Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
1/10

Lång väntan på ett liv i Sverige

De har äntligen fått asyl, men väntar fortfarande väntar på att livet i Sverige ska börja. GP hyrde en villavagn under några dygn för att skildra livet för de nyanlända som bor på campingen.

Den är tisdag andra veckan i november och det blåser snålt när vi promenerar på vägen från Lilleby camping ner mot Sillvik och havet. Solen är på väg ned. Himlen blir allt mörkare. Talal Akkov huttrar lite och drar ned sin mössa över öronen. 

En stund tidigare har vi besökt honom i villavagnen, där han delar 33 kvadratmeter med en annan man. Här ryms varsitt sovrum plus gemensamt kök, allrum, dusch och toalett.

Han bjuder in oss på kaffe och förklarar att han bara kan lite engelska. På det runda matbordet ligger ett kollegieblock där han skrivit ned ord och översatt från arabiska till svenska. Han använder även sin mobiltelefon när han pluggar svenska på egen hand. Så med hjälp av hans nyvunna språkkunskaper, Google translate, kroppsspråk samt papper och penna kan vi kommunicera med varandra.

Läs också: "Vi känner oss inte säkra här längre"

Talal drömmer om att komma igång och börja jobba så snart som möjligt. Hans fru och deras tre barn är kvar i Syrien och han är mycket orolig för dem. Enda möjligheten för familjen att ta sig från Syrien var att han reste först. Hans hopp står till att de snart ska få komma efter. Att familjen ska kunna skapa sig en framtid i Sverige.

De som bor i villavagnarna på Lilleby camping har fått uppehållstillstånd i Sverige. I väntan på besked om asylansökan har de bott på något av Migrationsverkets anläggningsboende runt om i landet. Där delar man sin tillvaro med okända människor och har en mycket begränsad möjlighet till ett privatliv. Många av boendena ligger dessutom lite avsides från samhället. 

Den som inte har uppehållstillstånd kan heller inte söka jobb eller börja studera. Det är som att livet får stå på vänt. Ofta handlar det om ett drygt år.

Så snart du får ditt uppehållstillstånd och anvisas till det som ska bli din nya hemkommun öppnar sig möjligheterna och den så kallade etableringsprocessen kan börja. Nu har du samma rättigheter som andra kommuninvånare. Du kan börja lära dig svenska, utbilda dig och söka jobb. Du har gått från flykting till nyanländ och kan börja bygga en framtid.

Men på mellanboendet Lilleby camping fortsätter väntan. Här ska nyanlända bo tills de kan få en mer stadigvarande bostad. Ett första samtal hos Arbetsförmedlingen kan dröja. Ännu längre tid tar det innan en plats på utbildning eller praktik kan erbjudas. 

Kommer från Damaskus

Talal är en storstadsmänniska. Jobbade som revisor hemma i Damaskus innan kriget tvingade honom på flykt. Han kom till Sverige i augusti förra året och hamnade på ett asylboende i Ellös på Orust. Och nu bor han här. Det är en kilometer till närmaste granne och fem kilometer till affär och service.

– Det är lite tråkigt, säger han. Så långt ifrån allting. Det finns egentligen inget att göra och det tar tid att ta sig in till stan. Men här kan jag i alla fall laga min egen mat och stänga dörren om mig när jag vill.

Vad gör du under dagarna – hur får du tiden att gå?
– Jag försöker lära mig svenska. Och hålla kroppen i form. Jag brukar träna lite här på golvet, man kan inte bara sitta still.
Just nu är han ensam i huset. Mannen han delar rum med har åkt till stan för att registrera sig på Arbetsförmedlingen.
 
I en röd träbyggnad vid infarten till campingen finns receptionen. Tommy Lassinantti är platschef och har precis fått veta att kommunen planerar att sätta upp gatubelysning på landsvägen. Det är ett efterlängtat besked. I nuläget är sträckan mellan  det närmaste villaområdet och campingen utan såväl belysning som trottoar. En promenad på kvällen innebär uppenbara risker för att bli påkörd.

Samtidigt finns det de som i skydd av just mörkret sökt sig till campingen för att visa sitt missnöje med att nyanlända ska bo här.

– Jag fattar det inte, säger Tommy Lassenantti, som själv har hus i närheten. De som bor här på campingen stör ingen. Inte en enda.

