Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Kören där alla är välkomna

I Musikprojektet i Linneakyrkan är alla välkomna. Många av körens medlemmar har erfarenheter av hemlöshet. – Att komma hit är bra för själen, säger Christina Nilsson Ågren, som har varit med sedan starten.

Solen strilar in genom ett av de gulmålade fönstren. I kyrkbänkarna sitter en skara förväntansfulla sångare och småpratar. Stämningen är på topp när Dan Ådahl, kapellmästare och körledare, drar igång veckans röstuppvärmning framifrån podiet.
– Ananas, broccoli!, säger han överdrivet artikulerat medan han spelar en glad melodi på pianot.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se


Gänget i kyrkbänkarna upprepar orden med klara stämmor. Det är tisdag förmiddag och vi befinner oss i Linneakyrkan. Kören, eller Musikprojektet som de kallar sig, är öppen för alla, men många av medlemmarna har erfarenheter av hemlöshet, missbruk och olika typer av psykisk ohälsa.


– De flesta bor på olika typer av boenden, men det finns inga kriterier för att få vara med, vem som helst är välkommen! Totalt har vi 50-60 medlemmar, säger Dan Ådahl.
När uppvärmningen är klar plockar några av ensemblens medlemmar fram gitarrer och bas. Snart hörs ljudet av en trumpet och en man sätter sig på en cajon och börjar trumma. På repertoaren finns låtar som "We are the world" och "Stad i ljus". Just nu tränar de även på julsånger som "Gläns över sjö och strand" inför kommande adventskonsert. 

 

Egenskriven rap

Körens medlemmar rör sig framåt mot podiet och Puma, som hellre vill uppge sitt artistnamn än sitt riktiga namn, framför en egenskriven rapp. Budskapet är att krigen måste ta slut och att vi människor ska få tillbaka vårt hopp.
I fikapausen berättar Puma att hon varit hemlös i 20 år.
– Mina föräldrar klarade inte av mig så jag fick flytta till fosterhem när jag var åtta år. Under flera år var mitt hem en offentlig toalett och jag missbrukade både heroin och amfetamin. Men nu har jag varit ren i fem år. 


Hur kom det sig att du började i kören?
– Det var en vän som drog hit mig och sedan har jag fortsatt. Jag har skrivit musik och rappat sedan första gången jag åkte in på ungdomshem och nu har jag en skiva på gång. Jag har lärt mig att se positivt på allt som händer. 


Musikprojektet har varit igång sedan maj i år och är ett samarbete mellan Göteborgs stad och föreningen Linneahuset. 
– Vi har samarbetat i tio år, så en dag kom jag på idén att låta hemlösa spela musik tillsammans. Syftet med verksamheten är att komma samman, musik är ett språk som alla förstår, säger Kjell Selander, samordnare för social resursförvaltning, som startade kören tillsammans med Dan Ådahl.

 

Något meningsfullt att gå till


Alla körmedlemmar som GP pratar med säger att kören betyder mycket för dem. För många är det veckans höjdpunkt att komma hit och fika, sjunga och spela instrument tillsammans.
– Jag har inte jobbat på många år men nu har jag plötsligt något meningsfullt att gå till. Det ger mig energi och glädje att vara här, säger Tommy Kristensen, körmedlem.


Han berättar att han sjöng mycket som yngre.
– Men så hade jag ett par svåra år med alkoholmissbruk och då lämnade jag sången. Så en dag kidnappade chefen på mitt boende mig hit. Andra gången jag var här gick jag upp och sjöng ensam. Kören betyder jättemycket för mig. Nu har jag hållit mig nykter i fem månader och det är den längsta perioden på nästan tio år. 


Christina Nilsson Ågren har varit med sedan starten. Hon berättar att hon tidigare varit hemlös men i dag bor i egen lägenhet. 
– Att komma hit är bra för själen och för den sociala gemenskapen. Här har jag träffat nya vänner. Jag spelar även teater och sjunger i Johanneskyrkans kör. Med min bakgrund är det viktigt med sysselsättning, säger hon.
 

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.