Oräkneliga är de som tagit sig över älven: gående, cyklande, mopedfarande, resande i spårvagnar, bussar och bilar och kanske till och med på ett och annat hästfordon.
Bildgalleri: Mäktiga broar
Och under bron har mången Vänerskuta och segelbåt passerat, ibland under lyft klaff övervakade från kontrolltornet mitt på bron och beskådad av luttrade spårvagnsresenärer som ännu en gång fått en resepaus.
Hur många liter älvvatten som tyst rullat förbi under spannen, år efter år, dag som natt, kan ingen veta.
Föregångaren hette Hisingsbron, invigd 1874, och låg en bit nedanför nuvarande Götaälvbron. Den 20 april 1968 klockan 14.00 var dess saga all.
I 29 år stod de bredvid varandra, Hisingsbron och Götaälvbron. Den senare invigdes den 26 november 1939 av dåvarande kommunikationsminister Gerhard Strindlund i Skedom, bondeförbundare och hemmansägare. Det var ett av hans allra sista uppdrag. Drygt två veckor senare avgick han ur P.A. Hanssons ministär, precis ett år efter att han tillträtt, när en samlingsregering bildades tre månader in på det som senare kom att kallas det andra världskriget.
Strindlund fick dock snart ett nytt hedersamt uppdrag, som ordförande i vednämnden.
Den nya älvförbindelsen lär huvudsakligen vara byggd av tyskar: totalt 910 meter lång, 20 meter bred och med en segelfri höjd på 18,3 meter i mittspannet och 17,1 i sidospannen.
Den kostade 8,2 miljoner, med tillfarter 13 miljoner. Staten bidrog med 25 procent av kostnaderna. Inga trängselskatter var inblandade i finansieringen.
När bron började planeras 1933 stod valet mellan en bro och en tunnel. Det senare alternativet valdes då bort, liksom i vår tid.
Redan 16 december 1939 skedde den första bilolyckan på Götaälvbron.
Det var halt och man hade sandat. Men sanden drevs ut på brons sidor av passerande bilar. En lastbil på väg mot centrum blev omkörd av en personbil vars förare bromsade och fick sladd på den hala bron. Bilen träffade räcket till cykelbanan med stor kraft. Resultatet blev endast plåtskador.
Rikstvåan, nuvarande E6, gick över bron fram till 1968, då Tingstadstunneln invigdes. Och snart har den gamla 75-åringen tjänat ut. 81 år är det tänkt att den ska bli för 2020 står den nya bron färdig, den som inte fick heta Golden Glenn utan döptes (enligt samma princip som nya Gamla Ullevi) till Hisingsbron.
2020, som sagt, om nu det pågående bråket kring den nya skapelsen får något slags slut inom rimlig tid.
Den nya bron kommer troligen att bli betydligt mera bredbent, den tar plats och är inte lika diskret och lågmält rutinerad som Göta älvbron.
I den stora boken Göteborg, utgiven av Allhems förlag 1960, står det:
”På kartan kan kanske Göta älv förefalla vara ett ganska medelmåttigt och föga sensationellt vattendrag, men faktum är att dess källflöden rinner upp på långt avstånd från Göteborg, och vad vattenområdets storlek beträffar är det Sveriges mest betydande flod.” Så det så!
Och då måste väl höstens 75-åring också vara, om inte sensationell, så i alla fall Sveriges mest betydande bro.
Men om detta säger den inte ett knyst. Den bara gör sitt jobb och håller i övrigt klaffen.