Ändå. Sedan planerna om boendet för nyanlända blev kända har ämnet debatteras i hårda ordalag i en sluten grupp på Facebook. Ett antal incidenter gör att polisen håller en särskild koll på området. Campingen är bemannad dygnet runt och ett vaktbolag gör regelbundna rundor.

Bild:Stefan Berg

 

Kargt och tyst

Klockan fem på eftermiddagen är det beckmörkt på campingområdet. Det är kallt och ett tunt lager snö ligger på marken. Förutom några lyktstolpar är det bara lampljuset från de bebodda villavagnarna som ger lite ljus ifrån sig. Under sommarmånaderna kan området säkert vara ett semesterparadis för många, nära hav och natur, långt från annan bebyggelse. Men i novembermörkret blir den halvfärdiga villavagnscampingen till ett kargt och tyst land.
 
80 villavagnar med plats för totalt 200 personer ska stå här när allt är klart i februari nästa år. Ami Höglund, vd för Svenska semesterhem som äger Lilleby camping, har stora planer för framtiden. Hon ser en turistanläggning i toppklass framför sig.

– Och under lågsäsong kan det användas för bostäder till tillfälliga arbetare eller boende för nyanlända, säger hon. Vi investerar totalt 40 miljoner kronor på campingen här.

Än så länge liknar det mer en byggarbetsplats. Nya villavagnar körs fram och installeras. Ledningar grävs ned.
Vagnarna har införskaffats från England och Frankrike. De håller modern standard, men väggarna är tunna och det krävs mycket uppvärmning när kylan tränger på. Tv- och internetuppkoppling ska finnas, men fungerar ännu inte. 

Bashar Dakka. Bild: Stefan Berg


 
Tillfällig bostad

Bashar Dakka från Aleppo i Syrien var en av de första som flyttade in i på campingen för drygt tre veckor sedan.
– Jag fick veta att jag skulle få en bostad i Göteborg. Alla sa grattis och så. Men så kom jag hit. De säger att det är tillfälligt, men jag vet inte riktigt vad de menar med det, säger han.
För Bashar, och många med honom, är det framför allt läget, att det är så långt från det övriga samhället, som gjort honom besviken. Men han skrattar mest åt krocken mellan hans förväntningar och verkligheten.
– Ja, vad ska man göra? säger han.
Samtidigt är han tacksam över att Sverige tagit emot honom.


I Bashars hemstad Aleppo riskerar invånarna dagligen att dödas i anfall från såväl Assad-regimen som oppositionen. Förödelsen i Syrien enorm. Städer och byar ligger i ruiner. Hem, skolor och sjukhus är förstörda. Människor dödas. Familjer har förlorat allt de äger. 

Enligt UNHCR har fem miljoner har flytt över landets gränser och många har riskerat sitt liv under resan. Familjer har splittrats och anhöriga dödats. 

Förutom flyktingarnas oro och sorg för nära och kära har osäkerheten om huruvida de kommer att få asyl eller ej, tillsammans med sysslolösheten på ett anläggningsboende präglat tillvaron sedan de kom till Sverige. En väntan på en oviss framtid – som de inte ens vet om och när den inträffar.

 

Ami Höglund, vd för Svenska semesterhem, tror att livet blir bättre för Talal Akkov och de andra när de kommer i gång med jobb eller studier.
Bild: Stefan Berg

Planer på samlingslokal

Ami Höglund är medveten om att det finns en besvikelse över att de hamnat på en camping i stället för i ett bostadsområde.

– Men jag tror det blir annorlunda och bättre för de som bor här när de kommer i gång med sin sysselsättning och har något att bygga rutiner kring. Det är två mil till centralen härifrån, jag som kommer från landet tycker inte det är särskilt långt.

Hon säger också att det finns planer på att bygga en samlingslokal.

– Vi väntar bara på att få rivningslov för en gammal byggnad. Jag hoppas vi har en ny lokal snart, inom någon månad.
 
Det finns de som redan lämnat Lilleby. Vid busshållplatsen utanför campingen står en äldre kvinna med en resväska. Hon är på väg härifrån, berättar hennes vänner, som hjälper henne att få med väskan på bussen. 
Enligt Ami Höglund är hon den andra personen som flyttat från campingen.
 
