I ett konferensrum i en kyrka i centrala Göteborg ligger bäddade madrasser på rad längs väggarna. Några unga killar kommer fram och hälsar. Snart ska de packa ihop sina saker och flytta vidare till en annan lokal, i en annan del av staden. De kan inte bo på ett ställe längre än några dagar.
– Det går sådär, säger en kille.
Han hittade tryggheten i Göteborg efter flykten från Afghanistan. Han fick ett hem på ett boende för ensamkommande ungdomar på Hisingen, och för ett och ett halvt år sedan började han på gymnasiet. Men så fick han beskedet. Åldersbedömningen sa att han var över 18 år och han var tvungen att flytta. Migrationsverkets boende för vuxna låg i Munkfors.
– Jag var jätterädd, säger han.
Lämna allt eller leva som hemlös
Omställningen för ensamkommande som fyller eller bedöms ha fyllt 18 år är stor. Barnen har bott i familjehem eller på HBV-hem med personal som stöttar, haft en god man och fått hjälp att börja skolan. När de betraktas som myndiga förväntas de klara sig själva och flyttas till Migrationsverkets boenden för vuxna, som ofta ligger långt ifrån den kommun där de har sin skola och sitt sammanhang.
I Göteborg såg Matilda Brinck Larsen hur många unga förlorade sitt sociala skyddsnät, och grundade organisationen AGAPE. Med hjälp av volontärer har organisationen kunnat erbjuda aktiviteter och stöd till ungdomarna, som i många fall stannat kvar i Göteborg utan att ha någonstans att bo. Karolina Colliander och David Nilsson har arbetat för att hitta sovplatser åt ungdomarna.
– Vi har 95 frivilliga familjehem, fem personer som bor i husvagn eller sommarstuga och 20 tillfälliga sovplatser här, berättar Karolina Colliander.
Otrygghet leder till självmordsrisk
David Nilsson arbetade på socialförvaltningen i Mölndal hösten 2015, när många av ungdomarna i kyrkkällaren kom till Sverige. David Nilsson tog emot asylsökande på ett transitboende, och var en av många som byggde upp kommunernas struktur för mottagande. Men ett år senare hade Sveriges asylpolitik förändrats.
– Ungdomarna skrevs upp i ålder, och skulle ut från boendena på dagen, säger David Nilsson.
Kommunerna började montera ner strukturen de byggt upp. För ungdomarna var den tillfälliga tryggheten borta. Förödande, för en grupp ungdomar som redan har upplevt krig och flykt, menar David Nilsson.
– Det leder till självmord, trafficking och missbruk. Vi hade investerat i ett innanförskap, men nu bygger vi upp ett utanförskap, säger han och skakar på huvudet.
Flydde efter pappans död
David Nilsson ägnar sig i dag åt AGAPE på heltid, ideellt. Han är besviken på politikerna och tjänstemännen som accepterat förändringen. Engagemanget från ideella krafter har däremot imponerat, menar David Nilsson och Karolina Colliander.
– Det är fantastiskt att se hur civilsamhället har gått in, säger Karolina Colliander.
Det är svårt för många av ungdomarna att prata om Migrationsverket och asylprocessen. En kille berättar om hur han flydde efter att ha sett sin pappa dödas. Efter två år i Göteborg har han fått avslag på sin asylansökan. Nu ska han försöka överklaga.
– Mitt liv är jättejättejobbigt. Jag jobbar mig upp hit, sen slås jag ner, säger han och gör en gest mot golvet med handen.
Demonstrerar mot utvisningarna
Några dagar senare har ett hundratal personer samlats på Järntorget för att protestera mot utvisningarna till Afghanistan. Många har velat åka till Stockholm för att delta i manifestationen som pågått på Mynttorget sedan i söndags. De som inte har kunnat ta sig dit visar sitt stöd från Göteborg, säger talespersonen Zahra Samadi.
– Migrationsverket säger att Afghanistan är säkert. Det stämmer inte, säger hon.
David Nilsson och Matilda Brinck Larsen är på plats för att stötta ungdomarna. De har varit i Stockholm över natten, och säger att det märks att de ensamkommande i Göteborg har fler vuxna omkring sig som de kan lita på. En bit bort sitter en av killarna från kyrkan och pratar med en kompis.
– Vi är här för att vi vill stoppa utvisningarna till Afghanistan. Vi är här tillsammans och vi kämpar tillsammans. Det känns bra, säger han.
