Spöket på bilden har inget samband med texten.
Spöket på bilden har inget samband med texten.

– Har ni inga horoskop?! Varför inte det?

ANNONS
|

Samtal till Göteborgs-Postens redaktion en vintermorgon (vissa detaljer är fingerade).

– Jag vill tala med avdelningen för horoskop.

– Detta är Världens gång- redaktionen. Vi har inte horoskop i Göteborgs-Posten.

Har ni inga horoskop?! Varför inte det?

– Jag vill ogärna falla den ansvarige utgivaren i ämbetet, men jag gissar att det huvudsakliga skälet är att horoskop inte fungerar.

– Om du säger så har du aldrig träffat en riktig astrolog. Tro mig, det finns många bluffmakare därute, till exempel såna där som skriver om, som det kallas, ”astro” i veckopressen. Det är bara båg: oseriöst. Nej, det ska vara seriösa horoskop. Astrologin kan lära oss mycket. Jag är till exempel ett lejon. Det som utmärker oss lejon är att vi är storslagna och viljestarka. Det stämmer faktiskt precis. Vilket stjärntecken hör du själv till, förresten?

ANNONS

– Jag är vattuman. Det som utmärker oss vattumän är att vi inte tror på horoskop. Ja, det stämmer faktiskt precis.

– Det där var inte särskilt lustigt. Du borde vara mer rädd om betalande prenumeranter. Jag ska mejla till chefredaktören och påtala hur otrevligt du bemötte mig.

– Jag tror inte att det behövs. Jag börjar få en känsla av att hon kommer att få reda på det ändå. Men okej: jag ber om ursäkt. Och med tanke på vilken riktning det här samtalet är på väg att få kan vi nog vinna lite tid om jag redan nu förklarar att jag inte heller tror på helande kristaller, slagrutor, kolloidalt silver, Loch Ness-odjuret, homeopati, elallergi, tomten eller tandfen. En tidning som har en fyr – upplysningens symbol – i logotypen kan nog inte ha horoskop.

– Nämen Blåvitt tycks ni då tro på inför varje säsong. Hihi ...

– Jo, jag kan hålla med om att vi kanske går lite långt på den punkten emellanåt.

– Skämt åsido. Menar du verkligen på fullt allvar att du är så inskränkt att du hävdar att även seriösa horoskop är bluff?

– Ja. Eller nej, förresten. När jag tänker efter känner jag faktiskt till några fall där horoskop har stämt på ett häpnadsväckande sätt. Jag har till exempel en kollega här på redaktionen som i sin ungdom arbetade på en annan morgontidning här i Göteborg och där skrev reportrarna egenhändigt horoskopen för att spara den redaktionella inköpsbudgeten. Det här var ju före mobiltelefonernas tid och tidningen hade en recensent av klassisk musik som bodde i solitär frid i en stuga i skogen utan annan omvärldskontakt än postgången. Så när kulturredaktören ville att recensenten skulle åka in till stan för att recensera en konsert skrev hon under hans stjärntecken: En kontakt med din arbetsgivare kan visa sig lönsam ... Framåt eftermiddagen brukade recensenten komma inlufsande på redaktionen och muttra Vafan vill ni? ... Så i det fallet fungerade faktiskt horoskopet, det måste jag medge.

ANNONS

– Det där var ju bara en anekdot. Och visst kan jag hålla med om att det finns en del bondfångare bland människor som tänker utanför ramarna. Men det finns faktiskt också motsatsen, för nu ska du få höra nåt så du tiger. För tre och halvt år sedan – sommaren 2012 – upptäckte jag att det spökade i mitt hus på Tjörn. Jag har ärvt en liten gård nära Rönnäng. Men varje natt kände jag liksom att någon promenerade uppför trappan till loftet och när jag tittade var det aldrig någon där. Det kändes inget vidare.

Så jag ringde upp en spökjägare – eller ”utdrivare” som han kallade sig på nätet – och han kom och tittade på huset och ställde sig i hallen och blundade och sträckte ut armarna och han konstaterade ju direkt att det var som jag hade befarat. För detta ville han inte ha ett öre! Han fiskade inte ens efter uppdraget. Saken var den att han egentligen inte hade tid att jobba med det där spöket för han skulle hålla en spiritistisk kurs under sommaren och var helt fullbokad.

Men han ville ju gärna hjälpa till ändå och efter att han hade sett gillestugan föreslog han att han skulle hålla den där kursen på min gård, för jag har ju tolv bäddar. Det var han själv som kom med förslaget, så det var inte som jag prutade eller så. Han lovade att göra utdrivningen helt gratis, det enda han behövde var tillgång till gården i tre veckor. Och så blev det. Han var alltså där i tre veckor och det kostade mig inte en krona! Och sedan var spöket puts väck. Hur kan någon människa kalla det bondfångeri?

ANNONS

– Ja, säg det, sade jag.

ANNONS