Alla villavagnar är snarlika. Det finns ett runt matbord med fyra stolar, en brun soffa och några hyllor. Köket är modernt inrett. Sovrummen är små, med en säng och några förvaringshyllor. Självhushåll gäller och köksutrustning finns. Det enda man egentligen behöver ha med sig är lakan, handdukar, kläder och hygienartiklar. Och så mycket annat finns det heller inte plats för.

Vill komma igång

Malik Al Sneeh, som delar boende med Bashar Dakka, kommer närmast från Skara och Migrationsverkets boende där.

– Här har man åtminstone ett eget rum, säger han. Det är mycket, mycket bättre här än i Skara. Vi var många som bodde där. Det var stökigt och stimmigt. Det fanns inga regler och ingen som brydde sig om när vi klagade.
För Mailk är målet att så snabbt som möjligt få ett jobb som datatekniker. Han är otålig med att komma igång med sitt liv. Det räcker med väntan nu. Det har gått ett år och tre månader sedan han kom till Sverige. 

– Jag hoppas kunna få jobb med en gång. Jag vill helst inte lägga tid på SFI. Jag talar engelska och försöker lära mig svenska, men inom datorbranschen är det ändå ofta engelska som gäller.

Han har redan hunnit registrera sig hos Arbetsförmedlingen. I dag ska han fixa försäkring och bankkonto.

Malik gillar basket och vill vara i farten. Han spelar dataspel, ibland långt inpå nätterna. I mångt och mycket kunde han vara vilken 32-årig göteborgare som helst. Men han har förlorat sitt hem och sin självklara tillvaro – utlämnad till en ny verklighet, ställd inför helt nya villkor. 

När Malik skulle tvingas ut i kriget i Syrien flydde han. Via Turkiet, över Medelhavet till Grekland och vidare upp genom Europa. Ungern var värst, berättar han. Till slut lyckades han, genom smugglare, komma vidare.
Föräldrarna är kvar i Syrien. Hans pappa är sjuk.

– De är fast där, säger han sorgset.

Han säger att han är förvånad över hur glest befolkat Sverige är och att det finns områden där det inte finns någonting alls. 

"Trodde aldrig det skulle hända oss"

Kan vi ens tänka oss in i vad det innebär att vara flykting? Bilal Almobarak från Homs i Syrien säger att det nog är lika svårt för oss att förstå som det var för syrierna 2011.

– Vi trodde aldrig det skulle kunna hända oss, säger han. Aldrig.

Vad gör den långa väntan och isoleringen med en människa? 
– Du menar att du undrar hur länge vi kan överleva här? säger Bilal med ett snett leende.

Han är inte den enda som ofta använder en krass, svart humor. Kanske är ett garv åt eländet ett sätt att låta svåra känslor få sippra ut?

Ett missförstånd gör att Aeda Mardali kommer till Lilleby några dagar tidigare än planerat, samtidigt besöker närpolisen Christer Melvinsson campingen.
Bilal Almobarak. Bild: Stefan BergEtt missförstånd gör att Aeda Mardali kommer till Lilleby några dagar tidigare än planerat, samtidigt besöker närpolisen Christer Melvinsson campingen.

 

Var och en har sin berättelse – om varför de flytt, om flykten hit, om sina anhöriga och sina erfarenheter av Sverige. 

Bilal Almobarak är 29 år och hör på sätt och vis till de mer lyckligt lottade. Han kom till Skövde och Sverige för att avsluta sin masterutbildning i biomedicin. Under en termin bodde han i Göteborg och gjorde praktik i en forskargrupp på Sahlgrenska Universitetssjukhus. 

När studierna var avslutade var läget i hemstaden Homs i Syrien så allvarligt att han inte kunde återvända. I stället sökte han asyl i Sverige och blev placerad på ett boende i Tibro. 

Han hade han hunnit lära känna Sverige och Göteborg innan han blev flykting. Han pratar flytande engelska, lite svenska, har ett examensbevis från ett svenskt universitet och han har tydliga framtidsplaner:

– Plan A är att söka doktorandtjänst inom biomedicin. När kriget är slut, vill jag återvända till mitt land och hjälpa till att bygga upp det igen. Plan B är att bli apotekare. Jag har en sådan utbildning. Efter en validering behöver jag komplettera med utbildning för svenska förhållanden. 

