Loreens Euphoria i högtalarna när partisekreteraren Gunnar Strömmer lämnar scenen efter dagens första tal. I bänkarna bland 2 400 partivänner sitter Richard Herrey, som vann Eurovision 1984 och som nu kandiderar till riksdagen för Moderaterna.
– Jag har alltid varit intresserad av politik. Jag hade "Rösta på Gösta"-märke på jackan när jag gick på Nordhemsskolan på 1970-talet och alla andra hade "Nej till kärnkraft", säger han.
Han säger att han alltid varit tilltalad av Moderaternas ideologi – synen på fritt företagande och att människor ska få ta ansvar för sina egna liv. Men det var först i somras som han gick med i partiet.
Har funderat i flera år
– För att kunna kandidera till valet var jag tvungen att gå med då. Jag kanske hellre hade väntat lite egentligen.
Varför?
– Jag visste inte riktigt hur det skulle tas emot av de uppdragsgivare jag har. Men det har gått bra.
När bestämde du dig för att engagera dig politiskt?
– Tanken har funnits länge, men det har varit andra saker som kommit emellan. Som barn och att jag bott utomlands. Men det har väl legat och grott i sju-åtta år. Nu kände jag att det var dags, snart kanske det är försent.
Richard Herrey uppskattar den kursändring Moderaterna gjorde under Anna Kinberg Batra och som nu tas vidare under Ulf Kristerssons ledning.
– Det hade nog inte varit så lätt för mig att vara med i partiet åren före det. Fast det kanske hade varit bra om jag varit med. Jag har aldrig haft problem med att gå mot strömmen.
Han menar att det var ett misstag av Moderaterna – och nästan alla andra partier – att inte prata om migrationen under åren före valet 2014.
Siktar på riksdagen
– I grunden är jag ju för öppenhet. Samtidigt måste det ju vara ordning och reda. Förtroendet naggades i kanten av att vi inte pratade om det och av Decemberöverenskommelsen, som satte väljarna ur spel. Jag förstår att många var arga. Jag var själv både förvirrad och arg, men nu tycker jag att Moderaterna har vaknat upp.
I dag tycker han att partiet på rätt spår igen: pragmatiskt och lösningsorienterat.
– Jag kan bara säga "thank you".
Redan när han gick in i partiet var han tydlig med att det var mot riksdagen han strävade – "jag har flyttat runt så mycket att jag inte känner för kommunpolitiken". Från partiets sida var det lika tydligt att det inte fanns någon gräddfil för en kändis. Det var intervjuer och provval som gällde, som för alla andra.
Nu står han 15:e plats på riksdagslistan i Stockholm. Eftersom ett par kandidater kommer att komma in på andra håll betyder det i praktiken att han är på plats 13 – precis så många mandat har partiet i valkretsen i dag.
– Det hade varit jättekul om jag kommit in. Jag vill ju vara med och påverka, både landets och partiets riktning.
Gillar Benjamin Ingrosso
Hur var det att gå in i partiet, med din bakgrund och ditt kändisskap?
– Jag har blivit oerhört varmt mottagen. Det kan säkert finnas intern kritik också – många har ju kämpat i många, många år och gjort mycket bra saker utan att komma så högt upp på listorna. Men jag har inte märkt av det.
Vad kan du tillföra?
– En fördel är att jag gjort mycket annat, träffat väldigt många olika människor. Och jag klarar av uppmärksamheten och fixar att människor tycker illa om mig. Det finns många som har åsikter och kompetens, men som väljer bort politiken för att det kostar för mycket.
Det är ju ändå Mellotider, så till sist: hur tror du att det går för Benjamin Ingrosso i finalen?
– Jag är kompis med hans mamma och har träffat honom ganska mycket, så jag är ju lite jävig – men tycker att han gör det jättebra. Det är ett snyggt nummer och han är väldigt proffsig. Låten är inte fantastisk, men helt ok. Jag hoppas förstås att han vinner, men tror inte det.
