frågade personen som har hand om aktiviteterna blev hon eld och lågor, säger Mona Haggren.
Hittills har de haft danskurser vid ett par tillfällen och intresset har varit stort. Det är bara männen som har varit svåra att locka till golvet.
Startade danskurser på äldreboendet
– Det var så mycket damer som verkligen var pigga på just dans. Men vi måste få igång gubbarna också. Jag tror inte att de vågar riktigt, att de är rädda för att göra bort sig och att det kan bli lite pinsamt, säger hon.
För att fortsätta projektet har de sökt mer pengar. Förhoppningen är att kunna sprida danskurserna till fler äldreboenden nästa år.
– Jag tror verkligen att många kan få ut mycket av det. Alla kan inte bli jättebra dansöser eller dansare, men dansen ger mycket glädje även om du bara kan dansa litegrann, säger hon.
– Jag kallar det för mitt andra liv. Det känns som att jag har fått en chans till och den tog jag.