Bilal har bott på campingen en dryg vecka och gjort vad han kunnat för att kunna komma igång så snart som möjligt. Varit på Arbetsförmedlingen, sökt praktik på eget initiativ, sökt bostad.

– Jag blev riktigt förvånad när jag kom hit. Det är så långt till stan och långt från allt. Bussen går bara en gång i timmen under dagtid.

Träffar du de andra som bor på området?
– Nej, det finns inga direkta ställen där man möts. Jag är mest inne.

På morgonen onsdagen den 9 november står det klart att Donald Trump kommer att bli USA:s nya president. I Stockholm är det snökaos och i Göteborg biter sig minusgraderna fast.

Genom fönstret till villavagnen där vi bor ser vi hur campingchefen Tommy Lassinantti tillsammans med några andra män går runt och kollar var värmekablarna för var vattnet ska dras.

Vi har stämt möte med Jihad Beakr som bor en vagn bort från vår. Han talar arabiska och kan ingen engelska. Bilal följer med för att tolka.

Lär sig svenska

Jihad bor än så länge ensam i en tvåmansvagn. På köksbordet finns en prydlig hög med skrivböcker där han antecknar svenska ord. På en av de väggfasta hyllorna har han ställt en väggklocka som tickar ljudligt. 
Jihad är kurd och kommer från Aleppo. Som många andra syrier reste han periodvis till Libanon för att arbeta. Men ju längre kriget i Syrien framskred desto mer omöjligt blev det att vara där. Och det gick heller inte att resa tillbaka till Aleppo.

Han berättar om en skräckfärd från Izmir över Medelhavet till Grekland. Båtbiljetten han köpt av smugglare visade sig innebära en livsfarlig färd i en liten gummibåt, där 60 personer fick trängas.  

– Motorn slutade fungera hela tiden och båten var på väg att sjunka flera gånger. Det var rena turen att vi kunde ta oss i land.

Jihad visste från början att han ville till Sverige. Han hade hört att det var ett bra land.

Nu tillbringar han dagarna vid köksbordet i villavagnen. Pluggar på sin svenska.

– Nej, jag går inte ut. Det finns inget här. Det hade varit skillnad om det hade varit en stad eller så. Bara Gud vet hur länge jag ska bo här, men jag hoppas få bo där det finns arbete, människor, liv och rörelse så att jag kan träffa svenskar.

 Ett missförstånd gör att Aeda Mardali kommer till Lilleby några dagar tidigare än planerat, samtidigt besöker närpolisen Christer Melvinsson campingen. Bild:Stefan Berg

Viktigt med möten mellan människor

Utanför receptionen sitter ett anslag om kompiskafé. Det är nätverket Torslanda tillsammans som ordnar träffar varje onsdag. Närpolisen Christer Melvinsson kommer förbi recepetionen och tar en fika med Tommy Lassinantti och Ami Höglund. Han hör sig för om läget och säger att hotbilden verkar ha lagt sig.

– Det är under kontroll efter de incidenter som inträffat. Och vi ser inga hotbilder som är i närheten av vad det var tidigare.

Christer Melvinsson pratar om vikten av möten mellan människor.

– Jag försökte sätta mig in i hur jag skulle ha reagerat på boendet om jag inte haft den information som jag som polis har. Jag tänker att rädsla för det okända ofta beror på just okunskap och att det är mer information som behövs.

– Visst finns det högerextremister i Torslanda, det sticker jag inte under stol med. Men i dag finns det lika många positiva till boendet som det finns negativa.
 
Bussen till kompiskaféet ska avgå strax efter 17.30. Vi är ett stort gäng som samlats utanför campingen för att åka med och som till slut hittar fram till Amhults kyrka, där nätverket Torslanda tillsammans får låna samlingslokal.

Se Lär känna en Torslandabo

Det är ljust och rymligt, trots att vi är många. Kristina Bergstedt-Josefsson hälsar välkommen och har en tolk till hjälp för att berätta om kvällens program där språkträning, gemenskap och fika står i centrum Lina Strandäng och Kristina Bergstedt-Josefsson startade nätverket för knappt ett år sedan i samband med att ett boende för ensamkommande öppnade i stadsdelen.

– Nu har vi ett 100-tal mailadresser till dem som på ett eller annat sätt vill vara med. Vi tror på att utgå från de förutsättningar som finns i samhället , säger Lina Strandberg.

