På eftermiddagen dagen innan hon fick dödsbudet på sin telefonsvarare hade Ola ringt henne.
- Han hade varit och tränat och önskade mig en glad Alla Hjärtans dag. Han sa: "jag älskar dig. mamma". Precis som vanligt. Han var jättefin, säger Ida.
Hon hade svårt att förstå budskapet i telefonsvararen.
- Jag blev helt hysterisk. Jag tänkte att de ljög, att det var ett dåligt skämt. Ringde till Fagared men de svarade inte. Jag bad dem ringa upp mig men ingen ringde. Jag ringde polisen. Jag ringde sjukhuset och skrek åt dem. Jag ringde 112 för att fråga om de trodde att det stämde. Till sist kom jag på att Ola skickat ett sms till mig från sin kontaktpersons telefon. Då ringde jag kontaktpersonen som sa att det stämde, att han var död.
Då hade det blivit fredag kväll.
- Fagared säger inte ett enda ord till mig. Är det inte märkligt? De lämnade dödsbudet på min telefonsvarare. Det är precis som om mitt barn var trash, han var ingenting för dem. Lämnar man ett dödsbud till en mamma på en telefonsvarare?
Hon har många obesvarade frågor om sonens död.
- De säger överdos. Hur är det möjligt? På en sluten ungdomsavdelning med bevakning dygnet runt. Hur är det möjligt? Ola berättade för mig att det fanns droger på Fagared. Men hade Ola varit positiv så hade han väl inte fått permission? Han hade permission varje dag för att träna och gå i kyrkan. Varannan helg var han hemma.
- Det var en sluten avdelning. Som mamma kände jag mig trygg att han var där, att de verkligen såg efter honom. Hur uppträdde han på kvällen? När tittade de till honom senast? Levde han då? Det finns miljoner frågor som jag inte får svar på. Han kan ju ha tagit droger, men är det för mycket begärt att någon bara skulle ringa upp och prata med mig?
Hon berättar att sonen levde ett lyckligt liv fram till sexton och ett halvt års ålder. Fick bra betyg i skolan. Fick pris som skolans artigaste elev då han gick ut 9:an. Började på sitt drömgymnasium på västkusten.
Där drabbades han av depression och hemlängtan och livet gick snett.
Han dömdes i Stockholm till sammanlagt ett år och tio månaders sluten ungdomsvård för bland annat rån. Ett straff som skulle vara avtjänat till augusti i år.
- Han hade gjort högskoleprovet och såg fram emot att gå på universitet till hösten. Ola trodde på Gud. I Stockholm var han ungdomsledare i kyrkan. Han tyckte om Fagared. Han tyckte det var bra skola och bra mat. Han talade gott om personalen. Jag kände mig lugn att han var där, säger Ida.
I lördags var hon på Fagared. Låg i sonens säng en stund. Blev väl bemött av en vänlig studierektor och en empatisk präst som kände och tyckte om Ola. Hon fick också prata med en vänlig polis. Men hon fick inte se sin son.
