Hallå eller! Ulrika Good

Vad ska du göra i helgen?

– Vi har en son som fyller 19 i morgon och så såg jag just på Facebook att min kompis som också fyller år bjudit in till fest, så det lite födelsedagsteman i helgen.

Har du haft presentångest?

– Nej, det har löst sig bra. Presentångest får jag bara om jag har ont om tid.

När du inte firar födelsedagar vad gör du då på helgerna?

– Det handlar mycket om mat. Att jag förser min man med mat och receptinspiration så lagar han det. Annars håller vi alltid på att renovera på vårt hus. Vi bor i ett gammalt stall från 1800-talet som vi byggt om. Det känns som det alltid finns något att göra. Sen ägnar jag mig så lite som möjligt åt att träna. Jag tycker inte det är roligt men jag vill ändå göra det så jag tränar motvilligt. Bäst gillar jag när träningen är slut.

Vad tränar du helst?

– Just nu har jag hittat ett träningsprogram som heter "en femma". Det går ut på att träna fem minuter varje dag. Sen springer jag också, väldigt dåligt och långsamt.

Du är något av en veteran i reklambranschen, men flera utmärkelser i bagaget - både guldägg och lejon i Cannes, dessutom har du suttit i många jurygrupper. Du driver en blogg på resumé och har tusentals följare på twitter - hur kommunicerar du helst med människor?

– För mig öppnade sig en ny värld att kunna kommunicera digitalt, men jag är inte så osocial att jag inte tycker om att konversera med människor i verkliga livet. Det är fantastiskt det också. Men det passar mig väldigt bra att kunna tänka efter en stund och säga vad jag tycker i stället för att drabbas av en någon IRL-blyghet och tänka "inte ska väl jag säga något" och så slutar det med att man säger något mesig och tycker man är mesig. Man blir lite mer slagkraftig om man får tänka efter en stund och det passar mig bättre.

Du är gift med en reklamare och din far hade av Göteborgs största reklambyråer - kan man få för mycket reklam?

– Det kan man absolut. Men det har aldrig varit något problem för mig. Reklam har varit ett genuint intresse och då är det väldigt roligt att få babbla om det med sin respektive så mycket man har lust. Men det är klart att ibland blir man less eller att man kan ta ett steg åt sidan och se att det inte är hela världen och det finns viktigare saker. Men för mig har det alltid varit både ett yrke och, som sagt, ett intresse som jag brinner för även på fritiden.

Så du har inte en "Ingen reklam, tack"-skylt på brevlådan?

– Nej, det har jag inte. Även om jag tycker minst lika illa om spammig och usel reklam som de som har skylt. Men jag tycker det känns lite som hyckleri att inte ha koll även om det är dålig reklam.

Kan du sitta och bläddra igenom direktreklambibban från brevlådan och titta på den rent professionellt?

– Det skulle jag väl inte påstå. Den åker ofta otittad i soporna. Men jag kan om jag skulle vilja. Jag älskar som sagt inte all reklam och är exempelvis jätteglad om jag får titta på en tv-kanal utan reklampauser, ibland mår man ju illa av hur usel kvalité det är på reklampauser.

Ja, vad tycker du om reklampauser i TV?

– Det är väl mest nivån jag klagar på. Det är helt okej med pauser i något lättsamt tv-program så man kan titta i telefon eller koka kaffe, men när man ser något man är väldigt engagerad i och det trycks in reklam så får man ju lust att kasta något hårt på tv:n.

Du fick lämna byrån du jobbade på julas, hur ser dina dagar ut nu?

– Jag försöker träffar folk nästan varje dag, antingen via möten eller så pratar jag med folk via facebook eller twitter. Sen försöker jag skriva något på min blogg nästan varje dag. Sen blir det ju en del hushållssysslor som tillåts ta lite längre tid än när man jobbar.

Är det stor skillnad att vara arbetslös i dag jämfört med när du var 30?

– Det är stor skillnad i möjligheterna att nå ut. Förr hade man en telefon och en telefonkatalog som man använde för att försöka boka möten. Och det där med att sälja sig själv hatar jag. Nu kan man i stället nå väldigt många med en tweet.

Du jobbar med reklam men gillar inte att sälja dig själv?

– Ja, men där kommer den personliga aspekten in. Risken att min person blir ratad. Även om det kanske inte är så sannolikt så tycker jag den där egenförsäljningen är jobbigare än att sälja något åt någon annan.

På din blogg beskriver du dig som någon med mer än 25 år i reklambranschen. Vad är du mest stolt över?

– Vi gjorde ett jobb för butikskedjan Glitter för några år sen, en strategiimplementering internt för alla anställda. Det låter som något som skulle kunna bli en mellanblå broschyr men vi gjorde något vi kallade Glitterboken som blev väldigt tjejig, rolig, inspirerande och framgångsrik, till skillnad mot många mellanblå broschyrer. Sedan vann den Guldägg, Lejon i Cannes och lite annat.

Du växte upp i en reklamfamilj i Kullavik utanför Göteborg, hur var det?