Hon räknar upp ett antal konkreta resultat av de möten som skett genom nätverket: En praktikplats, ett jobb, ett familjehem, flera nya fotbollsklubbar. Bland annat.

– Vårt mål är att alla nyanlända ska kunna säga "jag känner en torslandabo", säger Kristina Bergstedt-Josefsson.

Osäkert läge

Bilal bjuder in oss på en syrisk måltid. Om allt går som han hoppas ska han kunna påbörja en SFI-utbildning redan om några veckor, säger han. Utsikterna om en mer permanent bostad ser inte lika ljusa ut. Kommunens enda svar på frågan om hur länge han ska bo här – handlar det om ett halvår eller ett år? – är att ingen vet.

Bilal delar bostad med Syb från Etiopien. De har funnit varandra och blivit vänner. En klar fördel om man ska bo ihop på en liten yta och samsas om allt från kylskåp till toalett.

Syb vill inte uppge sitt riktiga namn av rädsla för repressalier mot hans familj som är kvar i Etiopien. Han har flytt från politisk förföljelse och säger att regimen satt hans bror i fängelse på grund av honom. Oron för familjen gnager i honom.

Trivs du på Lilleby camping?
– Jag har inget annat val, säger han och rycker lite på axlarna.

Syb säger att de flesta han mött i Sverige är vänliga. Naturen är vacker. Till och med snön är fin. 

Det svåra är all väntan. Att alla processer tar så lång tid. Och att inte ha något vettigt att göra under tiden. Att inte få sätta igång med sitt liv. 
 
Bilal följer med oss ut. Han stannar till vid skogsbrynet och pekar in mot stigen. 

– Hur är det, finns det några djur som är farliga här? Björnar eller så?

En stund senare kör vaktbolagets vita bil förbi vår villavagn. Det är inte vilda djur som gör att de kör sin runda här. 

På fredagen, dagen efter att vi har lämnat Lilleby camping, knackar någon dörr på villavagnarna och hotar dem som bor där. Samma kväll attackeras en man, på väg till Lilleby, av en maskerad person. 

LÄS MER: "Vi känner oss inte säkra här längre"

 


Fakta: Etableringsprocessen

  • Under oktober och november har det skett en stor ökning av ärenden. Arbetsförmedlingen i Göteborg räknar med att det kommer att ta upp till 30 dagar innan en nyanländ kan kallas till ett första samtal. Bemanning och organisation ska ses över för att kunna korta tiderna. 
  • Etableringsprocessen ska innebära en kvalitativ och sammanhållen planering med fokus på arbete eller studier utifrån individens erfarenheter och intressen samt arbetsmarknadens krav. Det kan bland annat innebära SFI, samhällsorientering, praktik, yrkesutbildning eller komvux.

Källa: Arbetsförmedlingen Göteborg
 

Fakta: Bostäder

  • Av de 880 nyanlända som anvisats till Göteborg 2016 fattas fortfarande bostad för cirka 250 personer. 
  • Kommunens planer på 1000 lägenheter under året i temporära bostäder har hittills gått om intet. Undermålig planering och grannars protester har skjutit frågan på framtiden. Boendetiden i de temporära bostäderna ska kunna sträcka sig under flera år i väntan på att bostadsbristen minskar.
  • Villavagnarna på Lilleby camping kallas för ett  mellanboende.
     

Fakta: Kostnader och kontrakt

  • Avtalet mellan Göteborgs kommun och Svenska semesterhem gäller t o m 30/9 2017.
  • De boende hyr bostaden av kommunen. Hyran för en person ligger mellan 8000 och 9000 kronor per månad,
  • Kommunen betalar i sin tur 600 kr/natt/ vagn för de mindre villavagnarna (18 000 kronor per/månad) och 800 kr/natt/vagn för de större (24 000 kr/månad).
  • För villavagnar som hyrs ut som semesterbostäder under högsäsong kan, enligt Svenska semesterhem, en hyra då ligga på mellan 7 000 och 12 000 kr/vecka. (28 000 – 48 000 kr/månad).
  • Enligt kommunens beräkningar kan en nyanländ med etableringsersättning och bostadsbidrag betala en hyra på max 6 000 kr. Kommunen, som är skyldig att ordna bostad, står för resterande belopp.
Mest läst