Men är det här verkligen någonting att vara upprörd över? En tafflig och ointelligent dekal där två politiker kläs i häxnäsor.
Lite får man väl tåla, eller hur? Kärringmaffian är väl inte gjord av glas.
Nu skrev jag det du tänkt.
Eller hur?
Då ska vi ta det ett varv till.
Det är inte en tillfällighet att kvinnor som utsätts för hot, trakasserier och hån säger ifrån.
Det är faktiskt nog nu.
Kvinnohatet och föraktet har nått de proportioner att detta är ett problem för demokratin i Göteborg, Sverige och världen.
En kvinna dödas med ett hagelgevär i Högsbo. Tonårstjejer trakasseras i kollektivtrafiken. Kvinnliga journalister runt om i Sverige lever under dödshot. Det dör fler kvinnor av våld i nära relationer i världen än det gör i krig.
I Göteborg ska kvinnliga politiker stå ut med verbala smutskastningskampajer och tåla se sig själva som häxor på en bildekal.
Handlingar som innehåller olika grad av våld, med en gemensam nämnare: Synen på kvinnan, vår sexualitet, vår roll i samhället.
Häxdekalen är bara en bråkdel av vad kvinnliga politiker som fattar beslut i kontroversiella frågor står ut med.
Om det får vi veta mycket lite, det är inget man vill tala öppet om.
Oavsett partifärg finns en rädsla att uppfattas som svag och i och med det tappa väljarnas förtroende. Ingen vill uppfattas som gnällig. En gnällig kärring är ingen man kan lita på.
Vi har turen att leva i ett demokratiskt och hyfsat öppet samhälle. Det ger medborgarna stor makt, i att yttra sig, att få rösta, att debattera.
Det är ett privilegium som borde vårdas ömt i stället för att utnyttjas av manliga samhällsmedborgare som hängivet och självklart spyr ut sexistiska omdömen om, bland andra, kvinnliga politiker.
Upplysningsvis fattade inte Kia Andreasson och Anneli Hulthén ensamma beslutet om att bygga Västlänken, inte heller i hemlighet.
En demokrati kräver något av sina medborgare, bland annat en vilja att ta ansvar för sina handlingar. Då tycker jag att dessa skojfriska män som kräver att kvinnliga politiker ska le och önskar att tapetsera ett helt rum med häxdekaler, fundera över hur de tycker att Göteborg ska styras.
Alltid precis som ni själva vill? Tja, då ska ni nog söka er till en diktatur.
Har ni någonsin ställt er frågan om vilka kvinnor, män också för den delen, som är villiga att ta politiska uppdrag i ett klimat där sakfrågorna sveps bort av personpåhopp om ens kön, utseende och där hot och hat ingår i tjänstebeskrivningen?
Nej, det är nog nu. Det är dags för er att växa upp och bli modiga och mogna män.
Att livet känns pissigt beror inte alltid bara på saker utanför en själv.