– Min pappa arbetade väldigt mycket, men jag minns att det väldigt roligt att få följa med honom till jobbet. Det verkade som en väldigt rolig arbetsplats där folk hade fina block och pennor. Det var var liksom inte det här kontoret där folk satt och sorterade papper, som på många kompisars föräldrars arbetsplatser. Det var det som gjorde att jag bestämde mig att jobba på reklambyrå så tidigt.

Hur tidigt bestämde du dig för det?

– Det var på högstadiet. På den tiden var det nästan ingen som visste vad en copywriter var. Efter gymnasiet fick jag börja hjälpa till på min pappas byrå. Jag började med att gå ärenden och koka kaffe. Sen fick jag börja korrekturläsa, skriva produkttexter till kataloger och jobbade mig uppåt tills jag blev copywriter.

Nu har du varit i branschen i nästan trettio år. Hur har branschen förändras?

– Den stora revolutionen är att det digitala har gjort entré. Och så har det blivit mycket svårare att definiera reklam i dag. När jag började fanns det olika printmedia och så småningom kom TV- och radioreklam. I dag kan reklam vara ett klistermärke på en hundbajspåse eller ett färgbyte av en känd byggnad.

Jag har en fördom om att det festas en del i reklambranschen, stämmer det?

– För 15-20 år sedan var det nog mycket mer sånt. Man hade stora öppna fester där alla fick komma men det har minskat drastiskt. Sen är inte jag i den mest festintensiva åldern längre så personligen är jag inte på så många fester.

Vad är det värsta du varit med om på en firmafest?

– En gång var jag på en fest som spårade ur med alldeles för mycket tequila. Det slutade med att en anställd skallade chefen, en hatthylla slängdes ut genom fönstret och overheadapparaten hamnade i chokladtårtan.

Du bor på Särö - vad är det bästa med området?

– Det är nog ändå att ha havet på promenadavstånd. Sen är det nära till både nöje och vännerna. Jag är ingen stadsmänniska utan tycker om att ha nära till naturen, även om det är det mörkt och trist vissa dagar så får man återbetalning när det blir fint och ljust.

Vilka är dina favoritställen i Göteborg?

– Jag gillar att ta en kaffe på Piccolino på Kungsgatan och äta lunch på Sandberg & Månsson. Hela hipsterområdet runt Magasinsgatan är ett roligt nytillskott till stan.

Om du fått bestämma i Göteborg en dag vad hade du gjort då?

– Då skulle jag åka tillbaka till en dag på 50- eller 60-talet och se till att det inte revs så många fina områden i Göteborg. Det är bland det värsta som hänt staden.

Jag såg att du lagt upp en del filmer på Youtube på dina katter, är du en djurmänniska?

– Ja, absolut. Jag var en hundmänniska till för ungefär tre år sen. Vi har haft många hundar och jag har tyckt att katter alltid varit rätt meningslösa. Men så hände att det vi inte kunde ha hund under en period och då blev jag övertalad om att skaffa en katt. Då blev jag en kattmänniska över en natt.

Så om jag ber dig välja mellan hund och katt?

– Då kan jag inte göra det. Jag är lika mycket katt- som hundmänniska i dag.

Om du fick återfödas som djur vilket skulle det då vara?

– En katt i ett kärleksfullt hem som får vara ute har det ju ganska gött. Men en hund som har sin ägare som arbetskompis, typ en jakthund eller polishund, verkar ha det väldigt roligt. Det finns ju inget djur som verkar lyckligare av att göra något slags arbete som en hund.

Ska jag tolka det som att du verkligen gillar att jobba?

– Nej, det är snarare avundsjuka över att hunden agerar som någon som vunnit 100 miljoner kronor på lotto när den får gå till jobbet.

Jag läste någonstans att du hade möjlighet att bli modell i 16-årsåldern men bangade... hur är den historien?

– Jag var på ett diskotek som 16-åringen och på stället var det en modellagentur som raggade kandidater till en modelltävling. Jag blev uppraggad av dem och vann ett kontrakt i Paris. Men jag vågade aldrig åka dit.

Ångrar du dig ibland?

– Ja, det kan jag verkligen göra. Jag förstod inte då hur snabbt det fönstret stängdes. Herregud, jag hade kunnat jobba utomlands och ha ett helt annat liv. Men sen kan man ju även tänka att jag hade kunnat bli en anorektisk knarkare och dött. Men där och då verkade det för otäckt. Däremot gjorde jag en del modelljobb här hemma men jag tyckte det var rätt pinsamt.

Hur menar du nu?

– Det var lite skämmigt att gå runt och säga "Jo, jag är fotomodell". Det var mycket jantelag inblandat men jag tyckte jobben var roliga och jag gjorde en del åt Kappahls ungdomsmärke i början på 80-talet.

Bäst reklam just nu?

– Jag har just gått igenom alla guldäggskandidater. Jag tycker Triss reklamer är väldigt bra.

Du har ett annorlunda efternamn, vad kommer det ifrån?

– Det är ett gammalt soldatnamn som uttalas god.

Alexander Klaar